Nattens händelser får allt att kännas oviktigt och overkligt. Tecknade serier och utklädda gubbar står i bjärt kontrast till verklighetens allvar. Samtidigt finns glimtar av den vanliga julglädjen och milda anspänningen som klappöppnandet skapar.
Allt känns overkligt, men kanske inte oviktigt ändå. Att uppskatta det vi har, vare sig det är glitter eller omättlig kärlek, känns viktigt. Och jag tror, när känslor och chock har lagt sig, att detta kommer föda ett om möjligt ännu starkare engagemang. Plötsligt blir teorier och siffror en grym och nära verklighet och det är omöjligt att värja sig mot, även om det inte drabbar mig eller Moa personligen.
Mer än så vill jag inte skriva just nu, kanske någonsin. Vi får se om det blir rättsliga följder eller på annat sätt relevant.

Orden om julens budskap stockar sig lite i halsen, men jag tror ändå någonstans på dem. Mitt i allvar och kris finns ändå ett starkt och självklart stöd, och ett samhälle vars trygghetssystem för en gångs skull inte sviker.

Jag hoppas att orden klingar sannare för er än mig och de andra berörda idag, och att vi alla kan se det fina i en dag som idag. Att det blir en god jul på något vis.

Jag tänker på dig.

/Zäta