Prestationsångest inför sex. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån.
Prestationsångest inför sex
Jag är en kvinna i 20-årsåldern som under ca 1 1/2 års tid känt allt större prestationsångest vid sex. Det började med att min pojkvän ville att vi skulle variera oss mer, nya ställningar, prova analsex. Innan dess hade vi gjort olika varianter av de "vanliga" ställningarna. Jag var nöjd. För det första har jag inte någon jättestark sexlust och kommer inte spontant på nya ställningar. För det andra vill jag absolut inte testa analsex vilket min pojkvän efter ett år nu har förstått och slutat föreslå. Däremot kände jag att jag kanske skulle "utmana" mig själv och låta honom smeka mig "där". Detta blir dock bara för hans skull, eftersom jag inte njuter av det.
Nu har det eskalerat till att jag känner ångest när vi ska ha sex. Jag blir inte kåt, och förspel blir en plikt från hans sida, märker jag. Jag skulle vilja att vi tog det lugnare, tände ljus, hade mer ögonkontakt och mer oralsex. Men han är påverkad av porr och blir ganska fixerad vid mitt underliv. Tittar och pillar. Det känns som en undersökning och då tappar jag helt lusten. Att prata med honom om detta har bara resulterat i att han suckat och gått därifrån. Han pratar ogärna om känslor eller privata ämnen.
Jag känner att min ångest blir allt starkare eftersom vi inte kan prata om det. Tilläggas bör att jag sedan ett år slutat onanera, känner ingen lust. Innan gjorde jag det flera gånger i veckan. Har aldrig blivit utsatt för något övergrepp. I övrigt har vi ett bra förhållande och jag ser en framtid tillsammans
Har ni konstruktiva diskussioner om andra ämnen än sex, känslor och annat privat? Diskuterar ni världsekonomin och klimatfrågan? Den egna ekonomin och hushållsarbeten? Semesterplaner och familjebildning? Lyssnar pojkvännen på dina synpunkter och önskningar? Har ni gemensamma värderingar och ser era framtidsplaner ungefär likadana ut?
Kanhända är din pojkvän en inkännande, kompromissvillig och trevlig prick i övrigt. Han kanske bara har tittat lite för mycket på porr samtidigt som han har svårt att prata om sex. I så fall borde det finnas förutsättningar för att få till en förändring. Då skulle du kunna ställa krav på att ni måste försöka närma er att kunna föra en dialog om sexlivet. Är det svårt att prata om det kan ni ju använda penna och papper (eller kommunicera med hjälp av sms eller mejl).
Förslagsvis kan ni var och en skriva en lista med saker som ni tycker är skönt och en lista med saker som ni inte uppskattar. Gissningsvis skulle era önskelistor se rätt olika ut och då måste nästa steg bli att fundera ut lösningar som innebär att ni båda kan känna lust och njuta, utan att någon av er behöver ställa upp på aktiviteter som inte känns bra. Tror du att det är möjligt för er att nå dit? Om inte, är jag rädd för att din ångest kommer fortsätta vara en ingrediens i ert förhållande.
Slutligen vill jag kommentera ditt påstående om att du aldrig varit utsatt för något övergrepp. Återigen en definitionsfråga. Under ett års tid försökte din pojkvän få dig att ha analsex med honom. Han försökte alltså få dig att gå med på något som du inte ville. Inte en gång, inte två gånger, utan av och till under ett helt år. Och han tittar och pillar på ditt underliv på ett sätt som du inte alls uppskattar. Dessutom vänder han dig ryggen och lämnar dig med din ångest när du försöker prata om din upplevelse av sexet.
Som jag ser det finns det bara två tänkbara förklaringar till att ni hamnat i den situation som ni nu befinner er i. Antingen är din pojkvän väldigt självupptagen (eller helt oförmögen att läsa av andra människor) eller så har du varit väldigt otydlig med vad du vill och inte vill. Fundera över vilket alternativ som stämmer bäst överens med verkligheten och tänk sedan igenom hur du vill att ditt liv ska se ut.
Vänlig hälsning,
Ingrid Gråberg, leg psykolog. Länk.
Hennes inlägg ger mig ont i magen, inte för att det är så märkvärdigt hemskt men för att det är hemskt vanligt. Obehaget i magen ligger i att det tog mig nästan ett decennium av ett olyckligt sexliv, som aldrig tillhörde MIG, innan jag kom underfund med vad jag vill, vad jag gillar och vad jag absolut inte gillar. Framför allt lärde jag mig att sluta "ställa upp" på aktiviteter som lämnade mig alldeles trasig inuti (själsligt alltså).
Det tog så många år att hitta till ett tryggt och roligt sexliv och jag kan inte låta bli att tänka att jag är annat ät unik i min situation. Alltför många tjejer (jag kan inte direkt uttala mig för hur det är för killar) har varit med om liknande erfarenheter som du skriver... Det är så förbannat jävla orättvist, Sofia.
Jävlar! Smack! Bang! Fantastiskt svar. Inga krusiduller.
Vad underbart att få läsa ett riktigt svar! Jag har blivit paff över svar i veckotidningar där man ofta fokuserat på att det är tjejens fel och att det inte skadar att "testa".
Men hallå! Vilken hemsk känsla jag får av den stackars tjejen. Usch! Stackare!
Jag skulle säga "Lämna och gå vidare!" men jag vet att det inte funkar så. Men ofta önskar jag att det var så enkelt.
Klockrent svar från Ingrid där. Vad befriande!
Vad skönt att det finns bra och trevliga psykologer som kommer till tals som inte, precis som Tess skriver, skuldbelägger kvinnan i förhållandet. Så himla tydligt ofta att det är mannens sexualitet som är norm och kvinnan i förhållandet ska bara acceptera och bättra på sig, whatever it takes!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
