Citatet i rubriken kommer från systerdottern till Susanne Larsdotter, som höll i föreläsningen. Det är förstås väldigt gulligt, men också lite sorgligt. Även små barn behöver namn på sina könsorgan och delarna på dem. Det behöver inte vara mer explicit än "det där lilla knappen heter klitoris och kan vara lite skön att ta på."

En annan intressant sak jag fick lära mig var angående den ständigt diskuterade frågan om det går att se på en kvinna om hon har haft sex (det vill säga penetrerande/omslutande samlag). Jag tycker att det i sig är en livsfarlig fråga, eftersom den implicerar att det vore relevant huruvida en kvinna är oskuld eller inte och så kommer hela kvinnan-har-ingen-egen-sexualitet-och-fittan-är-till-för-kukens-skull-paketet med på köpet. varför pratar ingen om huruvida det går att se på en snopp om en man har haft sex eller inte, liksom? Men i denna kontext, där jag säkert får tala till punkt, finns viktiga parametrar att ta upp. Mödomshinnan existerar, som ni säkert vet, inte. Den ring av slemveck som sitter en liten bit in i slidan kallas för slidkrans och är inte alls någon hinna. Den påverkas normalt inte av samlag, utan är tillräckligt töjbar redan från början. Om en kvinna blöder vid första samlaget kan det bero på att hon har en ovanligt trång eller oveckad slidkrans, men oftast beror det på att hon inte var tillräckligt våt och upphetsad så att friktionen mot den känsliga slemhinnan i slidan skapar blödningar. Allt detta gäller dock könsmogna kvinnor. Det finns nämligen fall när det går att se om penetration har ägt rum, och det är på prepubertala barn, vilket kan användas i övergreppsutredningar. För det allra mesta är detta som tur är inte aktuellt, vlket gör att det är helt lugnt att avfärda hägrande oskuldsdiskussioner med att det inte alls går att se på kvinnor huruvida de har haft en penis i sin slida, utan att det handlar om maktförhållanden där männens lust smäller högst.

/Zäta