Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Det läskigaste blodet

Igår pratade vår amanuens om blod. Mensblod. Apropå glatt muskulatur och mikroskåpering av livmoder-preparat, alltså. Fniss!

 

Jag påpekade för min kursare att det väl var första gången de nämnde mens under läkarutbildningen? Hon svarade att det väl var första gången någon nämnde mens under hela hennes skolgång.

 

Det stämmer inte riktigt för min del, för vi hade en strålande biologilärare i gymnasiet (och på något sätt känns det mer förståeligt med fniss i den klassen än i en som ska ta hand om människokroppar och dess utsöndringar resten av livet), men att mens FORTFARANDE är tabubelagt är väl ingen nyhet. 

 

Har ni tänkt på att de aldrig visar mensblod på TV, förresten? Vare sig det är fiction eller verklighet. Halva hjärnor efter dödsskjutningar, öppna blödande sår, näsblod som rinner ner på tröjan, blodiga kräkningar i sjukhusserier, djur som sliter varandra i stycken eller avlivas på bondgårdar. Allt detta obehagliga och mer därtill får vi se varje dag, och ser det utan att blinka. Vi lär oss att världen är våldsam. Sjuk. Blodig.

 

Sanningen är att världen, i grova drag, aldrig varit så fredlig. Det är svårt att tro med alla väpnade konflikter, all fysisk och psykisk misshandel vi hör om varje dag, och en brottsstatistik som verkar vara på ständig uppgång. Men det är ett trolleri med siffror och rapportering, utförd av mediernas ständiga sug efter saftiga nyheter (och en nyhet är inte en nyhet om den är positiv). Sett till hur många vi är på jorden har aldrig så få personer dött av krig, mord och myndighetsvåld. Världen blir bättre. För 200 år sedan hade inte ett enda land en medellivslängd över 40 år. Idag ligger inget land under 45 år, och nästan alla under 65 år är länder söder om Sahara härjade av antingen inbördeskrig eller HIV. Världen blir bättre, och ändå ser vi så mycket blod. (Källa: Gapminder. och Pinkers senaste bok, som ligger på mitt nattduksbord. Det finns mycket att invända, men huvudtesen är läsvärd!)

 

Men inte det friska blodet. Till skillnad från dödsskjutningar, misshandel och allvarliga sjukdomar som skapar blödningar, så är mensblod friskt. Det är något som ska vara där, en gång i månaden ungefär, hos de flesta kvinnor mellan typ 12 och 50. Det borde vara oändligt mindre läskigt att prata om, och ändå är det precis tvärt om.

 

 

Livmoderslemhinna under mikroskåpglas: Fniss!

 

När vi pratar refererad smärta i skolan, alltså att det gör ont någon annan stans än där felet ligger, pratar vi alltid om hjärtinfarkt. Om att det kan stråla ut i vänster arm. Vilket bara drygt hälften av männen erfar, och inte ens 30% av kvinnorna, när de har en hjärtinfarkt. Och hur ofta har folk en hjärtinfarkt egentligen? Max ett par gånger i livet. Om lärarna nu ska exemplifiera "refererad smärta" när vi talar om nervsystemet - varför inte ta den vanligaste refererade smärtan av dem alla: Mensvärk som ger ont i ryggen. Jo, för att mens, det är läskigt. 

 

Eller när jag tittar på sjukhusserier, med exponerade blodiga inälvor som en del av varje avsnitt, fast när någon får ett missfall och blöder, då är underkroppen lämpligt skyld. För att underlivsblod, det är läskigt.

 

Varför det ser ut på det här sättet är en mycket komplex fråga. I den biologisktiska synen på människan, där kvinnan förklarats som sämre än mannen på grund av sin fysiologi, har menstruation och livmoder stått i centrum. "Hysteri", en kvinnoåkomma, kommer som ni säkert vet från ett gammalt ord för livmoder: hysteria. Mens har varit centrum för tabun och "orenhet" i många religioner. I filosofiska skolor har mannen representerat det rena förnuftet, medan kvinnan, med sin "läckande kropp", alltså mensutsöndrande sådan, har fått vara det kroppsliga - kontrasten till tankens klarhet, själva mänsklighetens essens.

