Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

6 tankar om Conchitas Eurovision-vinst och reaktionerna på den

Å gud mina sociala medier EXPLODERAR av tankar runt Eurovision idag.

 

- Så tråkigt att politik ska styra en musiktävling!

Vill du leva i en värld utan politik har du två val: Bara titta på Bolibompa* eller bli tokliberal och envist hävda att det inte finns några som helst maktstrukturer som kan påverka någon alls utanför den fria viljan.

 

Klart att musik är politik. Musik är konst. Konst berör sin samtid. Musik som dessutom kommer i form av en tävling mellan alla Europas länder kommer. vara. politik. Och underhållning. Samtidigt. Jag har sagt det förr: Världen är inte svartvit. Det är en kul musiktävling och en politisk arena.

 

 

- Jaaaaaa hurraaaaaa rätt låt vann, så fantastiskt för alla hbtq-personer där ute!

Jaaa! Jag tycker också rätt låt vann! Och jag håller med om att det var ett trevligt statement gentemot anti-hbtq-krafter som vi ser i Ryssland och ett generellt hårdnande klimat i Europa, men det är ju inte precis löst nu och alla kommer leva lyckliga i alla sina dagar. Men värt att fira? Absolut!

 

 

- Hon vann bara för att hon hade skägg och var uppseendeväckande!

 Asså förlåt men tror du på riktigt att Conchita hade vunnit om hon stod och nynnade falskt på någon skit-melodi i klänning och skägg? Det tror inte jag. Det var en fantastisk låt, precis så pampig som Eurovision-ballader ska vara, och hon sjunger otroligt bra. Men det är klart att det uppseendeväckande i hennes uppenbarelse påverkade resultatet! Eurovision har aldrig varit en renodlad musiktävling - det är en show. Tror ni Lordi hade vunnit om de stått bakom en skärm och spelat?

 

Sedan är ju frågan varför just skägg på en kvinna, eller en man i klänning och smink är uppseendeväckande, men det är en annan fråga (med det korta svaret hetero-cis-normen).

 

 

- Detta är inte ett steg framåt för transkampen, hon är bara en dragqueen som ställer till det för verkliga transpersoner!

Jag håller med om att det är magstarkt att påstå att detta är en självklar seger för alla transpersoner, det är förstås svinjobbigt när "skäggiga-damen"-skämten haglar i media. Men jag tycker nog också att det finns en problematik i att separera "autentiska" transpersoner från dragshow-artiser. Livserfarenheterna kommer såklart skilja sig radikalt för personer som lever sina liv som trans och de som ibland är queera på scenen, men för det första har dragshow-artister också existensberättigande, och för det andra är inte skiljelinjen alltid så självklar. Du kan ju mycket väl vara queer i vardagen och ibland mötas av transfobi, och draga på scenen. Eller så är du en cisperson med cisprivilegier som dragar ibland för att få utforska andra sidor av dig själv och utmana heteronormen. Jag förstår och håller med i kritiken av när cispersoner gör sig roliga eller tjänar pengar på transpersoners bekostnad genom drag, men samtidigt måste dragshowande få finnas och inkluderas i en hbtq-kamp.

 

Att avfärda Conchita som "inte tillräckligt queer" och någon "som bara klär ut sig" känns jävligt sunkigt. Vad vet vi om hennes drivkrafter? Hon utsätts garanterat för mycket mer hbtq-fobi än många andra i communityt. Flera länder försökte få henne portad från tävlingen bara på grund av hennes könsöverskirdande uppenbarelse. Att kritisera de som okritiskt hyllar denna seger som en seger för alla transpersoner är jag däremot helt med på. 

 

 

- Varför allt detta ståhej? Vad var så speciellt med att just denna artist vann?

Jag tror att "det speciella" handlar om att vi idag lever i ett Europa som har ett hårdare klimat än på länge: Främlingsfientliga och nynazistiska rörelser växer, Ryssland invaderar Ukraina, lugnet och öppenheten hotas. I mångt och mycket har Rysslands anti-hbtq-lagar fått symbolisera denna obehagliga konservatism, och när Europa igår röstade fram en uppenbart queer person till vinnare av Eurovision ses detta som ett statement mot Ryssland och bakåtsträvande - för öppenhet, individualitet och medmänsklighet. Låten handlar ju också om pånyttfödande och Conchita själv har varit tydlig med att hon står för hbtq-personers rätt att vara sig själva.

 

 

- Han, hon, hen... Vilket pronomen är egetligen rätt?!

