Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Att möta världen med ett leende (och mensvärk)

 

Jag har inte hört att det hänt i Sverige (vilket det säkert gjort, bara inte mig), men flera av mina vänner som bott utomlands har berättat om fenomenet: Medelålders/äldre okända män som kommer fram till dem på gatan/caféet/baren och ber dem le. Se lite gladare ut. Inte vara så surmulna. Du som är så söt ska väl inte hänga läpp.  

 

Sjukt obehaglig grej. Nån random gubbe ska reglera mina känslor för sitt eget behags skull? Uh.

 

Idag gick jag och log hela vägen genom Lund. Inte för att jag var glad för att jag var på väg hem över veckoslutet. Inte för att höstsolen strålade. Inte frö att jag hade en ny fin kappa. För att jag hade mensvärk.

 

Jag såg en TV-intervju en gång med en fakir (eller vad de nu kallas, frivilliga självplågare som uppträder). Hon sa att om du log när du gjorde dina crazy smärtsamma saker gjorde det mindre ont, för kroppen utsöndrar endorfiner då. Jag vet inte vad läkarvetenskapen säger om detta, men när den vare sig kan bidra med värktabletter eller värmekuddar (eftersom jag var på promenad genom stan), så fick fakir-tipset duga. 

 

Jag vet inte om det hjälpte, men jag vet att jag gjorde åtminstone ett par gubbar glada på vägen. 

 

 

De skulle bara veta.

 

/Zäta

Du skulle ha en sån där vetekudde som jag har med snöre så man kan knyta den runt midjan. Min ser ut som en chilifrukt med lång grön stjälk.

Hoppas värken ger med sig!

Jag har varit med om det när jag varit yngre, okända (både män och kvinnor)som sagt saker som "Men le lite då" och jag har alltid blivit lika irriterad, varför tror de sig ha rätten att säga till mig vad jag ska göra? Av någon anledning har jag inte varit med om det på länge som tur är. Kanske var jag mer surmulen förr, eller så tycker folk sig har rätten att säga åt yngre personer (under 18) sådant men respekterar en vuxen människa för mycket för att kräva ett leende från denne.

Nån gång när jag har haft mensvärk har jag virat in en vetekudde i en sjal och knutit fast på magen! Vsg för tips.

I övrigt, störande när folk (ish äldre män) talar om för okända (ish unga kvinnor) vad de ska göra för att de ska passa bättre in i den föregåendes mall. Vad är det med dessa människor som gör att de tror att vi bryr oss? Tänker t ex på detta: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=350562335035488&set=a.196941897064200.45035.162101873881536&type=1&theater (hoppas länken funkar)

Jag har också en vetekudde som jag håller på plats med ett skärp, men inte hjälper det mig när jag är på stan för någon batteridriven mikrovågsugn brukar jag inte bära med mig.

Jag har tyvärr varit med om det flera gånger. Både unga och gamla. Det känns fruktansvärt!

Det har hänt mig flera gånger, i Sverige och utomlands. Främst yngre killar dock. Har blivit fett förbannad varje gång, men har haft jättesvårt att säga ord på varför jag blir arg.

Lol ska prova det idag.

Jag har också varit med om det flera gånger, särskilt när jag var yngre, och särskilt från gubbar.

En gång (på jobbet som bartender) fick jag höra "det kostar inget att le lite". Jag blev paff när det hände och svarade bara "nej, det gör det väl inte" utan att le tillbaka och hade sen inte mera tid att tänka över det just där och då. Blev mycket arg när jag kom hem och hade tid att reflektera över situationen.