Share

En tanke om näthat

div>"Jävlar vad den horan ska dö." "I'm gonna make a holocaust for all atheists." "Det är så himla fult och äckligt att använda sig av det för att få status"

Varifrån kommer behovet att använda dessa fruktansvärda kraftuttryck? Vad är det med nätet som verkar framkalla detta ocencurerade hat, oavsett ämne, men som alltid bygger på de tråkigaste, mest nedvärderande stereotypiseringar och fördomar som finns om grupper. Kvinnor ska alltid våldtas. Ateister brinna i helvetet. Godtrogna kristna bankas i lite vett. Muslimer få smaka på sin egen medicin. Och ointressanta, ytliga, tråkiga bloggande småtjejer ska bara hålla käften.
Det skulle kunna gå att säga att du inte håller med nämnda kvinna. Att du tycker att ateister har missförstått din religion även om de förstås får bestämma själva. Att ifrågasätta hur kristna kan tro på vissa delar men inte andra ur sin heliga bok. Att problematisera våldsförhärligande i vissa islamska sammanhang. Att bloggande småtjejer inte intresserar dig så värst, men att du då inte heller behöver klanka ned på dem. Men det är det få som gör.

Många talar om nätets anonymitet. Att det är lätt att sitta bakom en skärm och säga fula ord. Det stämmer nog, men jag tror också att det handlar om en handfallenhet inför ett "nytt" medium. När e-posten kom trodde folk att den skulle ersätta breven. Det var ju bullshit. E-posten ersätte telefonsamtalen. Korta, ibland informella, alltid rappa konversationer. Folk trodde kanske att nätforum skulle ersätta diskussionsstunderna i klassrummet, bokcirklarnas kallprat och krogrundornas svammel. Det är ju bullshit. Forum och kommentarsfält har ingen lärare som övervakar, inga sociala normer som kan brytas, inga outtalade konventioner för hur vi tilltalar främlingar. Nätforumen ersatte, eller snarare blev ett utlopp för, de privata tiraderna och svordomarna, som när de utfördes i sällskap med andra tidigare kallats "snacka skit". Bara det att nu var det inte dina två bästisar som hörde och höll med för att vara snälla, utan 600 facebookvänner hörde. 3000 forumbesökare hörde. 100000 tidningsläsare hörde när det togs upp i lokalpressen. Polisen hörde. Och plötsligt var svordomarna inte så roliga längre.

Det är samma saker vi alltid tänkt. Samma saker vi alltid tänkt, men mediumet gör skillnad. Inte bara för att många läser, inte bara för att det står där för alltid och inte bara i en flytande sekund av vrede, inte bara för att människor eggar upp varandra till nya nivåer av hat, utan för att skrift är något annat än tal. E-posten ersatte inte telefonsamtalen. Inte egentligen. Vem tycker att maila med en saknad vän känns lika tillfredställande som att höra hennes röst? Ingen. För att rösten, skratten, minerna, de knappt hörbara ursäkterna och hm-andena, sammanhanget - allt ger en kontext till uttalandet som gör att det upplevs mindre hårt.

Skriften har inget annat än sig själv att tillgå. Det som står där står där. Kallt, bart, ensamt och oundvikligt. Även på Internet.
Jag bestämde mig en gång som 14-årig medlem på forumet Kramkalas för att aldrig svära i skrift. Jag raderade alla svordomar i min presentation och bestämde mig för att lära mig att få fram samma kraft i språket med andra ord och beskrivningar istället. Jag tror att jag bemästrar det nu, även om jag frångått principen några gånger för att förmedla ilska eller absurditet. Men det jag framförallt lärde mig var inte att uttrycka kraft, utan att avstå från det. När de enkla vägarna är slutna och du måste tänka flera sekunder på ditt ordval hinner du också reflektera över vad du egentligen vill ha sagt. Och varför. Och för vems skull. Och att säga att människor borde dö, bli utsatta för våld, är fula, kan reduceras till enbart en stereotyp eller har blivit tappade bakom en vagn är aldrig en bra idé. Jag har aldrig upplevt att jag förlorat en argumentation för att jag inte "fått" påtala någon personliga tillkortakommanden eller kränka dem. Av andra skäl, ja, men därför - aldrig. Det låter självklart, men ta dig en titt på din egen facebook-feed, din egen lokaltidnings kommentarsfält. Det är inte självklart.

För alla 14-åringar tycker inte om att skriva. Alla 14-åringar hänger inte på snälla nätforum. Alla 14-åringar har inte tålamod att förklara vad de menar hela tiden. Men alla 14-åringar, och ännu yngre barn, borde få lära sig skillnaden mellan tal och skrift. Nu när suddgummina är historia och chattforumen en enter-knapp bort är det viktigare än någonsin. Synd bara att deras lärare växte upp med suddgummin och gillar att klandra nätet för sin "farliga och fördärvande karaktär". Allt är farligt innan vi bemästrar det. Och barn behöver hjälp att bemästra saker.

