Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Ett försvarstal för Sansa Stark alt. Styrka och femininitet är inte varandras motsatser

 

 

Ni vet hur Starka Kvinnor™ alltid hyllas i litteratur och populärkultur? "The Strong Female Character" är en god förebild för unga tjejer: hon är viljestark, obändbar, självständig. Hon behöver ingen man som beskyddar henne. Hon är inte beroende av andra, kan slåss för sig själv. Jag tycker att denna enkelspåriga bild av "starka kvinnor" är problematisk, och tänkte visa varför med exempel ur serien Game of Thrones.

 

 

 

---spoiler-varning Game of Thrones--- 

 

Jag har försökt att inte ge några detaljer, och har du sett tom säsong 2 borde det vara lugnt. Jag tror att det går att hänga med även om du inte sett/läst GoT, men vill du ha serien helt intakt och inte sett något hittills, sluta läsa här!

 

 

 

 

Arya Stark är en av de mest älskade karaktärerna i Game of Thrones. Arya är trots uppväxten i en adelsfamilj en klassisk pojkflicka. Hon tycker att gamla sagor om riddare och prinsessor är skittråkiga och hon vill lära sig hantera ett svärd. Hon är ful i munnen, arg som ett bi, vägrar ge upp och klär till och med ut sig till kille när nöden kräver. Och alla tycker att hon är fantastisk. Hon är nästan allas favorit-karaktär ur böckerna. I internet-tester skryter folk om de får Arya. Min vän funderade till och med på att döpa sin dotter till det. 

 

Sansa Stark är Aryas storasyster. Hon älskar vackra klänningar och romantiska sagor. Hon tar hand om sitt långa hår och drömmer om att gifta sig med en ädel riddare. Den råa verkligheten i denna grymma medeltidsvärld blir snart uppenbar även för henne, och hon lider stora personliga förluster och befinner sig snart ensam bland fiender i huvudstadens pråliga övre skikt. Sansa är naiv emellanåt. Hon tror på det goda i människor, trots att de snart motbevisar henne. Hon kan inte ensam försvara sig själv, utan blir livrädd vid det våldtäktsförsök hon utsätts för. Sansa visar svaghet. Hon gråter. Hon äcklas av smuts. Hon bönar och ber för att försöka beveka de som är mäktigare än henne att inte spilla onödiga liv. Men Sansa är också en av de få moraliska människorna vi ser i serien. Hon är medkännande, godhjärtad och har en moralisk kompass som aldrig svajar. Och alla hatar Sansa. De blir provocerade av hennes naivitet, tycker att hennes fåfänga är oförlåtlig och kan inte tänka sig en tråkigare karaktär. Sansa föraktas för sin svaghet.

 

 

Du behöver inte ha sett mer än ett par avsnitt för att inse att Sansa knappast är den vidrigaste människan serien porträtterar...

 

Både Arya och Sansa tvingas navigera samma brutalt patriarkala och klass-segregerade värld. Det enda som räknas är råstyrka, list och rätt kontakter. Det är två radikalt olika personligheter vi får följa, och de gör radikalt olika val. Det är såklart inget fel med att ha sin personliga favoritkaraktär, men varför denna starka polarisering av känslor gentemot just Arya och Sansa?

 

Jag läste GoT-böckerna ganska tidigt, och Sansa var en av mina favoriter från början. Inte av något feministiskt genomtänkt val, utan helt enkelt för att jag kunde identifiera mig med henne. Jag tycker också om vackra ting, hatar att frysa, vill leva med någon som älskar mig. Jag är inte fysiskt stark och kan inte med lätthet stänga av mina känslor. Hade jag vuxit upp på medeltiden och slungats ut i en ogästvänlig värld hade jag också försökt följa spelets regler för att försöka överleva, men utan att tappa bort den inre moraliska kompass som är så viktig. Sansas typ av styrka är en jag kan förstå.

 

Jag tror att många känner att Arya går sin egen väg, medan Sansa bara blir en pjäs i ett större maktspel, och att det förstnämnda är mer beundransvärt. Och det kanske är fallet, om det vore sant. Men det är inte så enkelt.

