Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Till Emilia

Jag vill hångla på en picknickfilt i flera timmar, medan solen och hennes händer smeker min rygg. Jag vill känna mig sådär levande som en språngmarsch över ängen när solen precis gått ned får mig att göra. Jag vill rita på jättestora papper och beundra mina konstnärliga vänner. Jag vill känna mig oemotståndlig i höga shorts, bara ben och utsläppt hår. Jag vill vara dödstrött i fötterna klockan fyra på morgonen i Berlin och rida på någons rygg hem. Jag vill putta ned henne från bryggan och bli serverad varm choklad när vi frusna kommer hem från kvällsdoppet. Jag vill upptäcka nya sånger som skapar små lyckobubblor i min mage. Jag vill vakna av solens strålar på mina ögonlock när klockan bara är nio och läsa ut en bok. Jag vill bjuda minst tre söta britter på feminina drickar och se när de generat sveper dem. Sedan vill jag hångla med de tre söta britterna. Jag vill gå på konsert på ett språk jag inte förstår. Jag vill sätta mig i en solhet bil efter en dag på en sandstrand. Jag vill skratta tills jag kiknar av hennes kittlande andedräkt.



Jag vill att det ska vara sommar.

/Zäta

Jag vill ta världen med storm.

Ja det där med stavning kan man hålla på med ett tag. Det är verkligen min svaga sida.



Åh, sommar, sommar, sommar!