Share

Behövs kvinnor i politiken? Om levd erfarenhet och åsiktsrepresentation

Jag minns att vi läste en text under A-kursen som citerade ett utdrag av en lärobok i samhällsvetenskap från 1994 där författaren kom fram till att kvinnor strängt taget inte behövs i politiken. Hans främsta argument var att vi har åsiktsrepresentation i Sverige, det vill säga att politikerna står för vissa frågor och åsikter som vi sedan kan rösta på, och att vem som helst kan ha dessa åsikter. Män kan alltså representera kvinnor.

Huruvida han funderade över att exakt samma resonemang kan visa att män är överflödiga i politiken framgick inte. Till författarens försvar ska jag nämna att han inte direkt uppmanade till total mansdominans, han sa bara att i teorin skulle det gå lika bra. Jag håller inte med om hans teori. För det första, och viktigaste, så vore en politisk arena där kvinnor inte var välkomna fruktansvärt orättvist för de kvinnor som älskar politik och vill jobba med dessa frågor. Detta argument i sig borde räcka. Men ska vi ha fler så kan kompetens nämnas, för väljer vi mellan 100 personer av båda kön istället för mellan 50 män borde rimligen en högre kompetens kunna hittas, av rent numerära skäl.

Sedan kommer vi till den lite svårare frågan - är män och kvinnor olika på något sätt annat än som individer, så att de behöver representeras av både män och kvinnor? Idag har vi till stor del kommit förbi stadiet där vi hade uttalade "kvinnofrågor" i politiken. "Mansfrågor" har förstås aldrig funnits, liksom en "manskonvention" aldrig har funnits, eftersom all "neutral", "vanlig" och "allmänmänsklig" politik varit inriktad på män och deras intressen. Gamla kvinnofrågor kunde handla om barnomsorgens utbyggnad för att kvinnor skulle kunna arbeta eller rätt till fri abort och mödravård. Idag anses inte barnomsorgen vara en kvinnofråga officiellt, eftersom barnen i alla fall i medelklass-hem oftast är båda föräldrarnas ansvar. Däremot är det tydligt att det är kvinnornas karriärer som drabbas hårdast av indragen barnomsorg och bidrag för omsorg i hemmet, som vår sittande regering infört som det verkar utan en tanke på jämställdhet och integration. Jämställdhet därför att det nästan uteslutande är kvinnor som tar dessa bidrag och blir fast i hemmet och intregration för att det främst är utlandsfödda kvinnor som istället för att uppmuntras till att söka jobb, lämna barnen på dagis, lära sig språk och träffa nya människor stannar hemma med bidrag.

Till synes könsneutrala frågor som a-kassa för deltidsanställda, utbyggnad av kollektivtrafik eller äldreomsorg kommer att få får könade konsekvenser så länge vi lever i ett könat samhälle. Så länge 30% av alla kvinnor jobbar deltid, och knappt 10% av alla män gör det samma, kommer en sänkt a-kassa för deltidsarbetare främst drabba kvinnor. På samma sätt kommer en utbyggnad av kollektivtrafiken gynna kvinnor, eftersom det främst är kvinnor som använder sig av den. Det är lätt att dölja en könad politik bakom könsneutrala ord, men det är lika lätt att rasera bilden genom att titta på lite statistik och läsa mellan raderna.


Vi har alltså konstaterat att samhället är könsuppdelat, oavsett vad vi tycker om det, och att en rättvis politik måste ta hänsyn till detta. Men betyder det att politikens ledare måste vara av olika kön? I verkligheten kommer detta aldrig att vara aktuellt eftersom principen om lika rätt till deltagande i politiken oavsett kön går före, men rent teoretiskt? Rent teoretiskt skulle vi kunna ha en riksdag bestående av 100% kvinnor som förde en mycket kvinnofientlig politik så som fråntagande av aborträtt och dagis. Men hur realistiskt är det? Personer tenderar att driva frågor som berör dem själva på något sätt och de tenderar att sympatisera med den egna gruppen. Visst har vi en kvinnlig jämställdhetsminister idag som inte vill kalla sig feminist, men hon hör till undantagen och är snarast ett bevis för tidigare femnisters landvinningar - idag kan du som liberal kvinna tro att du har samma reella rättigheter som män, eftersom det är ganska jämställt trots allt - något tidigare generationer öppnat för.

