Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Vilka kroppar är feministiska? eller Att få existera på sina villkor.

I en feministisk grupp på facebook hade någon lagt upp en länk till en modells tumblr, för att hon tyckte det var befriande att denna modell var obrydd med nakenhet trots att hon inte var smal. Kritiken kom snabbt - denna modell är inte ett dugg normbrytande eller värd att uppmärksamma, hon är snarast idealvacker med ljus hy och fylliga kurvor. Dessutom poserar hon sexigt, för en tänkt (manlig) blick. 

Jag har tänkt mycket på feministisk kritik av sexiga kvinnokroppar och nakenhet. För det är en helt legitim och superviktig kritik. Vi ska inte behöva möta ett offentligt rum tapetserat med halvnakna objektifierade kvinnor, vi ska kunna känna att vi är värda uppmärksamhet och kärlek utan att vara sexiga, vi ska kunna röra oss i världen utan att bli mätta med sexualiserande blickar vi inte har valt att förhålla oss till. 

Men vi ska också få känna oss sexiga när vi vill det. Det är inte ofeministiskt att vilja vara sexig. Tvärt om är det för mig en viktig feministisk fråga att alla ska kunna känna att de är sexiga, och osexiga, på sina egna villkor. Att alla ska kunna vara trygga och bekväma i sin kropp, och våga tro att andra finner dem attraktiva. Att uppvärdera kroppsformer och -färger som idag sällan får representera en åtrådd person i offentligheten, är ett led i den kampen. Att klanka ned på kvinnor som passar ett ideal för att de visar sig nakna är inte ett led i samma kamp. 

 

Folk är inte sämre feminister för att de passar vissa ideal. De har däremot mindre att kämpa mot, och färre erfarenheter av förtryck. Vi måste alltså vara beredda att lyssna mer, ifrågasätta vår egen position i högre utsträckning och inte ta oss tolkningsföreträde på hur en viss struktur fungerar, om vi ligger nära ett ideal jämfört med om vi bryter det. Precis som att heteros inte kan föra hbtq-kampen kan inte smala personer föra en fett-aktivist-kamp, men de kan vara suveräna allierade. 

 

En sak kan vi dock enas om. Det är inte enkelt för någon i detta samhälle att känna sig vacker för den hon är. Jag vill absolut inte hävda att mina erfarenheter som smal vit kvinna är desamma som för någon annan, men jag kan konstatera jag har brottats med dessa ideal. 

 

 

Idag använde mina vänner min rygg som akvarellduk. De skapade någon slags mytisk värld, komplett med nörd-referenser. Och de använde mina födelsemärken för att skapa stjärntecken.

 

Jag har en komplicerad relation till min hud och dess prickar. I perioder har jag tyckt det varit fruktansvärt fult. I andra har jag inte funderat så mycket över det. Men framförallt innebär de en ständig påminnelse om en ökad cancerrisk. Det låter ju himla melodramatiskt - faktum är att vi alla har ökade risker för allt möjligt, det är så det är att vara en biologisk varelse. Men allas risker sitter inte utanpå deras hud, är inte plågsamt uppenbara i spegeln. För ungefär exakt ett år sedan tog jag bort en prick som kunde varit farlig, men var hur snäll som helst. Innan jag fick reslutatet var det dock fruktansvärt ångestframkallande, och den upplevelsen påverkar mig fortfarande ibland. (Nu behöver nu inte gå runt och oroa er för mig! Ökad risk är inte samma sak som sjukdom, och fördelen med just synligheten är ju att det går utmärkt att enkelt kontrollera.)

 

 

Det var intressant att vara en målarduk. Att vara helt odelaktig i processen som pågick på min rygg, men samtidigt en helt nödvändig komponent för konstverket. Att mina födelsemärken var en del i processen, att konsten hade blivit annorlunda utan dem, var härligt. 

 

Det var ett sätt att bearbeta upplevelser, och samtidigt bara en skön grej. Det är supermysigt att ha penslar på sin rygg! Det var ett sätt att vara stolt över sina särdrag, och samtidigt stolt bara för den kropp du har. 

 

När jag lade upp en bild från skapandeverkstaden på Instagram och Facebook funderade jag ett slag. Inte för att jag var halvnaken, för holy crap det är väl upp till mig vilka delar av min kropp jag exponerar och jag definieras inte av dem - utan för att jag är smal. Är det verkligen okej att visa upp min kropp så - behöver verkligen smala vita kvinnor mer utrymme? 

 

Det kan vara en motståndsstrategi. Ett sätt att säga "jag skiter i vad du tycker, här är min nakna kropp och den är awesome." Det kan vara så som jag ofta försvarar min headerbild med (som jag förövrigt är 19 år gammal på och som ska bytas ut snarast), att det visar på ett normbrott i stil med "jag är naken, kvinnlig och har välgenomtänka politiska analyser samtidigt." Det kan vara ett sätt att bearbeta upplevelser och få vara sexig på sina egna villkor. Det kan vara en signal om att kroppslighet, sårbarhet, är positivt och viktigt. Det kan också vara en ogenomtänkt väg till uppmärksamhet och bekräftelse som spelar otrevliga, begränsande normer i handen. 

 

 

Och sanningen ligger där mitt emellan, runt om kring. Jag är inte endimensionell. Jag är inte enbart en politisk, rationell varelse. Jag är inte heller enbart en osäker och känslomässigt styrd varelse. Jag är en ung kvinna som vill existera världen på mina villkor. 

 

 

 

Gärna med stjärnbilder på min rygg och förhoppningar om en bättre framtid i mitt hjärta.

 

/Zäta

ps. Jag ser ju att ni läser detta. I hundra, nästan tusental. Kommentarer gör mig glad. Puss! ds. 