 

Som att män inte kissade och bajsade och ejakulerade och snöt sig och spottade och spydde de också. Jäkla hyckleri. När vi synar de historiska och filosofiska argumenten i kanten visar det sig att poängen snarast är att bevisa en tes någon med makten att skriva historia och filosofera för läsare redan bestämt sig för: Att kvinnor är lite mindre människor, och bör behandlas som sådana. 

 

Att fortsätta tassa runt mensens existens, att inte prata om vare sig dess friska vanliga existens eller när något gått snett, att fnissa så fort ordet "livmoderslemhinna" kommer upp och att låtsas att mensblod är blått i tampongreklamer, det är att legitimera denna historiska och filosofiska skambeläggningen av kvinnokroppen. En skambeläggning som syftar till att hålla tillbaka kvinnor, pränta i oss att våra kroppar kontrollerar oss i högre grad än männens, och göra oss lite mindre mänskliga. 

 

Det är inte något vi ställer upp på. Har du någon gång undrat varför feminister älskar att prata om mensvärk, göra menskonst och forska om endometrios, så är det just därför: Vi ställer inte upp på en definitionen av mänsklighet som gör oss skämmiga.

 

Vi och vårt mensblod är helt enkelt awesome i all vår mänskliga kladdighet.

 

/Zäta

 

 

 

 

 

Gapminder, så hette det. Jäkla bra program!
Jag gillar parallellen till övriga kroppsvätskor, egentligen är det ju ingen skillnad, men mensblod separeras alltid från de övriga för att det är "avvikande".

Mensblod visas ingenstans. Förutom i Game of thrones. Det är ligan mensblod spelar i.

Spot on you <3

WORD UP! Tror att saker kommer att förbättras om tjejer (och killar!) vågar prata mer om mens. Det är bara naturligt, har jag ont ska jag få säga det, behöver jag tamponger ska jag få nämna det osv. Kanske en privat fråga, men hur gör du när du erfar alla dessa orättvisor på din utbildning? Vågar du säga ifrån till kursare och lärare? Det är ju inte det lättaste, tyvärr.
Fan vad jag älskar dina texter, fett bra är du.

Jag har faktiskt sett mensblod i en film en gång. Det var en svensk skräckfilm, jag har för mig att den hette "Det okända". En tjej vaknade på morgonen och upptäckte att insidan av låren var helt blodiga, och hon började desperat leta efter något att torka sig med. Och jag minns att jag inte fattade att det var mens, jag var helt övertygad om att "det okända" som lurade i skogen hade gjort henne illa under natten. För att man faktiskt skulle visa mens på film - det fanns helt enkelt inte i min föreställningsvärld.

Visst visas mens i filmen "Boys don't cry" också? Man förstår i alla fall att hon har fått mens, men jag är iofs osäker om man ser själva blodet.

Du skriver så bra!

I filmer brukar mens vara någon i profil som desperat torkar med papper i sina trosor, tror det är så Brandon gör i Boys don´t cry, och kvinnan i bussen i De ofrivilliga.

Fin header du har!

Bra inlägg, och så rätt som vanligt.
Besserwissern i mig rycker tyvärr dock, eftersom Niger har en medellivslängd på 42 år. För övrigt så är 90% av kvinnorna där analfabeter, och hälften av befolkningen är under 16 år.
Eländigt land det där.

Vilket fantastiskt inlägg! Blev så berörd att jag började gråta, kanske är det bara gravidhormonerna som spritter i kroppen men det här var SÅ intressant och viktigt. Funderar mycket på mens och hur det porträtteras i kultur och samhälle. Diskuterade med min sambo om det fanns någon mens-porr, då det finns en miljon andra sorters porr för olika intressen. Verkar ej finnas en marknad för det enligt han, vilket gjorde mig smått upprörd trots att jag inte är någon porrförsvarsadvokat annars, det finns ju en marknad för allt möjligt annat "äckligt" men som du skriver om det friska blodet, det är ingen intresserad av. herregud blir sjukt upprörd.

K: det finns mensporr. Kvinnor som vältrar sig i blodiga tamponger, har mensblod över brösten, fläck i trosan o.s.v.