/Zäta

PS: Ibland önskar jag att jag skrev en bok istället för en blogg och kunde fortsätta resonemanget om hur vi människor förändrar vår tillvaro genom teknik, juridik och sociala förhållanden, men hur dessa saker samtidigt formar vår tillvaro. Alltså att människor hatar på nätet för att människor har hatiska tankar, men att näthatet faktiskt också gör något med vår samvaro utanför nätet och kanske föder hatiska tankar. Att det är ett ständgt dynamiskt maktspel, men som i vissa tider på vissa sätt har starkare strömmningar åt ett håll. Ja, det låter super-luddigt, men jag lovar att det skulle bli fett i en bok.
Share



Kommentarer
Postat av: Cathrin

Allt vi säger/skriver har betydelse så det går inte att ursäkta "lite hat på nätet" med att jag menade inte så mycket med det. Fast jag tror att många inte riktigt har förstått det. Kanske blir det som en slags tävling där det är häftigt att vara elak och så inser de inte vad orden gör med oss. Hur de skapar en värld som inte är så rolig att leva i. Varje hånfullt ord, varje nedlåtande skämt och varje elak kommentar har ju som syfte att trycka ner någon, för att den som trycker ner själv ska känna sig lite över. En trygg människa behöver inte trycka ner någon annan för att ha sin plats.



PS Jag tror det skulle bli en bra bok :0)

2012-01-19 @ 08:42:34
URL: http://www.facebook.com/Identitus
Postat av: Marielle

Jag blir så ledsen då någon förklarat att näthat är så stort för att människor blir sådana då dom kan vara anonyma. Mår illa av att veta att så många vill vara så elaka men inte är det för att det inte är godtagbart i samhället då dom måste stoltsera med sitt eget ansikte.

2012-01-19 @ 09:32:39
URL: http://jungeljerta.blogspot.com/
Postat av: Albin

Marielle: jag är inte helt säker på att det är så att alla s.k. »näthatare« går runt med en ständig lust till hat som de bara får utlopp för på nätet, utan snarare att det är den anonyma situationen som skapar beteendet just där och då.



För övrigt så är jag ganska skeptisk till konceptet »näthat«, jag tycker att det är så sjukt ospecifikt, och sammansättningen av ordet osar kvällspress. Det verkar bygga på att internet är en plats, vilket förvisso kan stämma i vissa fall – men i sådana fall är internet väldigt många platser. Att prata om »näthat« blir lite som att prata om »världshat« i sådana fall.



Jag är heller inte säker på att jag är emot konceptet, om det används rätt. För mig är hat en mycket viktig drivkraft (jag har t.ex. byggt en maskin för att scanna böcker med hat mot upphovsrätten i allmänhet och Studentlitteratur/ekonomin kring kurslitteratur i synnerhet). Men det är givetvis en stor skillnad mellan att på prata om att rånmörda någon i familjen Stenbeck och att prata om att mörda prostituerade.



Framför allt så tycker jag att pratet om näthat också handlar om att man vill upprätthålla myten om det politiska ágora, det grekiska torget där alla i civiliserad ton lade fram sina rationella argument och debatterade civiliserat. Jag är inte intresserad av att varje gång det dyker upp en bajsnödig liberal »ta debatten om kommunismen« t.ex. Jag ställer inte upp på deras premisser ö.h.t., för att delta i deras samtal är att bli en del av deras system: plötsligt har de gjort något nobelt som låtit även vänsterextrema jag komma till tals och de är beredda att dö för min rätt att säga saker de inte håller med om (givetvis väl medvetna om att det faktum att jag säger dessa saker inte förändrar något).

2012-01-19 @ 13:49:19
URL: http://eval.nu
Postat av: Albin

Däremot ser jag mycket fram emot Zätas fortsatta analys av det cyborgistiska tillstånd hon beskriver i PS:et ovan!

2012-01-19 @ 13:51:43
URL: http://eval.nu
Postat av: Intersexorwhat

När jag skriver i min blogg eller om jag kommenterar på någon sida (låt säga youtube) så brukar det alltid komma någon hatkommentar till mig. Jag brukar bli fullkomligt frustrerad och säger massa fula ord högt för mig själv. Sedan tar jag några djupa andetag och skriver ett sakligt, välformulerat och ickehatiskt svar till personen, i hopp om att personen ska sluta missförstå mig. Det funkar ibland.



Självklart brusar även jag upp ibland, jag är en ganska pessimistisk person över lag och att världen ser ut som den gör gör inte det hela mycket bättre och ibland är det bara för mycket.



Jag tycker att skrift (inte enbart på nätet) är ett väldigt speciellt medium, det gäller verkligen att tänka på vad du skriver så att ingen kommer och tror att du menar något helt annat. Alla minspel försvinner i skrift och det går inte att avgöra på en text om den är arg eller inte förutom om den innehåller nedtryckande ord och fraser eller härskartekniker till exempel. Behandlade förresten ämnet i min egen blogg för ett tag sen, läs gärna, intersexorwhat.blogg.se/2011/december/pa-tal-om-baby-its-cold-outside.html :)

2012-01-19 @ 21:31:30
URL: http://intersexorwhat.blogg.se/
Postat av: Linus

Det skulle bli asfett i en bok! Det låter lite som att det skulle kunna bli en modern addering till historiematerialism. Fast mindre politiskt bunden.

2012-01-23 @ 09:34:30



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0