Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Den livsviktiga rätten till abort, och varför valet av en abortkritisk minister borde oroa oss

Så en (före detta? uttalad) abortmotståndare, Elisabeth Svantesson, är vår nya arbetsmarknadsminister. Varför är detta ett problem?

 

Rätten till fri abort är något vi tar för givet i Sverige idag. Alltså verkligen tar för givet. Lagen så som den ser ut idag, att vi har fri selektiv abort fram till 18:e graviditetsveckan, och fram till vecka 22 med tillstånd från socialstyrelsen, har funnits sedan 1975. Årtiondena innan dess var praxis i stort sett densamma trots strängare lagar (så som det alltid ser ut - samhället ändras först, och lagarna släpar efter). Det betyder för oss unga idag att våra mammor också hade tillgång till fri abort. Två generationer, det är ungefär vad som krävs för att vi ska glömma bort något. 

 

Men det obehagliga är inte den kollektiva glömskan angående en svunnen tid då kvinnor inte fick bestämma över sin egen kropp, utan den bristande insikten i att dagens bestämmelser inte är ett självklart stabilt tillstånd. Samhällets värderingar böljar fram och tillbaka. Senast 2008 röstade Storbrittanien om skärpt abortlagstiftning. Det finns ingen naturlag som säger att vi sitter säkert. Ett annat problem är svårigheten i att greppa hur annorlunda samhället sett ut om vi inte vunnit denna grundläggande seger på 1900-talet. 

 

Vi har alla* stått där. *Alla potentiellt fertila personer med livmoder som haft sex med någon som producerar sperma har någon gång upplevt den. Den totala ångesten i att kanske vara gravid. Det spelar ingen roll att du käkar piller, använder kondom, aldrig ens hade en penis i fittan. För att inte tala om när du faktiskt glömde ett piller, blev våldtagen, kondomen sprack eller aldrig ens åkte på, när du bestämde dig för att stundens hetta var värd risken, när han tjatade tills du gick med på det. Det suger. I blixtar av obehag får livet får plötsligt nya dimensioner. Har min kropp invarderats av något jag vare sig är redo att förstå eller hantera? Äh, KLART jag inte är gravid! Vad ska han säga, mamma säga, folk säga? Och det där ekot som pressas ned så hårt så hårt ...skulle jag kunna ta hand om ett barn, om det nu blev aktuellt?

 

Det är fantastiskt att ha en kropp som potentiellt kan skapa liv. Jag tycker verkligen det. En gång såg jag min egen ägglossing på ultraljud (av en slump var jag hos gynekologen den dagen), och jag har fan aldrig kännt mig så mäktig och ball. Men denna känsla av odefinierbar stolthet, av att ha en cool kropp, är villkorad. Jag insåg det inte då, men en förutsättning för min välvilliga inställning till mina kroppsfunktioner var att jag kände en trygghet i att jag, i ganska hög utsträckning, kan kontrollera dem. Jag har tillgång till preventivmedel (gratis till och med tills jag fyllde 20!), jag har hyfsat god kunskap om hur kroppen fungerar* och i värsta fall kan jag alltid göra abort. Jag kommer aldrig tvingas ha ett foster växande inom mig och ta hand om ett annat liv, om jag inte själv väljer det.

 

*Vi klagar gärna, och med rätta, på svensk sexualundervisning. Faktum är dock att ytterst få svenska ungdomar tror att det går att bli gravid via oralsex, att sex med en "oskuld" (<-- obs världens sämsta ord) botar HIV eller att mens innebär att du är oren. Vi får en grundläggande kunskap som är ytterst viktig för att göra smarta val och ha en sund inställning till sig själv, sin fertilitet och sexualitet. Därmed inte sagt att vi inte kan bli bättre!!

 

Det går förstås inte att veta hur samhället sett ut idag om vi hade haft en konservativ abortlagstiftning, men vi kan med stöd från andra länder och svunna tider göra vissa rimliga antaganden. 

 

En signifikant större andel kvinnor hade dött i förtid. Sett till världen i stort är förlossningar och osäkra aborter bland de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor. Förutsatt att vi hade haft en modern förlossningsvård hade förstås siffrorna inte sett ut som söder om Sahara, men det hade varit skillnad. Bristen på legala, säkra aborter hade gjort att kvinnor och transkillar sökte sig till olagliga och osäkra aborter hos de som vill tjäna en slant, vilket skördar liv i infektioner och blödningar. Dessutom hade fler personer dött av förlossningarna och graviditeterna, trots modern sjukvård, eftersom det hade fötts fler barn generellt och det framförallt är mycket unga kvinnor (innan bäckenet är färdigutvecklat) och redan sjuka kvinnor som egentligen inte klarar en graviditet som dör, men som nu inte har tillgång till abort.

 

Fler personer hade blivit ofrivilligt sterila. En av de vanligaste konsekvenserna av osäkra, ej medicinskt korrekt utförda aborter är infertilitet då vitala delar skadas eller infekteras. Förutom de fysiska skadorna är det mänskliga lidande detta skulle skapa svårt att uppskatta. För att inte tala om hur vården skulle ställa sig till skador som uppkommit av illegala ingrepp?

