Jag är fåfäng. Jag tittar i spegeln innan jag går ut. Jag sminkar mig till vardags. Jag lägger en hel del av mina inkomster på kläder, krämer och smink (vilka brukar variera mellan ett och tvåtusen per månad. Jag åker alltså inte till New York och shoppar för 40000 varje halvår). Jag tänker på vad jag tar på mig, planerar och funderar. Jag bryr mig om ytan helt enkelt.

Betyder det att jag är ytlig?

Jag inser att det finns viktigare saker än kläder. Mycket viktigare. Som ni kanske har märkt handlar denna blogg inte särdeles mycket om vad jag har på mig, utan om åsikter och känslor och människor. För det är ju saker som verkligen betyder något. Visst var jag knasigt glad på Mall of America när jag hade 200 dollar i fickan, som endast var avsatta för nya kläder till mig själv, men jag var definitivt lyckligare dagen efter, när jag satt i Idas knä på trädgungan och fartvinden fick våra hår att flyga.

 Jag insåg att jag gillade randigt när jag packade till USA

För mig är mode ett intresse. Jag tycker om att titta på vackra kvinnor med vackra kläder. Jag mår bra av att fixa till mig och känna mig snygg. Jag är beredd att lägga en del pengar på detta. Sedan är jag fullt medveten om att många människor inte bryr sig om jag är sminkad eller skabbig, att det finns de som till och med tycker att jag är som finast på morgonen. Vilket förstås är underbart. Men jag bryr mig inte om mode eller yta för någon annas skull, utan för min egen. Jag tycker helt enkelt att det är kul.

 Helt o- sminkad, fixad, pigg. Men ganska saltstänkt och glad.

Det är ett intresse, ja. Men ett bland många. Jag älskar att se på dokumentärer om siamesiska tvillingar eller Big Bang-teorin. Jag älskar att sjunga folksånger och Abba-dängor med min kör. Jag älskar att läsa tjocka böcker om andras familjer och livsöden. Jag älskar också, mest av allt, att prata, skratta, leka och bli full med mina vänner. Jag älskar att analysera deras problem, förstå deras känslor, skratta snällt åt deras missöden och förbanna personerna som är elaka mot dem. Liksom de gör för för mig.

 Devisa

Och jag vet att det är så grymt mycket viktigare än en ny kjol. Men jag tror på någon slags balans här i livet. Vi kan inte vara dödsallvarliga jämt, liksom vi inte kan vara glattigt glada och snygga jämt. Lite yta och lite djup. Lite depp och lite pepp.

Det är min filosofi. Döm själv huruvida den är ytlig.

/Z