Queert sönderanalyserande av vad andra skulle avfärda som en trevlig kväll
Känner igen mig. Om ett samkönat par vill sitta bredvid varandra på en gasque sabbas tydligen hela konceptet. Det är väl roligt med tradition och grejer. Ibland.
Du beskriver just anledningar till att jag håller mig borta från större tillställningar och annat. Om det inte är feministiska förstås. Dom få gånger jag är med på något så brukar jag vara den där "bittra feministen" som ställer obekväma frågor och analyserar saker å ting. Framför allt efter att vi gjort något.
Förr (en hel del år sedan) var jag mer att jag var medveten men vill inte kritisera och analysera (öppet). Just för att slippa få skit. Men det hände att jag gjorde det ändå då jag varit sådan jag var liten faktiskt.
En kan ju undra, varför finns ingen feministisk kör? Jo det finns nog, men inte många, eller hur? En anledning är att inte tillräckligt vänder sig emot rådande heteronormativa och könsnormativa körer (eller vad det nu är, sjunga i kör är bara ett exempel där misogyni, HBTQ-fobi, heteronormen, etc, är så vanligt, som i musiken). Det är lättare att hänga med, anpassa sig, take you pick on any word - än att gå emot. Såklart, det sista är väl uppenbart. För det är att bli obekväm, vilket många inte vill men många kan göra ändå beroende på vad det är.
Okej, spontana och mer "jo vi vet, tack" -tankar jag tog upp. Men ändå ;)
Ja det hjälper att läsa det en själv skriver så en inte missar några ord...
Två rättningar:
"Men det hände att jag gjorde det ändå då jag varit sådan 'sedan' jag var liten faktiskt."
"En anledning är att inte tillräckligt 'många' vänder sig emot rådande[...])
Slutade i en blandkör bl.a. på grund av just den anledningen du beskriver. Orkade helt enkelt inte ta den kampen att försöka vidga tänket just då i mitt liv. Blev bara matt istället. Längtar enormt efter "alternativa" blandkörer!
Har också för första gången också på riktigt upplevt hur heteronormativiteten fullständigt genomsyrar och den totala frånvaron av genustänk präglar min utbildningsmiljö. Inte från lärarna, utan från andra studenter. Känner mig frustrerad för att jag inte vet hur jag ska gå tillväga för att öppna upp utan att vara "personen med pekpinnen". Blev också chockad, glömmer emellan åt hur lite andra människor tänker på sådant som för mig är så självklart - inte benämna ett djur som "han" när man inte vet vilken kön det är, för att ta ett exempel...
Johanna: Jag vet! Jag blir galen på detta "han-ande" av djur. Antingen har de väl inget kön alls så som vi definierar kön, eller så är de hanar eller honor - de är mycket sällan mansidentifierade personer med ett bestämt pronomen (untantag för vissa låtsasdjur som typ Nalle Puh).
För att glädja er så finns en sådan kör i gbg. Den heter indiekören och är blandad kör. Även utan att ha ett aktivt genustänk så finns det ändå ingen sådan kultur där. Men jag antar att den drar till sig mer vänster folk eftersom den bara sjunger indiemusik. Men ja i alla fall... de finns=)
Vi hade muntliga redovisningar om eget genomförda experiment. En grupp hade till och med döpt sina krabbor till "Aggressiva Anders", "Lugna Lars" och "Speciella Sune" - vilket fick mig att dra slutsatsen att de medvetet hade valt att göra experimentet uteslutande på hankrabbor. Men när jag frågade vad anledningen till det var, svarade de bara att de inte hade någon aning om vilket kön det var. Inte ens då reflekterade de över att det kunde vara missvisande (speciellt i undersöknings-sammanhang) att bara prata om hanar när experimentet hade utförts på två kön. Krabbor är dessutom väldigt enkla att könsbestämma...
Jag är med i en kör (i Uppsala!) som är en blandkör och som inte är så våldsamt heteronormativ, eller heterosexualitets-centrisk.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
