Det här har varit den värsta jäkla skithelgen på evigheter. Det är inte kul att gravsätta sin morfar, men det blir fasiken så mycket värre när de 95 milen till Sunne ska köras tillsammans med en ofattbart omedveten och egoistisk tant. Plus konstant mensvärk, omöjligt att nå den enda jag vill prata med och en osammanhängande nattsömn.

Jag är helt slut av tårar, vanmankt och irritation, men jag är glad att morfar nu vilar i sitt älskade Sunne, omgiven av Värmlänska solstrålar och grönskande träd. Å, min fina morfar.

/Zäta