 

För det första har systrarna olika förutsättningar. Som äldsta dotter har Sansa alltid fått axla en tyngre börda av föräldrarnas förväntningar på en ung kvinna, medan Arya kunnat löpa fritt. De har också helt enkelt olika personligheter och fysiska förutsättningar. Alla har inte samma förmåga att bli svärdfäktnings-proffs, men inte heller ha förmågan att uttrycka sig smidigt och på rätt sätt inför rätt personer, något Sansa onekligen är bättre på. För det andra går ingen av dem sin egen väg. Det kan kanske tyckas att Aryas upproriska flykt är mer självständig än Sansas passiva liv i huvudstaden, men de tvingas båda in i olika roller, tvingas fatta beslut de inte är bekväma med och vara med människor de egentligen avskyr. De är båda pjäser i ett större maktspel, men inte bara. För den tredje, och viktigaste invändningen, är att de båda också gör motstånd. Men på olika sätt. Arya är utåtagerande, medan Sansa lär sig att dölja sina känslor för att klara sig. I den mån de har handlingutrymme gör de båda vad de anser vara moraliskt rätt - bara att det för Arya handlar om att hämnas och straffa, medan Sansa snarare räddar oskyldiga. De har båda egna mål och agendor, bara mer eller mindre uttalde.

 

 

Det krävs inte direkt en feministisk djupanalys för att inse att Arya besitter klassiskt manliga drag, medan Sansa är extremt feminin - inte bara utseendemässsigt, utan också till sättet. Att kvinnliga huvudkaraktärer faktiskt kan få vara svaga också är viktigt att påtala, men det är en helt annan diskussion. För Sansa är inte svag. Hon är stark och feminin. 

 

Så djupt sitter kvinnoföraktet i vår kultur att vi omöjligt kan läsa en feminin karaktär, som hanterar konflikter och maktspel med klassiskt feminina strategier, som stark. Sansa går igenom enorma påfrestningar, och fortsätter att vara en bra människa som vill andra väl. Hon är verkligen beundransvärd. Men att hon är fåfäng och till en början naiv, väger tydligen tyngre.

 

Det är en dubbelbestraffning som bara har allt för tydliga paralleller till vår värld. Unga tjejer uppmanas att vara snygga, ta hand om sig själva, leta efter kärleken. Till viss del tvingas vi alla mer eller mindre in i denna roll för att överleva i en patriarkal värld - du blir bättre bemött med långt hår och och mascara på än med ett utseende som innebär ett aktivt normbrott. Men sedan staffas samma tjejer för att vara ytliga, fåfänga och töntiga. 

 

Det har inte hänt mycket sedan medeltiden. Att vara feminin och stark, smart eller modig är fortfarande radikalt. 

 

/Zäta

 

 

 

 

PS. OBS spoiler-varning på kommentarerna!!!

Jag ska vara ärlig: till en början gillade jag inte Sansa, varken i böckerna eller i serien. Men ju mer jag har lärt mig om feminism och patriakala strukturer, desto mer har hon imponerat på mig. Precis som du skriver så är hon stark, bara inte på det sätt man oftast ser styrka porträtterad. Hon utvecklas också mycket med tidens gång.
Utöver Jeoffrey så finns det nog inte en enda person i böckerna eller serien som jag inte kan sympatisera med, i alla fall till en viss grad.

SÅ sant! Jag kan inte låta bli att undra om det var medvetet gjort av George RR Martin. Vad tror du?

Åh så bra! Taack för att du gjorde hela min dag så mycket bättre!!

"Hon är medkännande, godhjärtad och har en moralisk kompass som aldrig svajar."

Jag tycker verkligen inte att det passar in på Sansa. Se bara i första boken när Arya blir tillfångatagen efter att ha fäktats med slaktarens son. Då gör Sansa allt för sitt eget bästa (eller kanske snarare Jeoffreys bästa)

Har som många andra också haft lite svårt för Sansa. Inte på grund av hennes femininitet utan på grund av hennes naivitet och naivitet är knappast något som känns korrekt att sammankoppla kvinnlighet med. Dock gillar jag henne bättre i serien än vad jag gjorde i böckerna. Kan inte riktigt sätta fingret på varför dock. Men om vi ska prata om att vara "stark och feminin" på samma gång i Game of Thrones är väl ändå Dany ett bättre alternativ?

