När offentliga debatter får effekt
DN och Expressen stänger tillfälligt av kommentarsfunktionerna på sina nätsidor. DN ska göra ett inloggningssystem som tar bort anonymiteten och Expressen ska införa förhandsmoderering.
Näthats-debatten verkar ha haft effekt. Jag är glad att de etablerade medieorganisationerna tar ansvar och tydligt visar var de står. Att rasism och personangrepp inte tolereras. De som klagar på sin rätt till yttrandefrihet kanske ska komma ihåg att kommentarsfälten på nättidningar inte fanns fram till för några år sedan -- det betydde inte att Sveriges befolkning var kuvat då eller riskerade livhanken om vi var regimkritiska. Det går ypperligt att starta sin egen blogg eller skriva insändare. Yttrandefrihet var alltså rätten att fritt få uttrycka dina åsikter så länge de inte går mot andra lagar, så som hets mot folkgrupp, inte rätten att precis hela tiden, precis överallt få höras och synas. Även om det vore fett så har du inte rätt att få ett gratis jet-plan som skriver ditt budskap i stora bokstäver över himlan. Jag är ledsen.
Inte heller var det rätten att få andra att hålla med. Att du får säga vad du tycker är en helt annan sak än att jag behöver hålla med. Det är inte censur att inte hålla med. Att folk skriver andra saker än just dina åsikter i tidningar är ju motsatsen till censur.
Nu är bara frågan hur vi skapar ett medielandskap där interaktiviteten kan bli en positiv kraft.
/Zäta
PS. Rabiatfeministen har skrivit bra om saken.
Jag har hört att spretigt är charmigt...
SVT Debatt bad mig skriva en artikel om mina erfarenheter av att skrva där, så sagt och gjort. Blev lite irriterad på deras egen-komponerade ingress som trycker på helt fel saker och dessutom säger "transsexualitet" när det heter "transsexualism", men men, blir du publicerad blir du också missförstådd. Pressens första regel, eller nått.
*Skriver ni också allt det viktiga längst bak? Alla mina halvfärdiga tankar av större eller mindre vikt brukar hamna där. Jag började fundera på idag hur mycket sista sidan av ett anteckningsblock säger om en person...
För övrigt är jag helt slut, inte så mycket av studierna som just börjat utan av funderingar kring vad ska hända sen. Vart jag vill egentligen, efter kandidaten liksom. Jag funderar också på andra saker, så som vad jag ska blogga om. Såhär ser sista sidan* i mitt anteckningsblock ut just nu:
¤ Queerfeminism, queer feminism och feministiskt queerande -- vad är det, vad är skillnaden och hur ska vi förstå begreppen? En (högst personlig) utredning.
¤ World Traveling och att vara i olika världar. Drawing on Maria Lugones' theories of "world"-traveling and cross-cultural identeties I will arge that plurality and a loving perception is not only central in feminist ontologies, but also in understanding ourselves as being in the world. Realte to queer vs heteronormative contexts.
¤ Mina egna privilegier. Vilka är dem och hur får jag syn på dem? Viktigt att påminna sig själv om. Bostadsgrejen!
Nu ska jag avsluta detta rekord i spretighet med ett citat ut min SVT-krönika, och med att svara nätollarna i Debatts kommentarsfält som tycker att jag är en gnällspik: Nej, jag grinar inte för lite motstånd, herregud så hade jag slutat blogga för länge sedan. Jag har däremot en viss självbevarelsedrift. Poängen med artikeln var inte att säga "du får inte vara dum mot mig när jag tycker saker", utan att säga "du är så förbannat dum mot mig när jag tycker saker som går utan för liberala hetereonorma system att jag blir tvingad till tystnad". Det är en enorm skillnad. Att möta motstånd är en sak. Att höra hur äcklig, onödig och korkad du är, är en helt annan sak. Det ena är legitimt, utvecklande och bra. Det andra är ett yttrandefrihetsproblem.
Däremot blir det intressant när vi talar om Public service. Har SVT en skyldighet att släppa fram personer som annars inte får komma till tals? Jag anser inte att SVT bör publicera anti-demokratiska artiklar i yttrandefrihetens namn, för yttrandefrihet handlar om att kunna vara regimkritisk och få uttrycka politiska åsiker, inte om att få säga precis vad du vill, när du vill. Våra grundlagar är inte till för att vi fritt ska få förolämpa varandra på nätet. Jag tycker dock att en mediainstitution som inte styrs av kommersiella intressen borde verka för att låta de personer som annars blir bortsorterade bara för att deras namn inte har skyhög igenkänningsfaktor, men som har relevanta saker att tillägga och viktiga historier att berätta, ta rum i debatten. Hela krönikan.
/Zäta
Skatt är solidaritet (en kvalificerad rant om liberalers trångsynthet)
Det här intelligenta resonemanget hittade jag på bloggen med det charmiga namnet "hållkäftenochlyssna":
I samma anda talar liberala politiker insiktsfullt om hur sjukvårdens kvalité och resurser i form av pengar inte har något med varandra att göra:
LIVET ÄR INTE ETT JÄVLA BIDRAG FRÅN STATEN!
allt ska va frid och fröjd. Skola, sjukvård och allt ska vara gratis ... GRATIS.
Vad fan är problemet med folk?
Ett scenario:
elev på katedralskolan på en etik och livsfrågor- lektion: "Sjukvård och utbildning ska vara gratis" Hur fan ska en stat göra så att ett land får gratis sjukvård och skola? ALLT kostar pengar, det spelar ingen roll vidare pengarna kommer från plånboken eller är inbäddade i en förhöjd skatt. Skillnaden på de olika alternativen är att om man behöver ex sjukvård så kan man med lägre skatter bestämma mer själv om man vill betala för sig , INTE betala för nån alkoholiserad kedjerökare som drar nytta av systemet.
Jag är inte kall, snarare liberal
PUNKT
Ja, HUR kan skola och sjukvård vara gratis? Jag förstår att det kanske är ett mysterium för dig som fått allt serverat för dig hela livet, men det är gratis eftersom människor betalar skatt. De betalar inkomstskatt och moms och tillsammans bygger det upp ganska stora summor pengar som staten sedan kan satsa på viktiga saker så som utbildning och sjukvård.
Utbildning är centralt att alla, även de som inte har rika föräldrar, får tillgång till. Det är med läskunnighet, kunskap och övning som vi skapar ett demokratiskt samhälle. Det är med likvärdig utbildning för alla som vi skapar möjlighet för de bäst lämpade, inte de rikaste, att gå vidare till högre utbildning och bidra till landets fortlevnad. Det är med likvärdig utbildning för alla som vi skapar rättvisa.
