Alla är för jämställdhet, men vissa är mot feminism. Hur går det ihop? Handlar inte båda sakerna om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för båda könen? Handlar inte båda begreppen om rättvisa? Jo. Men jämställdheten som begrepp sätter inte fingret på orättvisan. Jämställdhet är idag ett ganska tomt begrepp. Det kan absolut laddas med bra värden, men i sig säger det ingenting. Annars skulle inte de konservativa medelålders männen på nättidningarnas debattsidor inleda varje inlägg med "jag är för jämställdhet, men..."

Att vara för jämställdhet men mot feminism betyder i realiteten att du är för en slags idealvärld där ingen blir diskriminerad (öh, svårt att vara det) men du är inte beredd att vare sig se vem som blir diskriminerad idag eller göra något åt de orättvisor som finns. Feminism innebär i grunden att du inser att kvinnor idag är strukturellt underordnade män (inte alla kvinnor hela tiden av alla män, men på ett strukturellt, samhälleligt plan) samt att du vill ändra på detta. Denna snedfördelning av makt leder också till att vissa män kommer i kläm, så som ofta påpekas är det inte lätt att vara en "mjuk" kille i vår värld. Detta är förstås också fel och bör rättas till, men vi måste hålla i minnet att dessa män drabbas för att de anses feminina, och det är dåligt att vara feminin. Tjejig. Mesig. Slampig. Subjektiv. Och så vidare. Så är vi tillbaka till grundproblemet som feminismen vill rätta till: Kvinnor och män särskiljs och värderas olika. Feminism utesluter alltså inte män, utan erkänner bara hur förtrycket går till idag samt skapar strategier för att häva detta.

Jämställdhet är ett snällare ord än feminism. Ingen känner sig utpekad. Det har sitt värde som teoretiskt mål och som inkluderande ord, men just dess snällhet är också dess problem. Det gör ju ingenting. I jämställdhetens namn uppmanar vi tjejer att ta för sig på arbetsmarknaden. I jämställdhetens namn säger vi åt tjejer att inte stanna hemma för länge med barnen och låta männen jobba. Ja, det är bra! säger alla jämställdhetsivrare, medan en och annan feminist frågar sig varför männen inte ska släppa fram tjejerna på arbetsmarknaden, eller slåss för att få vara hemma med sina barn. Jämställdhet är målet, men för att nå dit måste vi se den manliga norm som råder idag. Det är ingen slump att tjejerna ska ta för sig precis som killarna, men killarna inte uppmanas att göra klassiskt kvinnliga grejer.

Det är så snett. Killarna borde väl åtminstone behöva ta ansvar antingen för att göra arbetsmarknaden eller hemlivet jämställt. Det är väl tyvärr sällan så att den undertryckta gruppen kan förvänta sig särskilt mycket stöd från sina förtryckare eftersom de tjänar på förtrycket, men idag har vi kommit så pass långt så att vi kan ställa vissa krav. Jag vet att det finns en massa trista maktstrukturer innan nedanstående kommer att bli verklighet, men de strukturerna ger också utrymme för viss förändring. Så: Barn, är inte det fanstastiskt? Kräv att få vara hemma killar! Arbete, är inte det fantastiskt? Kräv att få jobba på samma villkor tjejer! Och så släpp fram varandra. Jäklar vad bra det skulle bli.

/Zäta