"Feministerna har förbjudit oss kvinnor att vara feminina och ha känsloutbrott. De vill bara att kvinnor ska bli som män. Usch!" Detta är något jag hör och ser allt för ofta. En missuppfattning som verkar ha rotat sig så djupt att många inte bryr sig om att stanna upp och undersöka rimligheten i det.

Feminism innebär ett erkännande av att kvinnor är strukturellt underordnade män och en vilja att förändra detta. Att kvinnor ska bli som män ingår inte i feminismen. Feminister ifrågasätter ofta hur skillnader mellan män och kvinnor överdrivs och värderas olika. Gradskillnader så som biologisk skillnad i muskelmassa sett över en hel befolkning blir till artskillnader där kvinnor är svaga och män är starka. Alla vet att det finns vissa kvinnor som är starkare än vissa män, men vi talar ofta om starka män som en universiell och fixerad storhet utan att inse överdriften och polariseringen som ligger bakom. I sig är detta inte något problem, men det blir ett problem när du straffas om du avviker från dessa fasta ramar (t.ex blir mobbad för att du är klen som kille eller för kraftig som tjej) och när skillnaderna värderas olika. Vad är bäst - att vara stark eller svag?

Denna värdering sker nästan alltid till kvinnornas nackdel. Rationell - känslomässig. Rak - undvikande.  Och så vidare. Det som värderas högt i arbetsliv och som mänskliga egenskaper är ofta de manligt konnoterade egenskaperna. Detta i sin tur leder till att kvinnor måste hävda att de också är till exempel rationella. Men för att ekvationen ska gå ihop måste vi också ta hänsyn till att du alltid straffas om du går utanför ditt eget köns ramar. Bara för att en mans rationalitet är bra betyder inte det att en kvinnas är det. Hon kan mycket väl bli ansedd kallhjärtad när hon gör percis som hon "ska" - för att hon har "fel" kön.

När feminister hävdar att detta är orättvist och säger att kvinnor är precis lika rationella som män kan det upplevas som att de uppmanar kvinnor till att bli som män, men detta beror alltså på att det redan innan var manligheten som var eftersträvansvärd. Feminster tycker att skillnaden i värde mellan manligt och kvinnlig ska försvinna, men ibland när vi pratar om det blir det på en så analytisk och strukturell nivå att det kan låta som att "vanlig kvinnlighet" är negativ.

Det finns feminister som tycker att smink är rätt igenom fel. De tycker att det gör kvinnan till ett vackert objekt (något som är till för att tittas på) istället för ett handlande subjekt (någon som aktivt agerar för sin egen skull). De allra flesta feminister frikopplar dock denna teoretiska tanke från levande människor i ganska hög grad - alltså inser att du mycket väl kan göra egna val och vara stark och snygg bara för att du vill, trots att denna struktur finns.

Jag tycker att det är fel att ena halvan av befolkningen bedöms mycket mer efter sin utsida än vad andra halvan gör. Jag tycker det är fel att det finns en miljardindrustri som säger: Såhär snygg och smal ska du va! Hah, det är du inte! Men köp vår produkt så kommer du närmre perfektion i alla fall! Men jag inser att världen och människor är bra mycket mer komplicerade än dessa enkla generella bilder av verkligheten. I teorin är det alltså lätt - men verkligheten är mer mångfacetterad och behöver därför angripas på många olika sätt.

Det är en skitdålig taktik att skuldbelägga kvinnor för att de gör sig vackra i en värld som skriker åt dem att det är så de blir värdefulla. Vi måste börja i en annan ände. Säga att du är värdefull som person oavsett din näsas form och lyfta fram föreblidar som skiljer sig från den smala, vita, långa, storbystade och vackra kvinnan. Jag tror också att en medvetenhet om hur skönhetsideal skapas, påverkar oss och ibland förstärker kvinnors underordning kan hjälpa oss att hantera detta faktum. Det går utmärkt att inse hur en struktur är negativ och missgynnar kvinnor, och samtidigt delvis leva inom strukturens ramar utan att vara ett offer för den. Det är inte synd om tjejer som rakar benen, det är synd att vissa känner sig äckliga när de inte gör det och det är synd att vissa mäter sitt eget värde bara i hur attraktiva de ter sig för det andra könet. Feminitet är inte negativt i sig, men när den blir ett tvång och bara uppmuntrar till passivitet blir den negativ. Vi måste komma ihåg den skillnaden.

Och vi måste komma ihåg att göra det som får oss att må bra. Jag är som ni kanske vet uttalad feminist. Ibland får jag kommentarer om att jag inte direkt ser ut som en sådan i mina kjolar, tajta tröjor och rosetter. Ofta kommer också följdfrågan: Men det är väl medvetet förstår jag?

Självklart är det medvetet. Jag älskar att skaka om folks fördomar om hur En Riktig Feminst ser ut. Jag älskar att de killar som flyr från mina korthåriga och tatuerade vänner kommer fram till mig - för då har jag en chans att plantera nya tankar hos dem innan de hinner avfärda mig genom mitt utseende. Jag älskar att överdriva flickigheten för att visa på att flickor är olika, smarta och att de rockar. Men framförallt är det medvetet eftersom jag trivs så förbaskat bra i min stil. Det hänger förstås ihop med ovanstående, men också med att det är roligt att få uppskattande blickar och det är roligt att tänka ut outfits och det gör mig glad att känna mig snygg. Jag tycker inte att allt vi gör måste vara politiskt och genomtänkt. Det är okej att bara ha kul ibland.

Men då måste det vara just det - kul. Inte ännu en pusselbit till den perfekta kvinnan som ska vara smart, snygg, rolig, politisk och häftig. Det går att hantera denna sexistiska och utseendefixerade värld utan att skuldbelägga oss själva. Vi måste bara inse att det går att kombinera ett motstånd mot en patriarkal värld med att känna sig snygg och feminin, om det är det du gillar. En rätt bra strategi skulle jag säga är att i första hand tänka på vad du gillar och låta världen leva med det och i andra hand anpassa dig till världen lite för att underlätta livet. Det gäller oavsett om du gillar att visa brösten och ha lösögonfransar eller om vill låta allt hår på kroppen vara orört och ändå känna dig sexig. Att få vara snygg på dina egna villkor är en del i feminismen för mig. Alla behöver inte kämpa för just det, men alla borde sluta upp med att skuldbelägga tjejer för att de rakar sig för mycket, för lite, för lagom och för bakvänt.

För det, och inget annat, är vi värda.



/Zäta