Sjukvård. Hur kan du påstå att du inte är kall när du vill att människor ska betala för sin egen sjukvård? Vet du vad sjukvård kostar? Har du besökt en läkare någon gång? Det skulle bli åtskilliga hundralappar ur egen ficka. om inte landstinget subventionerade. Har du legat inne över natten någon gång? Det kostar tusentals kronor. Har du åkt ambulans någon gång? Nu är vi uppe i tiotusenkronorsbelopp. Har du opererats någon gång? Det börjar närma sig hundratusenkronorstaket. Har du behövt förlängd läkarvård, för exempelvis cancer eller diabetes, eller genomfört en komplicerad operation så som en transplantation? Nu blev det plötsligt miljonbelopp vi talar om.
Menar du att folk ska dö för att de inte har tiotusentals kronor att spendera på en livsnödvändig ambulansfärd? Vet du hur vidrigt hemskt det är att tvingas välja mellan sjukvård för ett barn och utbildning för ett annat i länder som inte har sociala skyddsnät? Jag antar att du har räknat med att du eller någon närstående aldrig ska få diabetes, för i så fall skulle ditt parti kanske inte stödja förslaget om att låta patienterna betala sina insulinpumpar själva. 50 000 kronor vart tredje till femte år -- en majoritet av befolkningen har inte den sortens pengar att röra sig med.
Jag är glad att jag är frisk. Jag är glad att jag är "normalbegåvad" och född i en familj där kunskap uppskattas. Men det betyder inte att jag vill lämna alla andra åt sitt öde.
Jag kan inte personligen bota sjukdomar eller skapa ett utbildningssystem som kan passa miljontals människor, men jag kan bidra till att andra människor gör detta. Jag kan betala skatt. Skatt är inte något hemskt skällsord som betyder att farbror staten tar dina surt förtjänade slantar. Jag råkar veta att du är yngre än mig. Därmed vet jag att du hittills i ditt liv gått i skolan, fått sjukvård, barnbidrag, studiebidrag, you name it. Du har på långa vägar fått mer från andra skattebetalare än vad du har "betalt för nån alkoholiserad kedjerökare".
Det är klart att skatten inte ska ta bort all den skillnad som ett välbetalt jobb ger jämfört med ett dåligt betalt yrke. Det ska löna sig att plugga och att arbeta hårt. Men så är inte heller fallet, och en viss utjämning är bara rimlig. Skulle jag någon gång tjäna över genomsnittet skulle jag med glädje betala skatt och veta att det inte bara täckte mina barns skolgång och min familjs sjukvård, utan kanske även några mindre bemedlade människors tillgång till dessa saker. Jag är stolt över att bo i ett land som med internationella mått är socalistiskt, och det ger mig kalla kårar när högerregeringen börjar tumma på välfärden så till den grad att vi tar bort rätten till fri och likvärdig sjukvård.
Jag gör en parafras på mannen som under den feministiska demonstrationen hade ett plakat med orden "Jag vill ha mindre makt" och skriver "Jag vill betala mer skatt". För att skatt är solidaritet.
Jag är inte kall, därför är jag socialist.*
/Zäta
*Nu vet jag inte om jag skulle definiera mig så enligt ordets all betydelser, men i det här grovt generaliserande sammanhanget stämmer det definitivt.
Det kommer att bli bättre än såhär
Ibland tänker jag på hur det var att vara yngre. Hur det var att vara en lillgammal och orolig nioåring. Hur det var att vara en brådmogen, osäker och överanlyserande 12-åring. Hur det var att vara en ambitiös och sprallig 15-åring som desperat undrade om hon någonsin skulle bli älskad. Ibland tänker jag på en yngre Sofia och önskar att jag kunde berätta för henne att allt kommer bli bra. Att det kommer att bli bättre än såhär.
Du kommer hitta människor som uppskattar dig för din intelligens och vetgirighet, inte bara tycker att du är ett konstigt barn. Du kommer att hitta sammanhang där du känner dig säker och utmanad. Du kommer att klara det allra mesta du bestämmer dig för att göra. Och framförallt så kommer du att bli älskad. Jag vet att det inte verkar så nu, när kudden är blöt av uppgivna tårar för att din bästis än en gång blev uppraggad istället för dig. Jag vet att det inte verkar så när du tänker på att killar visserligen vill ha små och söta tjejer, men inte sådana som utmanar deras auktoritet på djupet. Jag vet att det inte känns så när osannolikheten i att du ska träffa någon som det verkligen verkligen känns speciellt med drabbar dig. Jag vet att det känns så, men det är inte sant. Du kommer att bli starkare än såhär.
Såhär fint var det på Queertopia när vi satt ihopträngda på scenen för att gömma oss från regnet och lyssnade på Hägerstens Botaniska Trädgård. Såhär fint sjöng en annan Sofia om sina upplvelser när tårarna trillade ner för mitt ansikte. Men inga uppgivna tårar, utan förtröstansfulla sådana. För det var sant. Och jag tror att det kommer fortsätta vara sant.
/Zäta
När vi ändå pratar snippor...
Den här artikeln om hur unga tjejer som av kulturella eller religiösa skäl anser att de behöver vara oskulder på bröllopsnatten, uppmanas att skada sig själva i slidan av svenska läkare, fick jag länkad till mig idag.
Det känns instinktivt fel och motbjudande. Det är ju inte tjejerna som ska lida mer, utan respekten för dem som personer och kvinnokroppen i allmänhet som måste öka. Jag är inte någon expert på området, och kanske kanske kan det vara en tillfällig strategi som fungerar i en annars mycket hotfull situation, men det rättfärdigar inte institutionaliserandet av våldet på kvinnokroppen som sker i detta fall. Istället för att slå bakut och tydligt visa hur onödig, felaktig och farlig oskuldskulten, vars grundpremiss är att din kropp kan tillhöra en man, är och hur den degraderar kvinnan till ett lustobjekt för mannen, så tillhandahålls strategier för att tillfredställa mannens fördomar.
Det är internaliserad patriarkal misshandel på sin mest raffinerade nivå: Skada dig själv för att upprättahålla en patrialkal myt som om den inte bekräftas kan skada dig ännu mer. Fångad mellan ett Skylla och Karybdis som egentligen är lika imaginära som Homeros varianter, men som får en högst verklig inverkan på tjejers liv då de upprepas till en maktfullkommlig kanon.
Något som står helt klart är att läkarna måste vara extremt noga med att berätta sanning om att de allra flesta kvinnor inte blöder vid sitt första omslutande samlag, oavsett vad som kan tänkas vara livsnödvändiga strategier. De får inte, som Sabuni säger, sprida okunskap. Och riktlinjer som dessa bör helt klart ses över, men med hjälp av kvinnor som själva varit i den situationen och vars röster vi annars så lätt dränker i all vår lättantändliga indignation.
Alldeles bortsett från kulturella skillnader och patriarkal internalisering borde detta vara ett orubbligt faktum: Vi har rätt till ett språk så att vi kan tala om vår snippa, och vi har rätt till korrekt medicinsk kunskap så att vi kan förstå, acceptera och njuta av den.
/Zäta
Om betydelsen av att säga snippa
Asså snopp. Så himla töntigt ord! Snopp, snopp. Snoppa jordgubbar liksom. Det låter bara barnsligt och konstigt. Hemma hos mig sa vi alltid dase. Det gillar jag.
