"Men va töntiga de där tjejerna är, bara kommer in här på efterfesten och sätter sig på bordet och skrevar och hånglar med varann. Vi är inte intresserade!"

Människor beter sig ibland töntigt, fel, konstigt och inkonsekvent. Varför har kvinnan som vill bli sedd som en seriös chef kort kjol på jobbet? Varför fnissar tjejen med när hennes pojkvän drar sexistiska skämt på hennes bekostnad? Varför beter sig tjejerna på efterfesten så töntigt och bara ber om uppmärksamhet?

Det finns självklart en dimension av självständigt val i de allra flesta situationer. Ingen tvingar rent fysiskt på chefen en kort kjol på morgonen, men det kan finnas andra faktorer som gör det till ett tvång. Mycket handlar om handlingsutrymme. Tittade någon på efterfesten tjejerna i ögonen och sa: Slå er ned här! Vi pratar om hur efterkrigstider skapar hjältar av en praktik som dödar eller Lina här berättar om ett awesome festivalminne? Gavs det något utrymme för tjejerna att bli sedda som något annat än sexobjekt?

Att människor beter sig på ett sätt som vid en första anblick kan verka vara kontraproduktivt, verka minska deras eget utrymme att exempelvis tas seriöst, kan ibland bero på att det är det enda sätt de får utrymme att bete sig på. Ta tjejen som fnissar med i pojkvännens taskiga skämt. Hon vet antagligen att alla skulle skratta ännu mer om hon tog illa upp, eller kalla henne för bitter och tråkig. Och eftersom hon vill vara i det sällskapet och bli omtyckt av folk måste hon skratta med. Hon har inte utrymmet att agera på något annat sätt.

En sådan här diskussion måste vara balanserad. Självklart kan tjejen ryta ifrån. Det är aldrig produktivt att se oss själva som offer för en tvingande struktur, men det är nödvändigt att inse att den finns. Maktstrukturer fråntar varken de som gynnas eller de som missgynnas av den från eget ansvar, men de som gynnas har otroligt mycket större utrymme att agera inom dem. Vi behöver ryta ifrån. Vi behöver anmäla gubbarna som kommenterar den korta kjolen på ett ovälkommet sexuellt sätt. Vi behöver lära oss att vi är värdefulla på efterfesten även som samtalspartners. Men vi behöver också inse att det finns strukturer som tvingar in kvinnor i dessa situationer, och inte skuldbelägga de tjejer som bara försöker navigera i en snårig värld av rätt och fel.

Nästa gång du fnyser åt någons beteende kanske du kan tänka på om det finns andra skäl än de uppenbara bakom. Vill hon verkligen bli sedd som ett sexobjekt, eller får hon inte existera alls om hon inte ikläder sig den rollen? Det är svårt att agera rätt utifrån en trängd position. Att skratta med är att ta skit, att säga ifrån är att vara bitter. Att fälla skämtet däremot, det är bara socialt och bra för stämningen, oavsett mottagandet. Jag skrev att vi inte ska skuldbelägga varandra för dessa beteenden, utan jobba på att stärka istället, men det gäller också oss själva. Det inte okej att bara glida med eller förstärka felaktiga maktstrukturer, men det är inte alltid du kan styra över en situation. Det kan vara skönt att få en förklaring till varför vissa beteenden som vi inte alls är stolta över tar över ibland.

Och det är okej att inte vara superkonsekvent jämt.


/Zäta