Det könade samhället gör också att vi växer upp som distinkt tillhörande ett av två kön. Vi associeras ständigt med detta kön och kommer till viss del att formas som individer genom detta kön. Att prata om kön som distinkta kategorier är alltid problematiskt, men det är också smidigt och ibland nödvändigt. Oavsett hur stor hänsyn vi vill ta till biologin, och med gradskillnader och inte artskillnader i bakhuvudet, kan vi alltså konstatera att vi delvis blir olika som män och kvinnor. Inom genusvetenskapen brukar detta refereras till som "den levda erfarenheten" - något som alltså skiljer sig beroende på kön och som skulle kunna påverka åsikter och reprentation. Ett annat skäl till varför vi behöver olika människor i politiken är identifiering. Många människor har lättare att identifiera sig med och sympatisera med någon av samma kön eller liknande bakgrund. Det kanske inte är enbart gott, men det är ett faktum som jag tycker är värt att ta hänsyn till.

För att inte tala om vilka signaler en riksdag med bara män skulle sända ut. Kvinnor är inte värda att lyssna på. Kvinnor klarar inte av makt. Kvinnor är andra klassens medborgare.

Sammantaget vill jag alltså hävda att läroboken från 94 har fel och att kvinnor, såväl som män, behövs i politiken av en mängd olika skäl. Jag tycker dock att detta inte är en diskussion som borde vara på agendan under min livstid. Att författaren ens kan föra ett resonemang om "att kvinnor inte behövs" säger nästan mer än alla hans sammanvägda argument.

Vi behöver kvinnor i politiken och politiska kvinnor. Vad vi inte behöver är trångsynta och sexistiska läroboksförfattare i samhällsvetenskap.

/Zäta


Share



Kommentarer
Postat av: Dvärghundspossen

Tycker mej minnas samma text... kanske också har haft den läroboken nån gång i forntiden när jag läste statsvetenskap.



Alltså, det finns ju en poäng i att trycka på åsiktsrepresentationen. Och drar man det här med åsiktsrepresentation till sin spets så skulle det faktiskt inte spela nån roll ifall vi hade antingen 100% kvinnor eller 100% män, 100% blattar eller 100% svennar etc i riksdagen (om man utgår ifrån det otroligt osannolika antagandet att den fördelningen uppstått av en slump, vill säga, inte pga diskriminerande lagstiftning).



Men i praktiken så funkar det ju inte så att politikerna enbart representerar åsikter utan att föra med sej nånting av sin egen personliga erfarenhet till bordet, och det är ju en anledning till att det ändå är bra med en viss blandning. Men man kanske ändå behöver poängtera det här med åsiktsrepresentation ibland, för att inte glida in i den motsatta ståndpunkten: Att t ex en afrikansk invandrad kvinna som kommit in i riksdagen har som sin viktigaste uppgift att föra in nåt "afrikanskt kvinno-perspektiv" där, och om hennes argumentation i olika frågor inte verkar vara speciellt "afrika-kvinnlig" så har hon då liksom misslyckats.

2010-08-04 @ 22:38:11
URL: http://dpossen.blogspot.com
Postat av: Martina

skulle åsiktsrepresentation dras till sin spets och jag fick välja mellan moderaternas åsiktsrepersentation och KD så skulle jag blankrösta. !



Jag håller för övrigt på att läsa igenom dina inlägg och förundras över alla anti-feminister som läser din blogg. Roligt att de blir så provocerade...

2010-08-10 @ 22:08:12



Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!

Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.


Lämna kvar ett ord eller två:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej):

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin RSS 2.0