Att utsättas för de psykiska påfrestningar som Sansa möter hade kunnat få den mest hårdhudade att duka under. Det är konstigt att folk inte fattar att det inte är hur lätt som helst att börja svinga svärd och hugga ner folk till höger och vänster, ännu mindre om en är mer eller mindre fängslad vid ett fientligt hov. Det är däremot lätt att dö själv när ens tillfångatagare är galen som Joffrey. Vem utmanar en oförutsägbar galning? Sansa är väl den i serien som egentligen beter sig och agerar mest naturligt, så som de flesta skulle göra i verkliga livet, även vuxna män. Det är kanske därför hon är så illa omtyckt, för att hon är för lik oss själva och inte bjuder på tillräcklig verklighetsflykt.

Det här var verkligen det bästa jag läst på länge!
Jag älskar också Sansa och kan verkligen sätta mig in i hennes situation och sympatisera med henne.
För övrigt är GoT-fandomen så otrevlig. Våldtäktsmannen Khal Drogo och sexköparen Tyrion är "kungar", men alla kvinnor ska objektifieras så mycket som möjligt. Suck.

Jag har aldrig läst böckerna7sett serien men håller med i mycket förutom det här med naivitet. Naivitet är ingen kvinnlig egenskap, det är en barnslig egenskap som gärna tillskrivs kvinnor av män.

Det är säkert på många sätt fel av mig men jag avskyr naivitet hos vuxna människor och det dyker upp hos båda könen i olika former (det är inte på något sätt könsbundet) men gemensamt för naivitet hos vuxna tycker jag är att det kommer sig av att de aldrig försöker leva i någon annan verklighet än sin egna.

Zettermark,
kan du inte hålla med om att naivitet visserligen inte är en absolut feminin egenskap men att den trots detta tillfaller kvinnan vid ett stereotypiserande av attribut hos könen?

I mitt tycke är detta tydligt.

A: avskyr du naivitet även om den inte kommer sig av en vägran att försöka förstå olika sorters verklighet?

Häftigt, Sansa är en av mina absoluta favoriter i böckerna och serien! Nu fattar jag varför ;)

Håller helt och hållet med om Sansa. Det som är så synd och typiskt är att gotfandomen också hela tiden MÅSTE sära på Sansa och Arya - man kan liksom inte gilla båda två.

Arya Stark är en av mina favoritkaraktärer inom litteratur överhuvudtaget. Och jag gillar inte sättet folk beskriver Arya och Sansa som varandras motsatser - det är de inte. Man sätter dem hela tiden emot varandra, jämför dem, använder en av dem för att förklara den andras beteende. För som historien visat kan två kvinnor som Arya och Sansa, enligt samhället, aldrig samexistera - det får inte finnas olika typer av femininitet, och kvinnor som Arya och Sansa måste alltid jämföras, värderas och ställas mot varandra - det får bara finnas en kvinna. Alltid alltid alltid.

Och jag skulle förresten inte säga att Arya bara vill hämnas; hon vill skipa rättvisa för sin familj. Och återigen gillar folk att prata om hur läskig hon blivit, hur hon trillat in i mörkret, blivit psykiskt instabil - när detta aldrig talas om alla män i serien som slåss och dödas, med eller utan anledning. Och inte att förglömma så har manusförfattarna tagit G.R.R Martins kvinnliga karaktärer och gjort dem till just en trope för varje kvinna. Som Arya i sin konversation med Tywin i säsong två:

''Aren't most girls more interested in the pretty maidens from the songs?''
''Most girls are idiots''

Detta är något som bok!Arya a l d r i g skulle säga. Det är så klassiskt; Arya, som alltid sagt åt folk när de kallat henne ''boy'', som började klä sig som en kille (efter hon tvingats klippa av håret) för att det var för FARLIGT att resa som tjej, blir gjord till den klassiska ''tomboy''-tjejen som gillar coola saker som svärd och bara hänger med dudes. I boken?