 

Argh, nu fick jag huvudvärk.

Det du säger är galet bra. Men också galet svårt. För det finns ideal som behöver kritiseras, eller snarare anledningar till ett ideal som behöver kritiseras. Men frpgan är hur man gör det och samtidigt som du beskriver inte fråntar någon rätten till sitt eget utttryck eller shamar varandra?

Ta Miley Syrus (stavning?) som ett exempel. Att hon vill vara sexig är fine by me. Men det känns för mig fel att hon för den sakens skull är så sexualiserande i sina senaste musikvideor. Jag undrar över varför och till vilket syfte samt vilka bormer och ideal som hon lyfter. Och för villen publik gör hon detta? Samtidig som jag inte tycker att man ska klanka ner på hennes som en sexuell varelse och hennes rätt till uttryck (även om det alltid är svårt att veta hur mycket som offentliga personer styr lver själva när det kommer till deras image).
Jag sitter fast i mina tankar och vet inte riktigt hur man "ska" tänka längre för att kunna vara kritisk till vissa fenomen utan att man kritiserar ens person rätt till sitt eget uttryck och sin egen kropp.

Tack! Så bra skrivet. Det blir så fel när feminismen går så långt att den i motreaktion skapar nya normer för hur man ska vara. Poängen med feminism, iaf för mig är ju att alla ska få vara som de är och ha det bra, bli schysst behandlade, få samma möjligheter.

Att bara vissa kroppar duger åt en del feminister är lite samma mekanism som normen att man ska ha manlig stil - inte får ha kjolar, klänningar, smycken och piff - för då har man ju fallit för normen heter det. Men det är sådant som jag älskar, klarar knappt ens av att ha byxor. Jag kände mig som en dålig feminist i flera år för det. Tills jag insåg att feminism är ju att man ska få vara som man är, som man trivs. Att olikhet borde vara normen.

Glömde skriva: Jag har också många födelsemärken som jag i perioder har hatat och skämts enormt för. Numera bryr jag mig knappt eftersom jag äntligen fattat att folk gillar mig ändå. Men det var ändå på något vis skönt att få höra att det finns någon mer som känt liknande.

Det är så kul att kunna känna igen sig i det du skriver! Jag tänker ofta att jag inte vill lägga upp bilder på mig för jag tänker att folk ska tro att jag vill visa upp att jag är smal. Likadant när jag ska till stranden, så har jag gärna en handduk runt mig. Eller som när jag en gång hade magtröja och folk sa "åh du är så smal, jag önskar att jag också var det!". Visst att jag blir glad när folk säger att de vill se ut som jag men jag skämdes ändå för att det kändes som att de trodde att jag tyckte att jag var så snygg. Jag tycker absolut inte att det är något fel med det, jag är nöjd men på något sätt har jag lätt att skämmas och tänka på vad folk tror att jag tycker om mig själv :)

Jättefint att du skriver om hur tjejer ska få vara sexiga utan att behöva vara sexobjekt. Minst sagt gulligt. Jag är så glad över att det finns de som slåss över saker som är viktiga.
För jag antar att det här är viktigare än:
korruption
KRIG
svält
barn som dör
djur som plågas ihjäl
trafficking
fattigdom
förgiftning av mat, vatten och luft
....
...
...

Slåss för det som är viktigt: Kärlek, fred och frihet, så kommer detta lilla problem att lösa sig av sig självt.

Marre: Men usch, lägg ner med härskarteknikerna. Vem är du att bestämma vad Zäta ska kämpa för?

p.s. Feminismen är jäkligt viktig att slåss för, och leder just till kärlek, fred och frihet.

Men marre, det går väl utmärkt att slåss för de saker du radar upp OCH tjejers rättigheter (till olika saker) samtidigt?

Om en alltid måste fråga sig om det finns någon enda viktigare fråga här i världen att engagera sig i innan en utför något så blir nog inte mycket gjort.

Och förresten, vem ska bestämma den där rangordningen? Vad som är viktigt och mindre viktigt?

Det är väl bättre att du uppmuntrar om du tycker att någon kämpar för något bra (som du ändå verkar tycka?) istället för att hålla på med nedlåtande ton - och sedan kan ju DU ta upp kampen emot korruption, KRIG, svält, barn som dör, djur som plågas ihjäl, trafficking, fattigdom samt förgiftning av mat, vatten och luft. Så kan vi heja på dig! :)

Fattar ni inte att det går att kämpa för ALLT på en och samma gång? Att man inte måste välja ut ett ämne?

WAKE UP!

Jag kämpar varje dag för KÄRLEK FRIHET och FRED. Allt annat är underkategorier som INGÅR. Ska ni hejja på mig? Jättebra! Dock bättre om ni gjorde någonting SJÄLVA. Igår var det en världsdemonstration igång, där ALLA världsdelar var med och protesterade mot korruption och för fred och kärlek. Men aftonbladet har inte skrivit någonting om det, tycker inte ni att det är lite konstigt? Borde inte en sådan sak vara täckt av tidningarna?
......Börja tänka, börja IFRÅGASÄTTA!

Marre: Men haha, vad snackar du om? Jag kämpar också varje dag för kärlek, frihet och fred. Jag tänker, ifrågasätter, osv. Snacka om att attackera halmgubbar. Klart att det borde skrivas mer om världsdemonstrationen, men vad har det med Zäta och hennes feministiska kamp att göra?

Jag satt och jobbade och sökte på "botaniska förkortningar" på google när denhär bilden kom upp. Var tvungen att klicka och läsa. Tack för visa ord och en fin blogg!

Och vilken himla fin ryggmålning! Levande och säkert full av massa små fina skratt och kreativa impulser. Fortsätt med allt <3