Nej, jag har heller aldrig hört någon ha den monologen. Om vi däremot byter ut "snopp" mot "snippa" (och kanske "dase" mot "kissemurra") så har jag sett den många gånger. På bloggen fick jag nyligen frågan om jag visste var ordet snippa kommer ifrån och när det blev allmänt vedertaget av Jenny. Hon säger själv att det blev upptaget i SAOL 2003, (jag kollade upp detta och det riktiga årtalet är 2006) men att det inte säger så mycket om den reella spridningen av ordet. När blev det en naturlig del av språket?
Blomma Bladsdotter fyller i att initiativet till ordet var feministiskt, men att det samtidigt fått kritik från feministiskt håll för att bara spela på en omskrivning av snopp -- än en gång utgå från mannen som norm, och undrar vad jag tycker i frågan. Lady Dahmer skriver idag på sin blogg om hur viktigt det är att ge barn ett språk för att kunna benämna sitt könsorgan, och att detta syfte står över eventuella invändingar på att ordet är "fult".
År 2003 var jag 13 år och inte alls medveten om feminstiska diskussioner eller att ord kunde vara så betydelsebärande, men efter lite efterforskningar har jag sett att ordet anses ha lansterats av RFSU i början av 2000-talet. Detta stämmer också med att SAOL inte är normerande för språket i primärt syfte (även om det såklart blir en effekt av ett sådant spridd och acceterat verk), utan istället vill spegla språket så som det används i just den tidsepoken. SAOL kan alltså inte ha tagit in ordet "snippa" innan det hade börjat användas i viss utsträckning i svenska språket. Språkforskaren Karin Milles fann att det främst var förskolepersonal i storstäder som använde ordet 2006. Cirka 40 procent använde ordet då. Jag misstänker att det är fler idag. En annan kul grej jag hittade var att S-kvinnor Uddevalla lade fram en motion 2006 om att användningen av ordet snippa skulle standardiseras i skola och förskola, som såklart mötte det vanliga gubbiga motståndet om att det finns viktigare saker att prata om. 2006 verkar alltså ha varit något av ett genomslagsår för snippan.
När det kommer till åsikter kring om snippa är feministiskt eller inte är jag böjd att hålla med Lady Dahmer. Det är kanske inte ett perfekt ord, men det är ett ord som har fastnat och som idag känns naturligt att säga för många barn, och till barn. Snippa har en gamma etymologisk betydelse av att "knipa ihop", eller "hålla inne med" något som kan tolkas både positivt och negativt, men som i alla fall inte signalerar total passivitet. Karin Milles har även funnit gamla definitioner av "snippa" från Skåne. Snippa översätts med grisvagina 1942, och 1932 är det en beteckning för urinrörets mynning på en ko. En annan otrevlig betydelse är »en kvinna som är otrevlig/grinig«. Men även om språkhstoria kan vara betydelsebärande så tror jag inte att Skånes grisvaginor har särskilt stark bäring på 2000-talet, och den faktorn är därmed ganska eliminerad.
Sedan har vi frågan om snippa helt enkelt är för likt snopp. Är det bara en härledelse från snopp, som en spegling och inte ett eget ord med egen mening? Här vill jag faktiskt ge credd till ett antifeministiskt inlägg jag läste i efterforskningarna, som hävdade att den feminina formen av snopp rimligen borde vara snoppa, och inte snippa. Jag är böjd att hålla med. Det är inte en uppenbar härledelse från snopp, och att orden är lika kan faktiskt vara en fördel, i alla fall när det används med barn. "Du har en snopp, jag har en snippa, vi är inte så olika ändå."
Invändningen att ordet är "fult" och "påhittat" är ju blaj. Som Lady Dahmer säger spelar det väl ingen roll om vi tycker att "armbåge" är ett fult ord, vi måste använda det för att göra oss förstådda ändå. Och påhittat... vad tror ni att ordet "snopp" var från början då, sänt från himmelen inristat i en stentavla? Den enda skillnaden är att snippa hittades på som namn för ett könsorgan mer nyligen än vad snopp gjorde.
Till sist har vi också invändningen att det redan finns en massa namn på kvinnliga könsorgan. Ja, men hur jävla bra är de då? Jag gillar i och för sig fitta som benämning på vuxna personers könsorgan,* men på samma sätt som att jag inte skulle säga kuk om ett barns penis skulle jag inte säga fitta heller. Här citerar jag mig själv från ett gammalt inlägg (och lägger till ett par ord):
Fitta, vulva. Skulle du säga det till dina barn? Nej, alldeles för vulgärt.
Vagina, slida. Krångligt och vetenskapligt, och det sistnämnda exkluderar dessutom större delen av organet.
Mus, bäver, kissemurra. Det är ju förtusan djur, som inte har den minsta likhet med en vagina. Ska vi kalla det manliga könsorganet för myrslok och noshörning? Fy så förvirrande.
Vagina, slida. Krångligt och vetenskapligt, och det sistnämnda exkluderar dessutom större delen av organet.
Mus, bäver, kissemurra. Det är ju förtusan djur, som inte har den minsta likhet med en vagina. Ska vi kalla det manliga könsorganet för myrslok och noshörning? Fy så förvirrande.
Köttros, ros. Men kom igen, det är ingen blomma heller.
Framstjärt. Senast jag kollade var vårt könsorgan inte en del av rumpan.
Springa. Det är nedlåtande. Som om det inte var något mer än just en springa. Ska vi kalla männens motsvarighet för utbuktning?
Springa. Det är nedlåtande. Som om det inte var något mer än just en springa. Ska vi kalla männens motsvarighet för utbuktning?
Därmed framträder snippa som en ganska bra kandidat på vad vi kan erbjuda i språkväg för att ge flickor möjlighet att definiera, tala om och förstå sin egen kropp. Det går nästan inte att överbetona vikten av detta. Flickor har rätt kunna tala om sin kropp. De måste kunna tala om smärtor, övergrepp, njutning, konstigheter, upptäckter och nyfikenhet som anknyter till deras könsorgan, och de behöver ha ord för att göra det. Jag är för inomfeministiska diskussioner i allmänhet, men att gräva ned sig i etymologiska petitesser i när så mycket står på spel verkar bara kontraproduktivt. Det kan vara viktigt att nämna, att inte okritiskt acceptera "nylanserade" ord och alltid vara medveten om ordens performativa makt, men i just detta fall anser jag att fördelarna vida överstiger nackdelarna.
Jag önskar att ordet snippa hade funnits när jag var liten. Jag undrade alltid vad bakstjärten kunde vara för något, när jag nu hade en framstjärt och en rumpa...
