Share

Vikten av vänner under sena nätter på nya ställen

H hade ännu inte fyllt 17 och jag hade gjort det tidigare det året. Vi var höga på livsglädje, frihet och uppmärksamhet, även om det hela smälte ihop till en härlig dimma av pubrundans många stopp. Det var sommar och vi var utomlands själva för första gången. Vi blev förälskade i Edinburgh och lite smått förtjusta i några personer vi träffade där. När sista puben stängt gick vi tillbaka till vårt hostel, jag hand i hand med killen som var så charmig och rolig trots att han var mycket äldre och rätt udda. Vi satte oss i ett litet kuddbeklätt rum innanför köket och hånglade. Och kysstes. Och pratade. Hela natten. Jag svävade på små moln. H satt i entréns soffgrupper tillsammans med spridda delar av sällskapet, trots att hon var utmattad av dans och alkohol klockan fyra på morgonen, för hon vägrade lämna mig ensam med den okända killen.

I efterhand blir jag lite rörd över omtanken, även om jag hade gjort precis samma sak för henne. Det var hederskodex, en odiskutabel regel, att inte lämna varandra ensamma med killar utomlands i den åldern. Jag hade full kontroll över situationen och blev snarast irriterad på nämna kille för att han frågade mig hela tiden om jag verkligen ville göra si och så, även om jag idag förstår honom då jag var så mycket yngre. Ju äldre vi har blivit desto mindre beskyddande jäntemot varandra har vi nog blivit. På gott och ont. Jag tror absolut att det finns en poäng med att du har större koll på vad du själv vill när du är 20 och redan har en del erfarenhet, än när du är 16 år och aldrig haft sex, men samtidigt handlar det så mycket mer om individer än om ålder.

Det är viktigt att vara försiktig, att komma överens innan utgången om vilka regler som gäller. (Typ, inte lämna krogen själv, alltid va nåbar på mobilen, ha koll så ingen blir för full eller vad det nu kan vara.) Men rädslan för att bli våldtagen eller utnyttjad kan inte heller få styra alla de potentiellt fantastiska kvällarna och nätterna som ligger där ute och väntar. Det får fruktansvärda konsekvenser när något går snett, men hur stort ansvar kan du egentligen ta för det själv? Jag tillhör dem som inte tycker att tjejen har någon skuld i våldtäkten för att hon frivilligt följt med killen någonstans. "Det var ju inte så smart gjort" hörs ofta kommenteras. Som att det var hon som var osmart, och inte våldtäktsmannen som var omänsklig och våldsam.

Trots att jag blir galen på att tjejer ska behöva vara försiktiga istället för att brott ska bekämpas, så måste vi ändå anpassa oss till den verklighet vi lever i. Att vara med någon du inte känner kan vara väldigt farligt, å andra sidan begås de flesta våldtäkter av gärningsmän som redan känner offret. Jag vet faktist inte varför jag kom att tänka på den där natten i Skottland just nu, men jag tror att jag tyckte att det var lite inspirerande. Självklart kan vi inte ha våra kompisar i rummet bredvid varje gång vi har sex, men att hålla koll på varandra när det egna omdömet sviker är faktiskt väldigt bra. Och det fina med regler som är uppgjorda innan är att ingen har rätt att bli sur för att kompisen förvägrar en vad som verkar vara lite najs sex i buskarna.

Men som alltid, försiktigheten kan också gå för långt. Najs sex i buskarna kan ju faktiskt vara just najs sex i buskar. Om du är tillräckligt nykter för att avgöra det och vet var dina vänner är alltså.

/Zäta



Share



Kommentarer



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0