"Varför sätter sig tjejer alltid i offerrollen?"

När jag hörde denna replik igår när min blogg diskuterades blev jag först bara paff. Det är väl precis det motsatta jag förmedlar, elller i alla fall försöker förmedla, här? Här finns det orättvisor - så här går det att handera dem - låt ingen annan trycka ned dig. Är det bara jag som missar offret?

Men oavsett relevans i min blogg så är offerrollen något som ofta dyker upp i samhällsdebatten, och oftast skulle jag säga, i relation till "omvänd sexism": "Det är alltid så synd om tjejerna, killar har det faktiskt också svårt. Det är inte bara tjejer som är offer jämt"

Jag gillar inte ordet "offer." Det saknar helt agens. Ett offer är hjälplöst, har ingen makt, kan inte påverka. Det är en stor skillnad mellan att vara utsatt för förtryck och att vara ett offer. Jag tror att få unga smarta tjejer som inser att samhället är ojämställt ser sig själva som ett offer för omständigheterna. Visst känner jag mig maktlös när någon avbryter mig med "men lilla gumman..." Visst känner jag mig hjälplös när någon tar sig friheten att ta på mig utan att veta om det är okej. Visst känner jag att jag inte kan påverka när motparten i diskussionen kort svarar "för mig handlar det bara om personligheter, det är du som är antifeministisk som säger att det är skillnad på kvinnor och män." Men jag känner mig aldrig som ett offer. I vissa situationer blir jag ett offer för strukturer som missgynnar mig, men det är inte en del av mig. Jag kan påverka, jag har makt, jag är en individ med handlingsutrymme. Självklart är det så. Samtidigt är det otroligt orättvist att inte erkänna de maktstrukturer som finns. Då är vi där igen. Är det en slump att tjejer har lägre lön? Är det en slump att tjejer mer sällan får tala till punkt? Hur ska vi kunna skapa ett jämställt samhälle om vi bludar för de orättvisor som måste åtgärdas? Att erkänna maktstrukturer är inte att göra sig till ett offer för dem - det är att skapa potential till förändring!

Jag blir förövrigt galen på denna "omvända sexism", "omvända rasism" och "omvända homofobi." Sexism, rasism och homofobi handlar om att de människor som tillhör den ena av två polariserade grupper (kvinna-man, vit-svart, homo-hetero) strukturellt missgynnas bara på grund av att de tillhör eller placeras i denna grupp. Detta förtryck handlar inte bara om lagar som apartheid, gifermålsbalken och rösträtten där dessa grupper uppenbart diskriminerats, utan också om det mer subtila, om än livsavgörande, dagliga förtrycket. Det handlar om vilka som syns i reklamer. En tjej som gör sig fin för sin kille. Vilka som får tala i klassrummen. 70% killar. Vilka som får anställning. De med svenska namn. Vilka som kan viftas bort, tafsas på, ropas efter, bara på grund av en skapad grupptillhörighet.

För självklart är det så att två tjejer kan vara mer olika är en tjej och en kille. När jag talar om grupper handlar de om de grupper som skapas genom stereotyper, snack, klädel och just förtryck. Jag önskar att vi inte behövde tala om detta, men så länge det finns ojämlikhet behöver vi definiera grunden för den om vi ska kunna ändra på något. Med det sagt vill jag nu påpeka att sexism, rasism och homofobi som tankesystem, missgynnar en av de polariserade grupperna. Sexism handlar exempelvis om att kvinnor länge ansetts vara en mindervärdig människa, något som lett till att de blivit diskriminerade i lag, men också att detta mindervärde byggt in i hur vi tänker och talar om saker. Tjejig är synoym med mesig. Pojkflicka är coolt att vara. Feminin kille är definitivt inte coolt att vara.

Detta system gör att kvinnor som grupp missgynnas, liksom färgade personer missgynnas av rasism och homosexuella av homofobi. Inte män. Inte vita. Inte heterosexuella. Dessa personer kan dock självklart bli diskriminerade. På grund av något som inte är knutet till dessa maktaxlar, som exempelvis intresse, eller på grund av kön, hudfärg eller läggning. Att en arbetsplats inte anställer vita personer tillexempel, det är diskriminering på grund av hudfärg. Det skulle också kunna vara "omvänd rasism", eftersom det handlar just om diskriminering på grund av etnicitet och eller hudfärg, och det är definitivt fel och olagligt. Däremot betyder inte det att "omvänd rasism" faktiskt existerar. Det finns inget stort tankesystem där vithet anses fult och annorlunda, det finns inga statistiska nackdelar med att vara vit, det finns ingen historia där vita människor ansetts vara djur eller primitiva och vita människor blir inte generellt förtryckta i samhället. För det är vad rasism, sexism och homofobi handlar om. Det är strukturer som upprätthålls av enskilda individer,  men som har rötter långt tillbaka och är djupt ingrodda i hur vi tänker och utformar våra samhällen. Det är inget som ändras på en kaffekvart och slår över till "omvänd sexism", även om en man blivit diskriminerad på grund av sitt kön.

Ibland är folk fantastiskt korkade. De blir avundsjuka på de som är missgynnade och har mindre makt, för att de kan säga vissa saker som inte de kan. Hur ofta får vi inte höra saker i stil med "varför homosarna skämta om oss när inte vi får skämta om dem?"

Det bästa vore om jag var en frånskild, tjock, svart, lesbisk, rullstolsburen invandrare med HIV och ADHD. Herregud, jag skulle komma undan med precis allt.

Det är inte lätt att vara ung, smal, välutbildad, medelklass, vit och kärn­familj och tycka till om hur folk borde leva sina liv.

- Malin Wollin.


/Zäta