/Zäta
*Personligen föredrar jag fitta som namn på (de flesta) kvinnliga könsorgan, men jag förstår att de som varit utsatt för "fitta" som skällsord kan ha en negativ upplevelse av det. Däremot tycker jag att det är viktigt att inte göra omskrivningar som spär på skam och tystnad kring kvinnlig sexualitet och anatomi, och tycker att det ligger en kraft i att ta tillbaka ordet fitta och göra det till vårat.
Hemma igen
Hej bloggen, jag har inte glömt bort dig. Jag har bara varit på en queerfeministisk festival och dansat halva nätter i stövlar, sett medryckande teaterföreställningar och pratat med trevliga, coola människor som delar visioner om en värld fri från heteronormen.
Jag återkommer i kväll med lite vettiga funderingar och formuleringar, även om allt jag lärt mig och resonerat kring inte är färdigbearbetat på långa väger ännu.
/Zäta
Queertopia here we come!
Idag ska jag och Moa och en massa av våra vänner hit:
Det kommer bli helt fantabulöst fantastiskt intressant och roligt!
Ses där!
/Zäta
Klok är ett mycket underskattat ord
Vet ni vad jag är superbra på? Att oroa mig.
Det kanske inte verkar så. Jag vet att många människor uppfattar mig som lugn, självsäker och med ett starkt framåtdriv. Och det är sant. Jag är på det viset. Också.
Men jag är fantastiskt bra på att låsa fast mig själv i grubblerier. Tänka "är det här rätt?" istället för att prova och se om det var rätt. Tänka "tänk om jag inte kan gå på konserten för jag blir förkyld?" istället för att glädja mig åt att jag har biljetter. Känna "gud vad hemskt att misslyckas på provet" istället för att inse att sannolikheten för det är nästan noll om jag anstränger mig lite. Och det är förfärligt jobbigt för mig själv, och ibland för min närmaste omgivning.
Fast det finns som tur är en sak till jag är bra på. Att klä tankar i ord och formulera farhågor till överblickbara meningar. Och då känns allt genast mycket lättare. Om jag hade en pulsmätare just nu lovar jag att den skulle visa en rejäl sänkning bara på de sju minuter det har tagit att författa den här korta texten. Det är som att ett lugn och en säkerhet sänker sig över mig bara jag får sätta oron på pränt i någon form.
Jag vet förstås inte, men jag misstänker att det fungerar likadant för väldigt många bloggare där ute. Bloggen som lugnande medel. (Det ni, som bara bryr er om kapitalistisk vinning och tycker att hård medicinsk forskning är det enda som ska satsas pengar på. Om bloggen sänker vilopulsen minskar risken för hjärtkärl-sjukdomar, folk lever längre och producerar mer. Jobbig sak att argumentera emot.)
En sak jag däremot vet, är att det finns många med mig som har den här benägenheten till oro. Och för alla er, och mig själv, skulle jag vilja upprepa några kloka ord som min kära Warren sa till mig en gång:
Tänk om du kunde lägga all den tid du oroar dig över att misslyckas, på att jobba på att lyckas. Vad mycket enklare det vore för dig.
Nu är Warren förstås amerikan, för ingen svensk som inte läst för många böcker av Dalai Lama skulle ens drömma om att säga något så översvallande och snusförnuftigt, men det ändrar inte på faktumet att det var väldigt klokt sagt.
Och klok är ett mycket underskattat ord.
/Zäta
Två transtips
För det första tycker jag att ni ska läsa Lucas Romsons välskrivna kommentar till Hanne Kjöllers veckogamla ledare där hon påstår att transkillars rättigheter är oviktiga eftersom de är få, leker läkare och missar huvudpoängen med tvångssteriliseringslagen.
För det andra vill jag dela med mig av viktig information som framkom på Pride. Som många vet har det varit svårt att byta namn i Sverige till ett "könskonträrt" namn förut. Varken Skatteverket eller Patent- och registreringsverket (PRV) tillät detta fram till Jan-Olov Madeleine-domen 2009, då praxis ändrades. Efter detta tog PRV bort sin lista på "könsneutrala namn" på hemsidan, eftersom de inte ansåg att detta fanns längre -- då alla fick heta vad de ville (åtminstone ur en genus-aspekt). Detta gällde dock bara myndiga personer, minderåriga fick fortfarande inte byta till ett könskonträrt namn ens med föräldrars tillstånd, något som kan tyckas ologiskt med tanke på att det officiellt sett inte fanns några "könskonträra namn" längre. På Pride pratade vi i föreningen KIM om dessa frågor med juristen Kerstin Burman, och hon säger att hon känner till ett fall där en minderårig fått byta namn på Skatteverket. När hon frågat dem har de sagt att alla oavsett ålder får byta till könskonträra namn, eller ge sina barn könskonträra namn. PRV anser dock fortfarande inte att minderåriga får göra det.
Den självklara invändningen är att detta inte är rättsäkert, då båda myndigheterna lyder under samma lagar, och att någon myndighet måste anpassa sig. Enligt Burman och Romson kommer PRV behöva ändra sin praxis eftersom Skatteverket är den mest rigida och regelpetiga myndigheten, som dessutom vägrar böja sig för någon. Detta är givetvis glädjande, även om PRV inte kommer göra ett skit utan påtryckningar.
Den springande punkten här är dock att få ut denna information till alla som behöver veta: Om du är under arton och vill byta till ett namn som inte matchar ditt personnummer -- ansök hos Skatteverket! Då kommer du få igenom din ansökan.
Om du har en blogg med trans/queer/hbtq/någon annat passande-inrikting vore det jättebra om du ville sprida detta, så att fler unga transpersoner får känna sig hemma med sitt namn.
/Zäta
För det andra vill jag dela med mig av viktig information som framkom på Pride. Som många vet har det varit svårt att byta namn i Sverige till ett "könskonträrt" namn förut. Varken Skatteverket eller Patent- och registreringsverket (PRV) tillät detta fram till Jan-Olov Madeleine-domen 2009, då praxis ändrades. Efter detta tog PRV bort sin lista på "könsneutrala namn" på hemsidan, eftersom de inte ansåg att detta fanns längre -- då alla fick heta vad de ville (åtminstone ur en genus-aspekt). Detta gällde dock bara myndiga personer, minderåriga fick fortfarande inte byta till ett könskonträrt namn ens med föräldrars tillstånd, något som kan tyckas ologiskt med tanke på att det officiellt sett inte fanns några "könskonträra namn" längre. På Pride pratade vi i föreningen KIM om dessa frågor med juristen Kerstin Burman, och hon säger att hon känner till ett fall där en minderårig fått byta namn på Skatteverket. När hon frågat dem har de sagt att alla oavsett ålder får byta till könskonträra namn, eller ge sina barn könskonträra namn. PRV anser dock fortfarande inte att minderåriga får göra det.
Den självklara invändningen är att detta inte är rättsäkert, då båda myndigheterna lyder under samma lagar, och att någon myndighet måste anpassa sig. Enligt Burman och Romson kommer PRV behöva ändra sin praxis eftersom Skatteverket är den mest rigida och regelpetiga myndigheten, som dessutom vägrar böja sig för någon. Detta är givetvis glädjande, även om PRV inte kommer göra ett skit utan påtryckningar.
