Share

Att vara för mycket eller sig själv

"You know, the anorectic is always convinced she is taking up too much space, eating too much, wanting food too much. I've never felt that way, but I've often felt I'm too much - too much emotion, too much need, too loud and demanding, too much there, if you know what I mean."

Jag skulle vilja se hur många som känner igen sig i detta. Jag tror att det är rätt många, och jag tror att de alla tillhör samma kön.

Jag satte nästan i halsen när jag läste detta citat från Susan Bordos bok "Unbearable Weight" för första gången. Gud. Det är precis sådär, precis så, jag känt i hela mitt liv. Jag har aldrig haft ätstörningar, men jag har ofta känt att jag är för mycket. Gråter för mycket, pratar för mycket, känner för mycket, tänker för mycket, är för mycket. Det är fantastiskt att läsa en bok som förklarar strukturer bakom dylika känslor. Självklart är vi främst individer, och jag är helt enkelt löjlig ibland, men ofta är det något annat som bidrar också.

Det finns trots allt en tradition av en manlig värld, en stor och outtömlig offentlig värld där "viktiga" ting så som politik, filosofi, krig och ekonomi diskuteras, och en kvinnlig värld som är liten och cirkulerar kring hem och familj. En världsordning som gjorde att mannen hade kvinnan som bisak och kvinnan hade mannen som centrum. De kvinnor som växer upp behöver inte känna av detta på samma sätt som tidigare generationer. Vi får lära oss läsa, behöver inte gilla hemsysslor och anses rent teoretiskt vara likvärdiga människor. Men det sätter sina spår. Varför handlar exempelvis tidningar som riktar sig till män om teknik, specialintressen och politik, medan de som riktar sig till kvinnor handlar om relationer och utseeende? Kvinnor får fortfarande lära sig att ta hand om andras känslor, vi matas fortfarande med bilder av hur äckliga våra kroppar är, vi blir fortfarande ogiltigförklarade på olika sätt när vi tar plats.

Dessa traditioner och tankesystem är något som våra vardagliga relationer och känslor har som fond hela tiden. Det är inte en slump att hon gråter och han är oberörd varje gång. Det är inte en slump att så många tjejer känner sig överflödiga, äckliga och för mycket. Det är inte en slump, men det är fel.

Oavsett om en han uppskattar det eller inte har vi rätt att känna, tänka, leka och skratta!

Ikväll ska jag fira denna insikt med att dricka alldeles för mycket cider, skratta alldeles för mycket åt galna historier och prata alldeles för mycket om relationer, framtiden och politik med en av mina fina E:n!

/Zäta


Share



Kommentarer
Postat av: gabriella backman

Hej,



jag förstår dig, och håller med dig. Men jag tror du behöver tänka lite tvvärtom också. Tänk på alla killar och män som inte får vara känslosamma, som blir kallade mesiga eller bögar(inget emot bögar). Jag tycker inte heller att allt står rätt till, men ojämlikheten sträcker sig ut över båda könen.



Tack för ett annars fint inlägg!

2010-04-16 @ 18:41:09
Postat av: Zettermark

Hejhej.



Det är synd om alla som tvingas in i en mall som inte passar dem, och visst skulle det bli enklare för både kvinnor och män om män fick vara känslosamma. Ojämställdhet påverkar absolut båda könen, men inte alls lika mycket eller på samma sätt. Mannen är normen, även om han ibland har det jobbigt. Jag tror inte att män alltid mår bra av mansroller, eller alltid gynnas av alla strukturer, även om de överlag gör det. Det måste vara jättejobbigt att inte få tillgång till sätt att uttrycka och hantera sina känslor.Detta inlägg handlade dock om kvinnoroller och känslosamhet, inte hur båda könen drabbas av känslodiskurser.



Jag har valt att främst prata om feminism och tjejers liv i den här bloggen, även om jag ibland kan ta upp andra perspektiv. De som vill slå ett slag för killarna och jobbiga strukturer i deras vardag får gärna göra det i sin blogg. Jag skulle verkligen uppskatta en peppig, välskriven och ödmjuk blogg som kunde stärka unga killar utan att klanka ned på den feministiska kampen. Jag missunnar ingen kille att må bra, men det är ingen kamp jag har valt att föra. Jag kan inte göra allt :)



2010-04-16 @ 19:10:39
URL: http://zettermark.blogg.se/
Postat av: Sam

Zettermark: 1

Könsmaktsordningen: 0

2010-04-16 @ 20:00:24
Postat av: gunnel

den boken vill jag läsa!!!!

2010-04-17 @ 16:16:27



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0