Den här fantastiska serien hittade jag på VSASS, som i sin tur hittat den hos Sara Hansson.

Visst finns det viktigare saker att kämpa för - rent dricksvatten till sjuka barn, världsfred och kanske till och med isbjörnarna. Men i mitt liv just nu är kvinnoförtryck - i alla dess former - viktigt att kämpa för. Dessutom något mer realistiskt för lilla mig att göra något litet åt i alla fall, jämfört med typ världsfreden.

Sedan kan man förstås undra vad rätten till bara bröst har med kvinnokampen att göra. För min del ser jag det som ett problem i två dimensioner. För det första det som serien här ovan illustrerar: Ska jag behöva dölja en viss kroppsdel för att någon annan kan bli upphetsad av den? Lesbiska kvinnor i badhus då? Blir de superkåta av alla bara bröst?

För det andra handlar det om vem och vad som bestämmer att en viss kroppdel är sexuellt laddad. Det är här hela det strukturella problemet med att männen är normen och kvinnor är avvikande kommer in. Att det hela anpassas efter vad män kan tänkas tycka. Jag kanske blir stört upphetsad av det manliga könsorganets konturer i badbyxor - men behöver män ha suspensoarer för det? Näh.

Rent principiellt stödjer jag alltså Bara Brösts kamp. Låt de kvinnor som vill få slippa skyla sina bröst - så länge männen slipper. Det är ett sätt, varken sämre eller bättre än något annat, att protestera mot detta tröttsamma patriarkat vi lever i. Däremot skulle jag inte ansluta mig själv till rörelsen eller tycka att någon annan borde det; Bara för att man inser att något är konstruerat av ett elakt maktsystem betyder det inte att ens jag-upplevelse frikopplas från detta system. Jag vill inte visa mina bröst för vem som helst, oavsett vad som fått mig att känna så. Däremot skulle jag aldrig få för mig att ta illa upp om någon annan ville visa sina. Bröst är fina! Oavsett vilket kön de där fettklumparna med vårtor på, råkar sitta på.

Till syvende och sist ligger det ändå rätt nära till hands att fråga sig, vari ligger den stora skillanden?



/Zäta