Den springande punkten här är dock att få ut denna information till alla som behöver veta: Om du är under arton och vill byta till ett namn som inte matchar ditt personnummer -- ansök hos Skatteverket! Då kommer du få igenom din ansökan.
Om du har en blogg med trans/queer/hbtq/någon annat passande-inrikting vore det jättebra om du ville sprida detta, så att fler unga transpersoner får känna sig hemma med sitt namn.
/Zäta
Definitionen av en otursdag
Vaknar, sträcker på mig, öppnar MacBooken som fungerat perfekt igår. Inget händer. Trycker på on-knappen. Inget händer. Sätter i laddaren och väntar ett tag och trycker på on-knappen. Inget händer. Får panik.
Går in i duschen för att bli ren innan jag sticker till Macverkstaden. Tar shampot ur hyllan. Hyllan rasar.
Åker till Macoteket. De har inte tid att göra något förrän om tre veckor. Blir hänvisad vidare.
Lämnar in min fina, tre veckor gamla, ömt omhändertagna MacBook Air som slutat funka helt utan förvarning och som innehåller min artikel-översättning som jag inte sparat någon annan stans, på Digital Inn. Gråter.
Åker hem och gör lunch. Har ångest över garantivillkor, pengar och översättarjobb. Tittar på nån crappy tv-serie med Moa under tiden. Fjärrkontrollen ligger på bordet och solen strålar utanför. Blip. Tv:n i korridoren visar plötsligt bara myrornas krig.
Blir lack och somnar i sängen. Vaknar och gör lite te. Tappar tekannans lock på kannan. En flisa går av.
Jag tror att jag ska gömma mig under täcket och inte röra mig en millimeter förrän den här dagen är slut. Fyfan.
/Zäta
Om högerextremt hat, föraktfulla nätkommentarer och feminismens kraft
Hanna Hallgren skriver idag om hur hat, främlingsfientlighet och högerextrema åsikter pumpas ut i nättidningarnas kommentarsfält, samt vilket ansvar tidningarna själva har för detta förråande klimat. Jag tycker det är mycket bra att denna diskussion lyfts av de stora tidningarna. Att de äntligen verkar ha insett vad de bidrar till. Upprepat hat, även i klumpiga formuleringar och uppenbar inskränkthet, är farligt i längden. Så småningom förskjuts vår definition av vad som är okej att säga. Från att kunna ge konstruktiv kritik och legitima åsiker, så som att skatterna bör sänkar på grund av detta och detta, så blir anekdotiska bevis och obehagligt stereotypt klingande ord plötsligt hårdvaluta.
Debatten förskjuts, och den förskjuts alltid åt samma håll: Kulturmarxister och vänstervridna feminister äger mediascenen, nu är det dags att vi tar över! Vad hatarna inte ser är sin egen position som pådrivare av ett hårdnande klimat, som uttalade rasister och sexister. De ser det inte eftersom deras definition av feminism är "allt som inte förespråkar 50-talskönsroller" och anti-rasism för dem är lika med "att överhuvudtaget nämna något positivt om invandrare, alternativt peka på strukturella orättvisor som inte gäller vita män." Klart som fan att de känner sig hotade av feminister och anti-rasister om detta är djupet av deras analys. Problemet är ju att även den mest liberala, priviligerade ledarskribent sällan förespråkar 50-talskönsroller eller påstår att rasism inte finns. Dessa åsiker är inte feministiska och anti-rastistiska -- de är bara legio i en demokrati som vill respektera alla människors lika värde."
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tro mig, feminister och anti-rasister har betydligt mer uttalade och radikala åsiker och djupare samhällsanalyser än sådär. Vi tar inte bara ställning mot det värsta hatet, vi tar ställning för utsatta grupper och för förändringsstrategier. Vi bjuder riktigt motstånd, inte bara för högerradikalerna, utan för mittenfåran också. Men skillanden är att vi inser det. Vi inser att vi har åsikter som går utanför normen, och vi ställer oss inte bakom hat. Vi säger "öppna ögonen och se din egen position, som döljs genom de här och de här strategierna", inte "jävla högercencur som döljer kvinnofrågor, de borde skjutas av". Vi säger "normen ser ut såhär, och den premierar de här personerna", inte "skitsnack om normaltillstånd, fattaru inte att det inte finns, liberaläckel?". Vi säger "vad baserar du de åsikterna på, är det inte bara fördomar?", inte "ni är torskar hela bunten och kan ingenting". Det är en milsvid skillnad. Det går att kritisera utan att hata. Det går att analysera utan att snurra in sig i personangrepp.Det går att separera kampen för att behålla sina privilegier, och kampen för att slippa bli diskriminerad. Och det går att alltid, alltid, ha alla människors lika rätt till frihet och respekt i bakhuvudet och att Det inte bara går, det är ett krav.
Vad hatarna inte verkar förstå att är att deras rätt att kränka inte är större än andras rätt att slippa bli kränkt. Att säga "du får inte säga att invandrare är parasiter, det är en kränkning" är en annan sak än att säga "du får inte ha åsikter om invandrarpolitik". Det sistnämnda är cencur, det förstnämnda är inte bara att följa grundlagen, utan också att visa vanlig mänsklig empati och ett minimalt mått av vidsynthet. Fast för hatarna finns ingen gräns. Den inom-hatiska tonen har redan förflyttat denna gräns bortom horisonten. Får de inte skrika "jävla bögjävlar, feministhoror och invandraräckel" så klagar de högljutt på cencur. DET är ett allvarligt demokratiproblem, inte att högerradikalerna inte får mer plats.
Jag får förstås, som alla femistiska, mångkulturella, vänsteraktivistiska, anti-rasistiska och hbtq-relaterade skribenter, min beskärda del av hat. Det är precis samma logik som används som på Aftonbladets kommentarsfält. Här är ett utmärkt exempel, angående mitt inlägg om Ulf Brunnbergs TV-kanalförslag:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stereotypen här är ju att du är emot honom för att han tycker på ett sätt.
Det är absolut inget fel med att vara macho, tycka om motorsporter, våldssporter eller upprätthålla en traditionell mansroll om man så vill det. Det som är fel är att du är emot det.
Men detta är väl troligen allt för jävla svårt att förstå skulle jag tro
Jag älskar när hobbyfeminister drar sina slutsatser dom lallat ihop på 2 minuter för att ha något att skriva om.
"Tvärtom handlar mycket av den feministiska kampen om att förändra de stereotypa och passiviserande föreställningar som finns kring femininitet, och maskulinitet för den delen också."
Nej det gör det verkligen inte. Det är GENUS du pratar om. Genus är ett efterspel av feminismen för att på något sätt försöka sätta "fakta" "forskning" på det påhittade könsmaktsordningen och hur man kan ändra barn (pojkar) till att lämna plats till kvinnor. En jäkla skillnad.
