Share

Och ibland känner jag bara

Men skit i det ni, vi är ju lyckliga!

Livet vore förstås enklare om man följde alla regler. Men å andra sidan är det så mycket roligare, bättre och viktigare att inte göra det ibland. Och mest av allt nödvändigt. Tror ni inte att jag vill vara normal? Fytusan vad skönt det vore.

Jag pallar inte förklara mig i alla lägen, även om jag vet att okunskap är det enda som föder detta förakt och denna fundersamhet. Idag får det räcka såhär. Nej jag är inte ond, jag är lycklig. Liksom han är.

/Zäta



En dag senare: Och återigen lyckas jag inte vara bitter mer än ett par timmar innan saker och ting faller på sin plats igen. Jag kanske är skyldig de där trångsynta personerna som gillar att lägga sig i andras liv ett tack ändå. För att de satte igång en massa jobbiga funderingar som gjorde att vi var tvugna att prata om det, vilket i sin tur gjorde att allt känns bättre än någonsin just nu. Fast mest av allt är jag skyldig mina bästa O, E och D ett tack. För att ni alltid lyssnar, förstår och skrattar när det behövs. Jag älskar er alla tre löjligt mycket.

Share



Kommentarer



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0