 

Kvinnors inflytande över samhället skulle minska. Fler barn hade fötts till oförberedda, ovilliga föräldrar, och de unga kvinnorna hade fått ta det största lasset. Då kvinnor anses ha det största ansvaret för barnen hade tusentals tjejers liv sett helt annorlunda ut. Hela samhället skulle påverkas om en signifikant del av unga tjejer var hemma med barn istället för att utbilda sig eller arbeta. Givetvis får tjejer och transkillar som blir gravida göra valet att behålla barnet och vara hemma, inget fel med det! Men faktum kvarstår att i ett samhälle utan valmöjlighet skulle fler tvingas till detta och det skulle förändra samhällsstrukturen till viss del. Färre kvinnor skulle göra karriär, befinna sig på höga poster och synas som inspirationskälla för yngre. Kvinnors inflytande över samhället i sin helhet skulle alltså minska.

 

Rädsla hade hållit kvinnor på plats. Om vi antar att preventivmedel-tillgången var fri hade problemen kanske inte varit enorma, men olyckor och brott händer som sagt ändå. Inte nog med de konkreta konsekvenserna som dödsfall och minskat inflytande, den känslomässiga skadan som nekad tillgång till abort medför går inte att bortse från. Den ovan beskrivna ångesten över en eventuell graviditet skulle inte ens vara jämförbar i ett samhälle där abort inte var ett alternativ. För att inte tala om skammen som medföljer när någon gjort en illegal abort. Ingen tycker att det är kul med abort, men det är en nödvändig utväg som inte behöver vara problematisk, ett nödvändigt statement från en rättstat att göra det tillgängligt och en nödvändig premiss för självbestämmande. Ett andhål som rätar ut förtvivlade tankar och räddar liv. Hur vi relaterade till oss själva, hur vi tänkte på sex, hur vi såg framför oss vår framtid - allt skulle förändras om aborträtten försvann. Konsekvenserna skulle gå utanför den individuella rädslan för en ofrivillig graviditet, och skapa en struktur där kvinnors hela postion i samhället förändras och våra liv i mycket högre grad begränsades av rädsla.

 

Kvinnor och transkillar skulle nekas rätt till sin egen kropp. I grund och botten handlar fri abort om rätten att bestämma över din egen kropp. Din kropp, ditt liv, ditt val. Ett samhälle som nekar fri abort sänder budskapet: "Någon annan är bättre lämpad att avgöra vad du ska göra med din kropp. Någon annan är mer värdefull än du. Kvinnors kroppar (för det är trots allt där strukturen kickar in) är samhällets att regulera." 

 

 

http://worldabortionlaws.com/map/

 

 

 

Detta var bara ett tankeexperiment. Det känns väldigt orimlighet med ett samhälle som har en konservativ abortlagstiftning och samtidigt är så pass liberalt och jämlikt som Sverige är. Kanske känns det orimligt just eftersom fri abort hänger ihop med så många andra grundläggande värden som ett jämlikt samhälle bör leva efter? Det är inte alltid lätt att se i ett land som Sverige år 2013, men aborträtten är en absolut grundbult i jämställdheten. Vi får inte glömma bort detta.

 

Vi får inte ta lätt på ministrar vars värderingar kan få dem att vilja begränsa vår aborträtt och i vidare bemärkelse vårt inflytande på arbetsmarknad och samhälle, vi får inte sluta uppmärksamma kyliga "pro life"-vindar och vi måste fortsätta solidarisera med kvinnor och transmän som ännu inte har tillgång till fri abort i världen. Vad sänder egentligen vår regering för signaler till kvinnor när en abortmotståndare så lättvindigt väljs in för att representera oss? Vi får inte glömma bort att moderaterna i grunden är konservativa.

 

Men framförallt får vi aldrig, aldrig glömma bort hur viktig rätten till den egna kroppen är. 

 

/Zäta

 

 

 

 

Bra inlägg! SFOG (Svenska Föreningen för Obstetrik och Gynekologi) har gjort (minst) två avhandlingar på ämnet, från 2004 och 2008 tror jag. Det finns en del intressanta siffror från Rumänien där över hur mödradödligheten ökat i samband med att abort blev illegalt och sedan sjönk (till nästan hälften om jag minns rätt) när det legaliserades igen.

Bra skrivet!

Jag bor i Argentina, (abort tillåten vid våldtäkt), och det är verkligen helt sjukt när man tänker på det. Jag kan liksom inte föreställa mig hur det är att inte ha möjlighet att göra abort om man skulle bli gravid. Här är abort i alla fall vanligt bland de som har nog med pengar för att göra det olagligt. Så kan medelklassens tjejer abortera och fortsätta studera medans de fattigare sitter där de sitter. Jag ser dagligen tjejer i min ålder (20år) med fler än ett barn...

Hela feminismen här handlar i princip om rätten till abort. Det är det absolut mest grundläggande.

Sen måste jag bara säga att jag älskar din blogg. Du skriver alltid så välnyanserade och smarta inlägg. (Y)