"Vi har TV 6, som vänder sig specifikt till män. Ganska förolämpande gentemot männen kan tyckas, eftersom det mest sänds hjärndöda serier som alla verkar tävla om hur många varianter på "frugan bestämmer allt hemma och mannen är ett offer trots att han bara latar sig"-skämt de kan dra"
Och det är därför han är emot det. Även jag är emot dessa tv-serier då dom är förnedrande och skapade pga troligen av en feminist och att det är så jävla PK.
Läser man lite mellan raderna så är det troligen feminister han vill ha bort, vilken är inget fel i att vilja. Det som återstår är vanlig tv. Han likt alla andra män vill inte bli påhoppade av lögner, förnedring som händer dagligen.
Varför väljer DU att hoppa på någon som är för lite vettiga saker istället för att hoppa på och slåss för riktig jämställdhet? Jo vad sägs som att du är en patetisk feminist som inte vet varför hon är feminist? Bränns det?
Det är absolut inget fel med att vara macho, tycka om motorsporter, våldssporter eller upprätthålla en traditionell mansroll om man så vill det. Det som är fel är att du är emot det.
Men detta är väl troligen allt för jävla svårt att förstå skulle jag tro
Jag älskar när hobbyfeminister drar sina slutsatser dom lallat ihop på 2 minuter för att ha något att skriva om.
"Tvärtom handlar mycket av den feministiska kampen om att förändra de stereotypa och passiviserande föreställningar som finns kring femininitet, och maskulinitet för den delen också."
Nej det gör det verkligen inte. Det är GENUS du pratar om. Genus är ett efterspel av feminismen för att på något sätt försöka sätta "fakta" "forskning" på det påhittade könsmaktsordningen och hur man kan ändra barn (pojkar) till att lämna plats till kvinnor. En jäkla skillnad.
"Vi har TV 6, som vänder sig specifikt till män. Ganska förolämpande gentemot männen kan tyckas, eftersom det mest sänds hjärndöda serier som alla verkar tävla om hur många varianter på "frugan bestämmer allt hemma och mannen är ett offer trots att han bara latar sig"-skämt de kan dra"
Och det är därför han är emot det. Även jag är emot dessa tv-serier då dom är förnedrande och skapade pga troligen av en feminist och att det är så jävla PK.
Läser man lite mellan raderna så är det troligen feminister han vill ha bort, vilken är inget fel i att vilja. Det som återstår är vanlig tv. Han likt alla andra män vill inte bli påhoppade av lögner, förnedring som händer dagligen.
Varför väljer DU att hoppa på någon som är för lite vettiga saker istället för att hoppa på och slåss för riktig jämställdhet? Jo vad sägs som att du är en patetisk feminist som inte vet varför hon är feminist? Bränns det?
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ska vi bena ut hans argument lite?
Stereotypen här är ju att du är emot honom för att han tycker på ett sätt.
Det är absolut inget fel med att vara macho, tycka om motorsporter, våldssporter eller upprätthålla en traditionell mansroll om man så vill det. Det som är fel är att du är emot det.
Men detta är väl troligen allt för jävla svårt att förstå skulle jag tro
Det är absolut inget fel med att vara macho, tycka om motorsporter, våldssporter eller upprätthålla en traditionell mansroll om man så vill det. Det som är fel är att du är emot det.
Men detta är väl troligen allt för jävla svårt att förstå skulle jag tro
Han tycker att jag är en stereotyp för att jag är emot någon som förespråkar stereotypa könsroller. Det är väl inte ens stereotypt av en feminist att tycka illa om stereotypa könsroller, det är väl ett faktum att vi tycker att de är begränsande? Dåligt argument. Jag tycker inte heller att det är fel att gilla sport, men att vara macho tycker jag nog ofta kan vara dåligt. Mycket av det som ingår i machokulturen: Att uppmuntra våld, se ned på kvinnor och använda hårda ord, känns ganska förnedrande faktiskt. Varför tycker du det är positivt att vara macho? Nej just det, vi kom inte med ega argument, vi kom med personangrepp, så som att jag är för dum för att förstå machokulturens charm. Eh.
Jag älskar när hobbyfeminister drar sina slutsatser dom lallat ihop på 2 minuter för att ha något att skriva om.
Jag undrar vad en professionell feminist är. Någon som jobbar på Bang? En person som försörjer sig på att föreläsa om feminism? Och vad är i så fall en professionell liberal? Någon som sitter i riksdagen för ett liberalt parti, kanske?
Visst är jag en hobbyfeminist i bemärkelsen att jag inte arbetar med feminism, men jag är definitivt inte en hobbyfeminist i avseendet att jag inte kan något. Jag vet inte om du tog dig tid att höja blicken i några sekunder innan du hoppade på mig, men i så fall kanske du skulle sett att jag både drivit en feministisk blogg i två år, är med i ett feministiskt parti och har skrivit två vetenskapliga uppsatser med hjälp av femininistiska teorier. Inte så jäkla rookie alltså. Och du, även om jag är smickrad av din bedömning av min skrivhastighet, så måste jag erkänna: Det tog typ 25 minuter att skriva det där inlägget.
"Tvärtom handlar mycket av den feministiska kampen om att förändra de stereotypa och passiviserande föreställningar som finns kring femininitet, och maskulinitet för den delen också."
Nej det gör det verkligen inte. Det är GENUS du pratar om. Genus är ett efterspel av feminismen för att på något sätt försöka sätta "fakta" "forskning" på det påhittade könsmaktsordningen och hur man kan ändra barn (pojkar) till att lämna plats till kvinnor. En jäkla skillnad.
Nej det gör det verkligen inte. Det är GENUS du pratar om. Genus är ett efterspel av feminismen för att på något sätt försöka sätta "fakta" "forskning" på det påhittade könsmaktsordningen och hur man kan ändra barn (pojkar) till att lämna plats till kvinnor. En jäkla skillnad.
Eh, va? "Genus" betyder "socialt konstruerat kön" på svenska och det är definitivt inte vad jag pratar om. Jag tror dock att du försöker prata om genusvetenskap. Genusvetenskap är ett akademiskt ämne, som forskar på frågor kring kön, genus, intersektionalitet och, ibland, här hade du rätt, könsmaktsordningen. Jag vet inte vad din definitin av "påhittad" är, men visste du att nästan alla riksdagspartier nämner könsmaktsordningen i sina partiprogram som något vi behöver jobba emot? Det torde vara tillräckligt bevis även för strukturblinda människor att den existerar.
"Vi har TV 6, som vänder sig specifikt till män. Ganska förolämpande gentemot männen kan tyckas, eftersom det mest sänds hjärndöda serier som alla verkar tävla om hur många varianter på "frugan bestämmer allt hemma och mannen är ett offer trots att han bara latar sig"-skämt de kan dra"
Och det är därför han är emot det. Även jag är emot dessa tv-serier då dom är förnedrande och skapade pga troligen av en feminist och att det är så jävla PK.