“The woman is important too!”

Arya är den som från början, när hon är nio år, står upp för rättvisa för ALLA. Hon har alltid visat hur hon inte kunnat förena sina egna åsikter med de sociala idealen. Hon visar om och om igen hur viktiga hon tycker kvinnor är, hon ställer sig på slaktarpojkens sida inför den blivande kungen, hon har bestämda principer om rättivsa och moral. Hon dömer aldrig någon utifrån deras samhällsklass utan blir vän med alla olika typer under hennes färd. Liksom, hon reflekterar ständigt över den enorma orättvisan som finns runtomkring henne - flera gånger om kvinnors roll. Och hon har så bestämda uppfattninar om vad som är rätt och fel (SHE'S NINE!!!) att när hennes åsikter inte går ihop med samhällets förväntningar på henne så känner hon sig otillräcklig. That ain't strange.


Sansa och Arya är mina favoritkaraktärer i serien. Men deras karaktärer blir ständigt fråntagna deras komplexitet, både av fans och av David Benioff och D.b Weiss, som inte verkar gilla att ge kvinnliga karaktärer djup. Är redan less på den här säsongen; först Jaimes våldtäkt på Cersei (som inte var i boken) som inte ens tas upp efteråt och nu tänker de till och med ge sig på Meera Reed (som är frickin 12 år i böckerna) och ge henne en våldtäktsstoryline också. Sen kände de ju ett behov av att, eftersom Maisie blivit äldre, lägga in hintar om att Arya också är en KVINNA och därför MÅSTE få höra att hon kan bli sexuellt uttnyttjad eller våldtagen. Tänker på scenen i ep1 där The Hound och Arya pratar med Polliver. Det har varit så mycket fokus på helt kontextlöst sexuellt våld i serien nu att jag tappat motivation att kolla.

Spann iväg lite där, förlåt. Men som sagt, Arya och Sansa är båda så så så viktiga. "You may be as different as the sun and the moon, but the same blood flows through both your hearts. You need her, as she needs you”.

Jag tycker också mycket om Sansa (trots att jag eg inte alls kan identifiera mig med henne) och älskar hur George Martin i böckerna låter henne växa på sina egna villkor - inte genom att bli som sin syster utan genom att utnyttja sina "kvinnliga egenskaper tex att hon är bra på att läsa människor, få folk att tycka om henne osv.
Älskar got-böckerna, inte minst för de komplexa kvinnokaraktärerna, men har verkligen tappat sugen för serien med sin unkna sexism och sitt frossande i sexuellt våld.

Sansa är snarare den som först måste klara sig helt på egen hand, långt mycket mer än Arya. Det representeras redan i första boken när hennes varg Lady avrättas. Medan de andra ständigt får hjälp av olika konkreta skäl så lär sig Sansa snabbt hur hon får Joffrey att få henne att genomlida alldeles för mycket och i senaste avsnittet ljög hon för Lysa om vad Petyr hade sagt till henne. Hon lär sig snabbt i King's Landning hur man manipulerar och spelar the game of thrones. Jag har alltid anat att hon kommer vara den enda överlevande i Starkfamiljen när det hela är över, för hon är den smartaste och mest självständiga av dom.

Joffrey att få henne att genomlida *mycket mindre*

Klokt skrivet som vanligt, håller med! Kom också att tänka på min favoritserie Buffy the vampire slayer, där får den mer 'feminina' tjejen vara en hjälte och den starka, och det som anses vara det 'kvinnliga' sättet eller erfarenheten ses som heroiskt. Nu är ju serien inte perfekt ur feministisk synpunkt på alla sätt, men det finns i alla fall en feministisk avsikt och agenda bakom, då skaparen kallar sig för feminist och ville vända på stereotyper med serier. Plus att det är en grymt bra serie. Du borde skriva om Buffy nån gång! :)

Blev så sjukt exalterad när jag läste det här. Du har så rätt! Sansa är också min absoluta favorit. Du lyckades verkligen beskriva på pricken varför jag känner så starkt för henne. Tycker så otroligt mycket om din blogg!