Det kanske beror på förkylningen, kanske på sovmorgonen, men jag drömde otroligt mycket och detaljerat inatt.

Den första drömmen var bäst. Jag var på min gymnasieskola på kvällen och hade förvirrat mig upp till en våning där jag aldrig varit. Katedralskolan har lite Hogwarts över sig även i verkligheten, men i drömmen var den känslan förstärkt. På min ena sida var ett högt fönster som vätte ut mot skogen, och på min andra en dörr jag inte kunde låta bli att öppna. När dörren gled upp kom jag in i ett dunkelt bibliotek, som verkade fortsätta in i byggnaden i all oändlighet. Men istället för att utforska det tog jag trappan som gick upp en våning och hamnade i vad jag snart insåg var Théföreningens* lokaler. Jag minns att jag direkt tänkte "Det här kan inte vara sant, gud vad fint de har det! Jag förstår varför O spenderar all sin tid här. Och VARFÖR har jag aldrig varit här tidigare?!" Lite som Harry tänkte när han fick låna prefekternas badrum, kanske. 

Jag hade stigit in i en ljus vindsvåning med sluttande tak och träbjälkar i mitten. Överallt låg antika böcker och färgglada tyger utströdda. Till höger skymtade ett badrum med ett guldkantat badkar och till vänster fanns de fönster i färgat, gammaldags glas som släppte in ljuset. Längre in fanns ett lågt bord med en vacker tekanna och tre pastellfärgade koppar på, och runt det låg stora inbjudande kuddar. På kuddarna satt O och hans vän som i Théföreningen kallas Blobb och drack te. De vinkade glatt och hälsade på mig. Jag slog mig ned hos dem och hällde upp te till mig. Jag spillde. Blobb blev upprörd. Jag sprang iväg för att hämta en handduk, men fastnade på vägen eftersom jag inte kunde slita blicken från de vackra lanternorna och små prydnadssakerna som täckte tak och väggar. O hann därför före och torkade upp teet, vilket gjorde Blobb vänlig igen. Jag satte mig ned hos dem än en gång och jag tror att vi pratade hela natten.




*För er som inte gått på Katte kan jag nämna lite snabbt att Théföreningen är den förening där skolans avvikande samlas. Bratsen tycker inte om Thé, folk i allmänhet tycker bara att de är konstiga och Thé bryr sig inte om vad folk i allmänhet eller brats i synnerhet tycker, kanske man skulle kunna säga. Jag har fått intrycket att det handlar mer om gemenskap, dikter, kramar och annat bus än just te på deras möten. Jag har aldrig varit där, eller i någon annan föreningslokal i skolan heller för den delan (rätt skumt efter tre år på denna föreningsfullda skola), men har hört mycket om Théföreningens påhitt denna sommar. Enligt O är det en myt, men jag tror fortfarande på Théföreningens årliga diskning av tekopparna i Fyrisån. Blä.


Den andra drömmen var lite mer dramatisk, men lika Harry Potter-inspirerad. Den gick ut på att jag mina bästa vänner E och A förvirrade oss in i en lång, förfallen tunnel som var förfärligt äcklig. Det låg döda råttor över hela golvet, taket droppade av vitt slem och det stank fruktansvärt mycket. För att inte nämna att denna tunnel användes av skurkar för att smuggla gods. Vi funderade över hur vi skulle rensa upp i detta förfall, eftersom det definitivt behövdes, och kom på att det bästa nog vore att sätta eld på hela tunneln. Det enda problemet var att tändstickorna inte fungerade. Tur då att jag hade min trollstav med mig... Med hjälp av den satte vi eld på tapetrester och papperstussar som vi kastade iväg. Och sedan sprang vi för glatta livet ut ur tunneln, blev utskällda av en arg skurk på vägen och klarade oss ut i solskenet. Polisen var efter oss eftersom vi tagit lagen i egna händer, så vi gömde oss på Naturhistoriska riksmuséet (av alla ställen). Snart skrattade vi åt att polisen aldrig skulle misstänka tre små söta tjejer och gick och köpte varmkorv.

Mer finstämda tedrömmar, eller galna hjältinnedrömmar nästa natt, är det för mycket begärt?

/Zäta