Och det är därför han är emot det. Även jag är emot dessa tv-serier då dom är förnedrande och skapade pga troligen av en feminist och att det är så jävla PK.
Men nu blev det väl knasigt. Dessa TV-serier är definitivt inte skapade av feminister. Det är inte ett dugg feministiskt att förstärka stereotyper kring hur odugliga män är i hemmet ochatt kvinnor bara bryr sig om sitt utseende och är inkapabla att prata om något annat är relationer. Det är ju det feminister vänder sig emot. Och sedan har vi hela Politiskt-korekt-diskussionen. Du verkar inte förstå att feminism och politisk korrekthet är olika saker. Det är exempelvis inte politiskt korrekt att påstå att mäns våld kostar samhället för mycket pengar, och att vi borde låta pojkar växa upp utan uppmuntran till våld, något som många feminister säger. Det blir ett väldigt mycket snack om att skuldbelägga män om den frågan tas upp, till exempel. Att vara politisk korrekt skulle kunna tolkas som att vara menlös, att inte uppröra någon, och det stämmer verkigen inte på feminister. Sedan har vi försts också dimensinen att PK handlar om grundläggande respekt för människor och är något bra, men det blir för långt så det tar vi inte nu.
Läser man lite mellan raderna så är det troligen feminister han vill ha bort, vilken är inget fel i att vilja. Det som återstår är vanlig tv. Han likt alla andra män vill inte bli påhoppade av lögner, förnedring som händer dagligen.
Nja, det är inget fel med att inte hålla med feminister, men det är ganska mycket fel med att vilja "ha bort" dem -- det låter faktiskt ganska htfullt och obehagligt. "Det som återstår är vanlig TV" -- men tror du på allvar att majoriteten av dagens TV är gjort av feminister? Vet du hur feministiska program ser ut? De leker med könsroller, de visar män i klänning och kvinnor på maktpositioner och småflickor som leker vilda lekar och tonårspojkar som skriver dagbok och kritiska granskningar av makten. Majoriteten av dagens TV är rena rama motsatsen till feministisk TV. Och det är klart att Ulf inte vill bli påhoppad, men grejen är ju att han inte heller blir det. Tvärt om så konfirmerar de flesta TV-program Ulfs världsbild av honom som subjekt i världen.
Varför väljer DU att hoppa på någon som är för lite vettiga saker istället för att hoppa på och slåss för riktig jämställdhet? Jo vad sägs som att du är en patetisk feminist som inte vet varför hon är feminist? Bränns det?
Ja, alltså, jag hoppar ju inte på Ulf Brunnberg. Jag kritiserar hans åsikter. Jag säger inte "han är helt dum i huvet som vill ha manskanaler, puckogubbe!", jag säger "hans åsikter är vare sig väl underbyggda eller leder till något bra." Det är en stor skillnad.
Jamen vaddå riktig jämställdhet? Sådan som gynnar män? Jag slåss för riktig jämställdhet -- för att kvinnor och män och alla andra ska kunna leva lika fria liv och ha samma skyldigheter och möjligheter. Och det är klart att du får tycka att jag är patetiskt, det är förstås lite osmakligt att skriva det i en kommentar sådär, men det är trots allt en åsikt jag inte kan göra något åt.
Däremot kan jag lugnt och bergsäkert säga att jag vet varför jag är feminist. Jag är feminist för att kvinnor konsekvent missgynnas bara på grund av sitt kön. Jag är feminist för att allt för många tjejer mår dåligt av en patriarkal världsordning. Jag är feminist för att mångfalden av personligheter och uttryck bland människor inte kommer till sin rätt i värld där vi bara har två val. Jag är feminist för att det är viktigt att kunna se hur maktordningar som etnicitet, klass och funktionalitet samverkar med kön. Jag är feminist för att jag vill få det stöd i teorier, aktivism och vänskap som finns här. Jag är feminist för att sådana som du fortsätter att klanka ned på kvinnor som vågar tala. Jag är feminist för att jag ser orättvisor i dagens samhälle jag vill ändra på.
Jag är feminist för att behövs. Det finns inget jag kan vara säkrare på, och det enda som bränns är intensiteten i hur mycket jag vill förändra och hur gärna jag vill skapa ett rättvisare samhälle.
/Zäta
Litet översättarstön.
Vet ni vad jag avskyr just nu? Orden "fashion", "shallow" och "discourse", och min egen C-uppsats. Jag är så TRÖTT på den. Och det blir inte bättre av att jag måste sitta och försöka plita på en översättning på engelska. Jag förstår engelska, och jag kan kommuniera rätt väl på det språket, men det är inte ALLS samma sak som att skriva en akademisk text. Det värsta är att även när jag känner mig rätt nöjd, så vet jag att mina språkgranskare kommer ha hundra saker att invända.
Och som att inte det var nog, så består min uppsats (som nu är omgjord till en artikel som jag översätter) av jättemånga ord som inte existerar. Vad sägs om "tjosan hejsan", "pantat svammel", "fjortisstämplat", "gegg av superbanaliteter" och "reklamhora"?
Här är ett litet utdrag av det jag jobbat med idag. Det kanske känns kul att sätta tänderna i lite klurig svenska sådär på sommaren, men det är inte så jäkla kul efter sju sidor.
Mode och utseende framställs alltså både som eftersträvansvärt i bloggosfären eftersom det kan generera olika typer av kapital och som det enda bloggande tjejer kan vara verkligt duktiga på, samtidigt som det också används förminskande och ogiltigförklarande. De bloggande tjejerna blir ständigt straffade för att de ägnar sig åt sitt utseende. Ord som ”ytliga” och ”onödiga” är vanlig förekommande i artiklarna. Ytlighetsdiskursen förstärks ibland ytterligare genom att reportrarna fokuserar på tjejernas utseende i intervjuer.[i] Stigmatiseringen av bloggar skapar en paradoxal diskurs där ytlighet föraktas av både media och tjejerna själva, samtidigt som det skapas som den enda hållbara positionen någon kan ha gentemot sin blogg. Detta märks flera gånger under fokusgruppens samtal.
...det känns som att det har blivit lite såhär fjortisstämplat att ha en blogg. Så ibland när man säger att man har en blogg så asså jag vill inte göra det, men jag skäms nästan lite.[i] Katarina Monikander: : ”De flesta bloggare får inget betalt alls”, Sydsvenskan 2009-12-08; Harry Amster: ”Ljuspunkt”, Svenska Dagbladet 2010-08-20. En artikel där modebloggande berörs på ett negativt sätt utan att vara en intervju är: Madeleine Levy: ”Feta är hippare än anorektikerna”, Expressen 2009-04-07.
