Share

En liten hyllning till nörd-TV

Idag händer det titt som tätt att jag säger den måttligt (extremt?) nördiga raden "Jag såg på kunskapskanalen igår..." Som liten var det dock inte så coolt att kolla på SVT, och vi som bara hade 1:an, 2:an och 4:an hade  "bond-TV" och kunde inte diskutera Big Brother med de andra.  Jag minns att det kändes så lyxigt att hälsa på pappa i Stockholm och kunna välja mellan tio kanaler. Tio stycken! Dessutom fanns det roliga program där som Sabrina tonårshäxan och Top model, till skillnad från SVT:s naturfilmer och åttiotals-serier (som Lagens Änglar. Det tog en halv säsong innan jag fattade att introt hörde ihop med serien för jag zappade alltid när introt kom eftersomn det var så extremt löjligt.)

Å andra sidan var det ett stående skämt i min högstadieklass att jag kollade på mycket dokumentärer. Jag har alltid haft lätt för att komma ihåg saker, och blir lätt intresserad av nya rön och populärvetenskap, så det hände nog rätt ofta att jag räckte upp handen och sa "jag såg en dokumentär igår, som..." Jag och mamma satt alltid bänkade framför Vetenskapens värld på måndagskvällar, och ska jag vara helt ärlig slog måndagskvällarna nästan fredagsmyset framför Sikta mot stjärnorna bara för att det var så intressant.

När jag var riktigt liten var Hjärnkontoret mitt favoritprogram. Och när jag tänker efter vet jag att jag svarade "på Hjärnkontoret!" när någon frågade var jag lärt mig något, så detta med att hänvisa till populärvetenskapliga TV-program och vara lite nördigare än vad folk trodde, började kanske redan i sjuårsåldern. Det är ju nämligen så att när du har blont hår med rosetter i och högklackade stövlar är inte det första folk tänker "nörd!" Vilket på sätt och vis är lite synd, för jag tycker att det är bland det finaste någon kan vara. Nörd alltså.

I gymnasiet var plötsligt alla lite nördiga. Vi gick liksom NV-biotek. Men nu hände något jag fortfarande  kan sörjai min populärvetenskapskonsumption - det blev för lätt. De pratade om gener på TV och jag suckade över att vätebindningarna inte ens var utsatta. De pratade om fotosyntes och jag tänkte att vi ju lärde oss det här för ett år sedan. Allt blev förstås inte för lätt. Jag kan fortfarande väldigt lite om historia och stickning, men det som jag verkligen var intresserad av, det som alltid hade varit det roligaste, var inte kul längre.

Idag har vinden vänt, och SVT är snarast lite kult att hänvisa till. Jag ska inte sticka under stol med att jag fortfarande tycker fånigt mycket om skräp-TV som Top Model och Du är vad du äter. Även om jag blir sjukt irriterad över alla stereotyper ger det någon slags oslagbar avslappning. Nu för tiden har jag också kommit över perioden när det blev för lätt. Visst kan genusvetenskapliga diskussioner te sig lite platta, men jag kan se andra aspekter än någon utan min utbildning, och det är också kul. Och det finns ju så mycket kunskap där ute! Det går inte att fördjupa sig inom allt, men det är kul att veta lite om allt.

Tillsist vill jag bara nämna det som fick mig att skriva dagens inlägg. Från början handlade det bara om SVT, men som det ofta blir när saker skrivs ned så förändras tankarna med de skrivna orden och texten går sin egen väg. Jag satt i alla fall hemma i soffan och zappade lite när jag först ser en snubbe i vad som uppenbart är ett ungdomsprogram på 2:an, stå och prata om manliga och kvinnliga egenskaper och hur dessa bara är konstruktioner. Sedan zappar jag vidare till SVT 24 och ser en äldre transvestit vid namn Lars i lång blond peruk, bli intervjuad i vad som visar sig vara veteran-TV. Jag tror att jag faktiskt satt där i soffan och gapade. Världen är allt bra fin ibland.

/Zäta
Share



Kommentarer



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0