 Som jag förstått det utifrån intervjuer identifierar sig artisten Tom som homosexuell man till vardags, men på scenen eller utanför som Conchita använder hon uttryckligen kvinnliga pronomen. Hon har dock också sagt att hon identifierar sig som icke-binär, så därav tanken att "hen" skulle vara ett lämpligt pronomen. Hon verkar identifiera sig som dragshow-artist (alltså en man som spexar till det som kvinna), men samtidigt känna att hon är som mest sig själv som kvinna. Jag tänker som såhär att det inte är så jävla viktigt att identifiera exakt vad Conchita "är" - hon får väl vara sig själv: flytande, utforskande i sin könsidentitet, mest ciskönad dragshow-artist men kanske lite trans också, ibland det ena ibland det andra - men helt klart en queer person som utsätts för queer-fobi (och ibland homofobi, ibland transfobi). Jag använder pronomenet "hon" eftersom jag talar om den offentliga personen som just vunnit Eurovision - Conchita Wurst - och inte artisten bakom. 

 

 

 

 

Klart står väl i alla fall att Conchita rört upp känslor och utmanat den binära tvåkönsnormen ordentligt på scenen. Som en del i den queera världen gör det mig glad att hon vann, men det betyder inte att hon representerar hela den brokiga samling av identiteter och uttryck som queer-communityt innehåller! Låt oss fira och vara glada, utan att för den skull göra Conchita till talesperson för alla transpersoner eller tro att kampen är över!

 

/Zäta

 

 

*Bolibompa är förstås också politik. Vilka program sänds? Vem får synas? Vilka ideal förmedlas? osvosv. Du får helt enkelt bli tok-liberal.

 

Yey! Tack för detta! Nu slipper jag sitta i timmar och försöka bena ut mina tankar, delar denna istället!

Jag tror att jag förstår transpersoners upprördhet över att många kallar CW för trans-kvinna och dylikt när artisten bakom är en cis-man bakom scenen. Dock måste jag säga att själva låt-texten talar till mig som trans, jag tolkar den så iaf, och säkert många med mig. Sen kan en ju tolka texten på olika vis. Så med avseende på låttexten tycker jag att vinnarlåten varit väldigt stärkande för just transpersoner. Och det har, mig veterligt, inte diskuterats i debatten hittills.

Jag är esc-nörd, och den som ännu inte insett att ESC är politik får nog börja titta om på de senaste 20 årens program.

Att Conchita vann var bra på många plan. Att Österrike valde att skicka det bidraget kändes bra. Att ryska folket röstade henne som sin sjätte låt är en spark i baken på den ryska ledningen som ville att hennes bidrag skulle stoppas. Att Europa väljer att lyssna på låten och välja med sitt hjärta är ett positivt budskap som kan behövas när det finns så många hatiska makter i rörelse.

Sen kan jag tycka att de som upprörs och tror att rösten var på skägget och inte på låten. Det fanns ju bidrag med mycket mer spektakulära inlägg än en vacker kvinna i fantastisk klänning som står rakt upp och ner och sjunger en pampig ballad och dessutom råkar ha skägg. Det fanns skridskoprinsessor, hamsterhjul, trapetsartister, studsmattor och fallskärmshoppare. För att inte tala om mjukporriga smörkärnare och tvätterskor...

Conchita ska inte behöva vara förebild för någon mer än sig själv, hon ska inte behöva bära andra på sina axlar, men hon var väl värd vinsten och den ger ändå ett hoppfullt budskap om ett mer kärleksfullt Europa!

Du är superklok som vanligt! :-)

Angående den det andra citatet: Självklart spelar Conchitas vinst en jättestor roll för transpersoners rättigheter. Diskussionen och pratet om crossdressing och homo pågår just nu i hela världen och det ger hbtq-personer en stark knuff på axeln!! Hurra för transpersoner!!!

Håller med om att Conchitas vinst är ett steg i rätt riktning för personer som inte passar in i könsrollerna. Alltid bra att visa att könsroller är en knäpp konstruktion som vi klarar oss bra utan.
Däremot tycker jag att dragqueens, som som du uttrycker det "spexar till det som kvinna" är ett sätt att "spexa till det" på kvinnors bekostnad. Jag som kvinna har hånats för att inte passa in i den patriarkala femininiteten ("varför har du ingen klänning? varför har du kort hår VILL DU SE UT SOM EN MAN?? svar: jag ser ut som en kvinna, kvinnor ser ut så här).
Kvinnor tvingas in i patriarkal femininitet och hånas när de inte följer det. Samtidigt som Conchita hyllas för sin klänning.
Bara en liten tanke om drag och på vems bekostnad "spexet" sker.. däremot gillade jag Conchitas bidrag mycket.

Håller med Anonym ovanför att många verkar bortse från själva låten. Jag som queer blir oerhört berörd av texten i kombination med Conchitas fantastiska framträdande, och känner att det egentligen är den som är "grejen". Men all diskussion fastnar på artisten som person och vad hon genom att vara den hon är står för/inte står för, istället för vad hon med sitt framträdande vill säga och förmedla.