Några upprörda reflektioner över humanioran och naturvetenskapens olika roller
När jag gick i nian kändes det ibland som att det enda vi pratade om var gymnasiet. Vad skulle vi välja, vilka betyg behövde vi, vilka ämnen vi skulle vara bra på för att välja det ena eller det andra. Jag gick i ett ganska speciellt högstadium, musikklass (i Uppsalas körvärld känner alla alla och våra föräldrar sjöng tillsammans när vi var små, typ) med två paralleller med en väldigt homogen klassmässig (övre medelklass/akademiker) och etnisk bakgrund (etniska svenskar). Några elever valde gymnasium efter specialintresse - någon var fantastisk på dans, någon annan på slöjd och ett fåtal ville inte plugga alls och valde IT. På det stora hela var det dock förgivettaget att vi skulle plugga vidare efter gymnasiet - alltså var det samhälle eller natur som gällde. Sam var brett och bra för de som inte riktigt visste, medan de som var bra på matte förstås skulle välja natur. Jag vet inte om någon uttalade orden, men jag hade det klart för mig redan innan jag började gymnasiet: Natur var lite svårare, lite coolare, lite mer status än sam.
Share
Jag har aldrig sett någon statistik på vad befolkningen överlag tycker är svårast av natur- och samhällsorienterade ämnen, men jag skulle kunna tänka mig att det är en liten förskjutning åt att natur är svårare. Det betyder dock vare sig att sam är lätt, mindre viktigt eller borde anses vara mindre coolt och status att vara bra på. För det fortsatte i gymnasiet: vi jämförde ämneskunskaper med våra sam-kompisar och skrattade åt att vi förstod allt de pratade om medan de inte hängde med i våra formler alls. Gamla lärare nickade förnöjt när vi sa att vi läste natur, och jag fick till och med kommentaren "oj, läser du NV-biotek, då måste du vara jättesmart!" Jag kan tillägga att det var 70 poäng i antagning till min linje på gymnasiet.
Naturvetenskap är svårt. Det är ofta mer konkret och du kan således inte "flumma till det" på lektionerna eller proven, utan behöver förstå allt, men det innebär inte att samhällsvetenskap inte är svårt. Du kan knappast driva med någon med din djupa kunskap i demokratins mekanismer - det är mycket enklare att ställa upp en formel eller slänga ur sig lite kemitermer och driva med den som inte förstår. Nu menar jag inte att sam och natur är motsatser och att det ena alltid är konkret, ovanstående var mest ett resonemang kring mina egna upplevelser i gymnasiet, som jag nu fått lite perspektiv på.
Det är nästan skrämmande vilken dålig förståelse och insyn sam- och naturvetare har på varandras fält. Detta skapar förstås konflikter, och värdeåtskillnad. Det går kanske inte att avgöra vad som är hönan och ägget här - att humaniora anses mindre viktigt eller att det skapas som det när universiteten nedvärderar det, men en sak är säker: Universitetens ovilja att ge humaniorastudenter mer än sex undervisningstimmar i veckan gör det inte bättre. Du kan omöjligt få samma kvalité på utbildningen med sex som med 40 undervisningstimmar. Genusvetenskap och biologikandidat skiljer sig åt i hur mycket praktiskt lärande och egen lästid du kan ha, men skillnaden behöver inte vara 34 timmar. Då handlar det om något annat.
"Duktiga elever läser dubbelt eller väljer en annan utbildning." Ska det behöva vara så? Ska inte spetskompetensen, de som är riktigt jäkla bra på fysik och de som är riktigt jäkla bra på filosofi - få samma chans till utveckling och motsvara varandra? Vad är det för skit-system som tvingar duktiga elever att läsa naturorienterade ämnen för att humanioran helt enkelt inte prioriteras och takten, kvalitén och stimulansen för duktiga elever blir lidande?
Jag vill inte läsa på C-nivå på universitetet och ha samma känsla som när jag slutade högstadiet. Jag tycker att det borde ha hänt något där på vägen. Humaniora behövs. Men det behöver prioriteras för att den lägre statusen inte ska bli en självuppfyllande profetia, där ett rykte om slapphet gör att det genereras mindre pengar som gör att utbildningskvalitén sjunker, som gör att det blir slappt och det genereras mindre pengar och statusen sjunker. Det är inte slappt att läsa humaniora, det är också en myt som skadar området, men det skulle definitivt kunna vara mycket mer stimulerande med mer undervisning, arbetslivsanknytning och tydliga krav. Jag älskar genusvetenskapen, men vi kan så mycket bättre, så mycket mer än vad det ges utrymme till idag. Humanioran, och de som studerar den, borde också få utveckla sin fulla potential. För den är stor.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Det som också är intressant är att det ändå finns vissa fakulteter inom sam/hum på universitetet som får ha samma kvalité på utbildning som på tek/nat, till exempel ekonomi och juridik. Wonder why... Annars säger jag bara att naturvetenskapen vore ingenting utan samhällsvetenskapen, så go STS!! :)
Postat av: Amanda Svalin
Jag känner igen det du skriver. Humaniora nedvärderas. På örebro universitet där jag studerar kommer det till våren starta en ny läkarlinje och redan nu innan den ens har börjat har den tagit en massa resurser från humanioran och vi har redan lite resurser. Jag som läser statsvetenskap har i snitt två lektioner i veckan till exempel.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
