Lika illa-retoriken
Jag hör varianter av detta påstående ganska ofta. "Det är tufft att vara vit antirasist." "I min bekantskapskrets är jag den enda heteromonogama personen - jag blir faktiskt retad ibland!" "Jag mår så dåligt över att vara feminist och behöva inse att jag har privilegier som man, det är jag som förtjänar uppmärksamhet här."
Helt rätt! Att det kan vara så svårt att fatta för så många! Och sorgligt att så många annars vettiga feminister verkar helt blinda för fettföraktet.
Stående ovation.
Jag håller med. En sak som jag ev. tycker är problematisk är dock när uppdelningen i priviligierad och underpriviligierad beskrivs som om den vore statisk. Som om priviligierad vore en position knuten till en bestämd uppsättning individer och som innehar denna hela livet. T.ex. när du skriver att även priviligierade personer kan drabbas av olyckor, sjukdom, otur i jobb- och kärleksliv osv. Kan inte också en på andra sätt priviligierad person, hur mkt vit man och hetero denna än är, bli strukturellt underordnad av t.ex. en sjukdom, arbetslöshet eller en normbrytande relationsstatus? Kanske skulle en större medvetenhet om att identitet och makt är flytande, och inte absolut infrätt i oss som människor, också kunna vara kunna vara ett sätt att motivera dem som känner sig utpekade som förövare?
Du är så himla klok, jag blir så glad av dina texter! :-D
Så jävla bra skrivet! :D
Hej! Kände bara att jag måste säga att jag tycker din blogg är jättebra! Har ramlat in nångång här tidigare men inte tagit mig tiden att läsa så noga, nu ska jag försöka med det tänkte jag. Välformulerat och fina analyser, blev jätteglad av att hitta dig! :)
Klockrent! Du är fantastisk Zäta!
Bra skrivet!! Håller med till fullo!!
Håller med dig i nästan allt, men:
"3. Denna förbaskade mät-hets. Varför ska allt jämt vara LIKA ILLA? Så fort vi talar om mäns våld mot kvinnor måste någon påpeka att kvinnors våld mot män är lika illa."
Det var en dålig jämförelse. Att man påpekar detta är sällan för att peka på hur det MINSANN är lika illa utan för att lyfta fram en otroligt utsatt grupp som inte får någon hjäl, till skillnad från kvinnor i samma situation.
En kvinna som misshandlas av en man har möjligheten att gå till polisen eller söka hjälp hos en kvinnojour. Det är inte alltid det hjälper, men möjligheten finns.
En man som misshandlas av en kvinna har ingenstans att vända sig. Många som sökt hjälp hos polisen berättar hur de blivit utskrattade eller blivit tillsagda att 'ta det som en man'.
Fick inspiration av detta inlägg och slängde ihop ett inlägg om hur jag är privilegierad och att nästan alla har något privilegium. Om du är intresserad av att läsa så hittar du det här: http://intersexorwhat.blogg.se/2014/april/att-vara-privilegierad-2.html
Helvete vad bra text. Ståpäls!
SÅ bra skrivet! Tack! Jag kämpar nästan dagligen med att diskutera dessa punkter med folk (folk = 99% dudes). Senast idag. "Fi är ju inte jämställda", "Man kan inte utgå från bara ett (kvinnornas) perspektiv" "Det är jobbigt att bli misstänklighetsgjord som man, man mår dåligt av det." "Jag är för jämställdhet men feminismen har fel perspektiv" osv osv osv in i oändligheten och vidare.
Känns så sjukt att man ska sitta och försvara mänskliga jäkla rättigheter? Tack för detta inlägg, man behöver likatänkande för att stärka sig själv i sitt resonemang och du sätter ord på det jag tänker (men inte riktigt kan formulera) väldigt bra.
Kramis!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