----------------------------------
Fashion and appearance is rendered desirable for blogging girls since it can produce cultural capital. Furthermore it is portrayed as the only things girls can truly master, whilst simultaneously being used as a strategy to belittle and invalidate. The blogging girls are constantly punished for spending time on their appearance. Words like “superficial” and “pointless” are common in the newspaper articles. Reporters, who focus on the blog star’s appearance in interviews, sometimes amplify the discourse of shallowness. The stigma that blogs suffer, creates a paradoxical discourse where shallowness is despised by both media and the girls themselves, while at the same time being constructed as the only reasonable position you can take in relation to you blog. This contradictory statement will be explain with the help of Petra who expressed this during the conversation in the focus group:
…I feel like it’s become kind of “fjortisstämplat” (labelled like it’s something young bimbos do) [ii] to have a blog. So sometimes when you say you have a blog so well I don’t want to, but I almost feel ashamed.[ii] “Fjortis” is a derogatory Swedish slang word used when referring to girls, often under the age of fifteen who behave immaturely. The word can bear a sexual connotation, and signals lots of make up and unintelligent speech. Cold be translated roughly as “young bimbo”
Men det förstås, det ska bli himla kul att se den färdiga antoligin sen.
/Zäta
Zätas Pride i suddiga mobilbilder och smått onödiga kommentarer
Ungefär såhär pepp var jag under första Pride-dagen.
En av de häftigaste grejerna vi gjorde var att lyssna på Buck Angel, en transsexuell porrstjärna vars livshistoria och kamp mot andras fördomar och den egna kroppsdysforin inte lämnade någon oberörd.
Det här var några andra programpunkter vi gick på.
Manifestation mot tvångssteriliseringarna av transsexuella i Sverige. "Fler gravida pappor - stoppa tvångsteriliseringen." Vi sjöng en fin variant av Britney Speras också som uttryckte kritik mot att KD var med på Pride i år, eftersom de för en politik som på ett tydligt sätt diskriminerar hbtq-personer.
Snart var det dags för parad! Jag och Moa peppade på centralen.
Det var supermycket folk där, både i paraden och som hejade på.
Jag och Moa började i RFSL Ungdom. Där var det fest.
Sedan gick vi ur paraden ett slag för att hinna se alla snygga och coola deltagare.
En mycket viktig sektion iparaden är "Marching for those who can't", där människor markerar sin solidaritet för alla de hbtq-personer som lever under hot, trakasserier och fördomar och inte kan vara öppna.
Stolta Föräldrar gjorde mig glad. Åh det är fint med stöd och föräldrar som står upp för sina barn.
Det är också fint med barn som går med sina föräldrar.
Coola damer.
Vi hoppade in i tåget igen för att gå med det här gänget. Där var det också fest.
Det var en sjukt kul upplevelse, och visst är det inget radikalt i ett land som Sverige att öppet visa sin läggning, men det är fortfarande viktigt att Pride finns. Det är viktigt med Pride för att mediebevakningen gör att våra frågor lyfts. Det är viktigt för att sända ett budskap till alla de som fortfarande inte kan leva öppet att det går bra och att alla ska ha den rätten. Det är viktigt för att få känna gemenskap, glädje och stolthet över att vara den du är. Det är omöjligt att gå (eller titta på, för den delen) i Prideparaden och inte känna hur du nästan lyfts från marken av all fantastisk styrka och glädje som finns samlad just där en dag om året. Och det är livsviktigt för att orka leva utanför normen alla andra dagar.
Till sist skulle jag bara vilja säga tack till alla er som kom fram till mig under veckan och sa att ni gillade min blogg. Det är modigt och det gör mig jätteglad och ännu mer motiverad att fortsätta skriva. Tack!
Nästa år tror jag bestämt att jag ska tillverka en stor regnbågsrosett att ha i håret.
/Zäta
Varför Libresse förtjänar skiten
Idag fick jag mens. Det första jag tänkte på? Den idiotiska Libresse-reklamen där bruden slänger ut sin pojkväns PS3 och en röst säger i bakgrunden: "Be twisted!"
Den här reklamen är fel på så många sätt. Låt oss bena ut dem.
1. Den förstärker stereotyper kring att tjejer blir okontrollerbara monster när vi har mens och att vi styrs helt av våra hormoner, till skillnad från de rationella männen. Det här ställer till det för tjejer eftersom det blir en strategi att förminska och underminera tjejers ilska - "har du mens eller?" och ifrågasätta vår kompetens att sköta icke-känslostyrda arbetsuppgifter.
2. Den öppnar för att pucko-killar säger "jag skulle slängt ut tjejen istället" eller liknande. Nu kan vi kanske inte beskylla Libresse för att uppmana till kvinnomisshandel, men visst sjutton är det onödigt att göra ett sådant upplägg.
3. Den tar ifrån oss möjligheten att vara "twisted" på riktigt. Det är fett att flippa ur ibland. Att skita i vad omvärlden tycker och bara släppa loss sin ilska, kärlek eller glädje utan att tänka på hur det ser ut genom andras ögon. Det är, skulle jag vilja säga, en feministisk strategi att kunna vara riktigt äcklig, galen eller lycklig - att inte passa in i den förväntade återhållsamma feminiteten. Men när Libresse säger att det är såhär vi flippar ur - på grund av hormoner, och inte som en medveten politisk strategi eller för att bara känns jäkligt bra i kroppen, då kidnappar de den subversiva potential som urflippandet har. Att flippa ur blir inte längre ett individuellt val eller en skön protest mot patriarkatet, det blir ett förstärkande av stereotyper som begränsar kvinnors liv. Libresse har ramat in vårt motstånd och gjort det till en prydnad på patriarkatets vägg.
Följande ord säger jag inte för att jag är "twisted" som blöder ur fittan just nu, utan för att min rationella hjärna säger mig att ni är ett ruttet företag, som ställer till det för unga tjejer: Fuck you, Libresse.
/Zäta
Den här veckan är det Pride-vecka
Det betyder att Stockholm bubblar av aktiviteter för hbtq-personer och våra allierade. Jag tycker det är en härlig tanke att tusentals människor pratar normer och får nya queera insikter och festar loss med likasinnade och får känna tryggheten och glädjen som det medför att få vara i majoritet som minoritet för en gångs skull - allt under samma vecka. Stockholm Pride är Europas största hbtq-festival, och vi har kommit ljusår från tiden när det mest var fokus på bögar och kanske ett par flator också. Idag kommer regnbågens alla spretiga färger mer till sin rätt, även om det alltid finns tvistefrågor och intern debatt.
/Zäta
Jag tycker att själva firandet, uppmärksammandet och det nämnda minoritet-i-majoritet är väldigt viktigt i sig, men vi får inte glömma vilken stark politisk makt Pride-festivalen faktiskt är. Kristdemokraterna är i blåsvädret som alltid, och de blir allt mer pressade i frågan om tvångsteriliseringarna. Jag hoppas innerligt att årets Pride kommer bli spiken i kistan för motståndarna till steriliseringslagen.
Imorgon ska jag och Moa till Plattan och protestera mot det här, innan vi försvinner vidare ut i Pride-minglet och lyssnar på intressanta saker. Kom dit vid 13 du med!
Vi hörs snart igen!
/Zäta
