Jag tycker inte om att behöva erkänna för mig själv att jag nog, trots en stor integritet, och en emellanåt ganska kaxig attityd, har många drag av den där duktiga flickan kvar. Inget är svart eller vitt, och jag var både den som surt påpekade att vi behövde rast när ingen annan vågade eller hade lust, och den som med självklarhet tog ansvar för grupparbetet.

Det är inte heller så att jag behöver andras godkännande för att tro på mig själv och det jag gör. Det har minsann hänt att jag gått tvärs emot allas rekommendationer. Nej, jag behöver det inte, men det känns fasiken så mycket bättre om det finns där.

Gudmor: "Jadu Sofia, tänk på att du inte ens är 20 än. Det är okej att hatta omkring lite då. Man kan inte vara tvärsäker på allt, även om det vore enklare och omvärlden kanske tycker att man borde det. "

Kanske är det även okej att erkänna att du ibland behöver andras godkännande, när du inte ens är 20 år. Visst är det coolt att vara självständig och säker på sig själv - men att inse sina svagheter, och inte börja tycka illa om sig själv på vägen - är kanske ännu viktigare.

Jag tror det.

/Z