Idag kände jag inte för att skriva något storslaget eller djupt, utan mest bara förundras lite över hur härligt det är när folk kontaktar mig om feminstiska idéer, skrivuppdrag och ungdomsengagemang. Det får mig att hoppas på att det här med skrivande, föreläsande och feminism kanske går att ha som mer än en hobby, eller i alla fall en hobby som ger lite tillskott till kassan, i framtiden.

Och så alla som skriver fina kommentarer om att ni tycker att jag är cool eller något annat jag aldrig hade drömt om att höra som osäker 14-åring med vaga framtidshopp om självkänsla.

Det är så ballt. Det gör mig så glad.

Bara så ni vet.

Kram.

/Zäta