Jag var på ett väldigt intressant lunchseminarium idag. Det handlade om vestibulit, en smärtsam sjuktom i det kvinnliga könsorganet, som det är väldigt tyst om. Nervändarna i en viss punkt vid slidmynningen blir överkänsliga och ett lätt tryck gör extremt ont. Det här påverkar de drabbades liv på en massa sätt, men det mest intressanta var hur det påverkade kvinnornas konstruktion av sin egen kvinnlighet och hur det påvisade normer kring sex.

Vårdens bemötende var skrämmande ibland.

"Du är nog inte tillräckligt kär i din kille, det är därför du inte blir våt." Detta citat (som visserligen är ett extremfall, de flesta gynekologer vet bättre än såhär) visar på en skrämmande och klassisk syn på kvinnlig sexualitet. Kvinnors sexualitet är beroende av män. Det är hans uppgift att uppväcka den och tillfredställa henne. Here's some news for you: Tjejer är också kåta. Rätt ofta och helt oberoende av män och romantisk kärlek. Visserligen är denna passiva bild internaliserad av alldeles för många tjejer, vilket visar sig inte minst i hur skämmigt det är för många att prata om onani. Att romcoms, veckotidningar och reklamfilmer inte bidrar till en självständig kvinnlig sexualiet kan jag förstå om än inte förlåta (förförelseakten och heteronormen säljer), men ungdomsmottagningar ska för faen veta bättre.

"Ja, mitt enda råd är att du slutar ha sex i ett halvår" Vänta nu. De allra flesta har bara ont i slidöppningen. Är sex = penetrering? De allra flesta skulle nog inte göra en sådan snäv definition av sex, men det finns ändå en föreställning om att detta är "riktigt sex." En kvinna som inte har funderat särskilt mycket över sin sexualitet (vilket hon ju inte direkt uppmuntras av samhället att göra. Vara attraktiv, ja. Filosofera över egen njutning, nej.) kommer kanske ändå att ta ett råd om avhållsamhet som att hon inte kan utföra några som helst sexuella aktiviteter. Sex är så mycket mer än omslutning och penetrering. Det är självklart okej och fantastiskt att gilla just denna aktivitet, men det måste inte vara vare sig någon självklarhet varje gång eller huvudnumret. Återigen blir språket viktigt. Vad menar vi egentligen när vi säger "sex"? Om vi omedvetet menar omslutning/penetering och därmed ogltigförklarar alla andra former av sex, kanske detta bör uppmärksammas och dessa andra former få användbara namn. Klitorissex. Skitbra ord. "Nja, jag känner inte för omslutande sex i kväll, men lite klitorissex vore najs!"

Att inte kunna ha vaginalt samlag var väldigt jobbigt för många av kvinnorna. Bland annat för att det är något de njuter av när det inte gör ont, men de heterosexuella kvinnorna hade också ett annat problem. De kände sig skyldiga gentemot sin partner, som inte kunde ge honom "riktigt sex." Även när mannen uttryckte att han var helt nöjd och inte alls behövde ha vaginalt samlag kände sig kvinnorna skyldiga. Detta visar väldigt tydligt vilka förväntningar som finns på heterosexuella förhållanden, och hur jobbigt det är att leva upp till dem. Återigen, heteronormen är något som drabbar alla, inte bara icke-hetron. Ett annat problem var tjat-sexet, där kvinnorna antingen mörkade att det gjorde ont eller gav med sig för hans skull och härdade ut under penetreringen. Vems njutning står i centrum?

Att flirta blev också svårt. En kvinna uttryckte det som "falsk marknadsföring." Hon kunde ju ändå inte ha sex, så varför ens ge sig in i leken?

De starka normer som finns kring hur ett förhållande ska se ut påverkar alltså många kvinnor mer än deras faktiska fysiska tillstånd. Utan att förminska de fysiska symptomen, som kan vara otroligt smärtsamma, tror jag ändå att det i vissa fall inte i första hand är kvinnornas kroppar som hindrar dem från att njuta av sex, flirta och känna sig som "riktiga kvinnor." Det är istället samhällets snäva regler för hur njurtning, parförhållanden och kvinnor bör se ut. Jag önskar att vi alla, oavsett kroppar, kunde släppa lite av alla normer som omgärdar våra underliv och hindrar oss från att njuta på våra egna villkor.

Good sex. Because you're worth it.

/Zäta