Jag vill hävda att det går att kombinera tron på evolutionsteorin i sin helhet och en genusvetenskaplig syn på världen, med reell jämställdhet som mål. Och att det beror på ett missförstånd. Missförståndet som så många gör när det kommer till evolutionen, ofta helt omedvetet, är att den har ett mål. Evolution är utveckling, den strävar framåt, världen blir hela tiden bättre. Nej. Evolution handlar enbart om slumpvisa förändringar bland kvävebaserna i DNA, som ibland (ytterst ytterst sällan) leder till en fördel och händer i en könscell som råkar bli avkomma, vilket gör att den egenskapen förs vidare eftersom det var en fördel i att göra avkomma.

"Den starkes överlevnad" är bullshit. Den som får flest av avkommor, den som klarar sig bäst fram till reproduktionen, oavsett om det är rätt kasst, är lyckad ur evolutionär synpunkt. I det långa loppet förändrar detta arter, och bildar nya. Men inte i någon speciell förutbestämd riktning eller till det bättre. Det bara förändrar.

Alla idag levande arter är en produkt av sina förfädrar och förmödrars förmåga till anpassning och därmed fortplantning. Alla arter som lever idag har kommit lika "långt", vi har en gemensam an-organism. Min gemensamma anfader/moder med en chimpans ligger ca 7 miljoner år bakåt i tiden, men därifrån har vi utvecklats lika mycket, bara åt lite olika håll. Chimpansens förfäder blev bättre på att klättra i träd, mina på att gå på två ben. Men chimpansen är inte "lägre stående" än mig. Den är precis lika utvecklad. Precis som att pelargonen här på min altan är lika utvecklad som jag, fast vår gemensamma anfader ligger betydligt längre bak i tiden. Att evolutionen "skapat" vackra pelargoner eller intelligenta chimpanser verkar kanske som framsteg, men det är bara en slump. Att jag uppfattar något som vackert beror förstås också på hur jag tolkar världen, och inte på att pelargoner (det är en blomma btw) ÄR, av någon objektiv och bestående anledning bortom mänskligt förnuft, vackra. På samma sätt tolkar vi gärna evolutionen som ändåmålsenlig och framåtsträvande. Det ändåmålsenliga är efterkonstruktioner. Giraffen har inte lång hals för att det är bra, den giraff som hade lite längre hals fick lite mer mat och kunde producera lite mer ungar och så småningom blev giraffernas halsar långa. Det är bara i efterhand vi människor med våra systematiserande hjärnor kan tycka att det var ändåmålsenligt av evolutionen.

I boken Arvet efter Darwin av Birgtta Forsman som jag just avslutat ondgör sig författaren över hur vissa feminister helt verkar vilja stänga av "verkligheten" - biologin, till fördel för social påverkan, eftersom vi annars enligt dessa feminister hamnar i determenistiska mönster där kvinnan blir reducerad till barnfödarmaskin. Forsman påpekar med rätta att det istället är i samhällen som styrs av religion och där evolutionsteorin inte beaktas som kvinnors rättigheter ligger längst efter. Jag håller med om att religion ofta är ett större hot mot jämställdhet än vetenskap - vem kan argumentera med en allsmäktig guds vilja? Däremot tycker jag att hon avfärdar feministernas oro lite väl lättvindigt. Vi kan inte bortse från att vår kultur bär på ett tungt arv av att förkroppsliga och förringa kvinnan, och även om, som hon påpekar, vetenskap ofta motbevisar teser så som att kvinnor skulle ha lägre intelligens, kan den också användas för att motivera orättvisor. Men det är här vi måste återgå till missförståndet. Hur kan vi motivera en orättvisa med en process som är helt slumpmässig?

Like nature intended är en ofta upprepad fras, som inte har någon som helst verklighetsförankring. Naturen menade inget alls. Att vi säger "giraffen har lång hals för att kunna äta löv högt upp" vilseleder oss, men det är bara en språklig konstruktion. Det skulle helt enkelt bli otympligt att säga "det naturliga urvalet gynnade giraffer som fick lite längre hals därför att de kom åt mer föda och då så småningom blev deras halsar längre för att långhalsade giraffer i genomsnitt fick mer avkomma som också hade långa halsar" varje gång vi vill förklara en evolutionär process. Det viktiga är att skilja på ÄR - hur världen faktiskt ser ut och BÖR - hur världen borde se ut och vara. Evolutionsteorin ger bara en förklaring till ÄR, den ger ingen fingervisning om BÖR.

Det är möjligt att könen i ett förhistoriskt samhälle hade helt olika roller och att det ofta resulterade i att kvinnan hade mindre makt. Men som Johan påpekade i en kommentar till mitt förra inlägg:

Vi har genomgått en mycket snabb kulturförändring de senaste 4000 åren. 4000 år är i runda slängar 160 generationer, dvs alldeles för kort tid för att hinna etablera nya genetiska varianter i människopopulationen. Således är den största delen av den moderna människans evolution INTE biologisk utan kulturell. (...) En annan egenskap hos människan är ju att vi faktiskt har evolverat ett intellekt som gör det möjligt att tänka själva (även om inte alla utnyttjar det fullt ut...) Det möjliggör också att gå emot våra genetiskt programmerade beteenden (i de situationer det finns sådana). Det är inte naturligt för andra apor att åka till månen, ändå har människan gjort det. "Naturligt" är helt enkelt värdelöst att applicera på oss själva. Begreppet betyder ingenting. Vill vi behandla män och kvinnor lika kan vi garanterat göra det.

Att ha naturen som moraliskt rättesnöre är galet (för att inte tala om omöjligt då vi alltid kommer tolka den utifrån vår egen kultur så som jag visade igår). Jag skrev igår att jag fann evolutionen som fenomen vackert, och det står jag fast vid, men evolutionen i praktiken är inte vacker. Det handlar om att det produceras ett enorm överskott av avkomma som konkurrerar om begränsade resurser, med den utgången att de allra flesta dör. Långsamt, plågsamt, onödigt. Naturen är inte den romantiska plats med fågelkvitter och snälla rävungar vi blivit uppfödda med, allt är konkurrens och självklart gynnas där ofta egenskaper så som dominans och själviskhet. Så även inom vår egen art. Förmåga till abstrakt tänkande, monogami, moral och avancerad kultur är ofta något som får beteckna varför människan är unik (och lite bättre). Men de mindre smickrande gemensamma drag mänskligheten uppvisar, så som förmåga till folkmord, könsstympning av kvinnor och medveten våldtäkt nämns sällan som urskiljande för oss människor. De är dock, om vi ser till historisk och biologisk forkning, precis lika "naturliga" som vårt abstrakta tänkande och kultur. Betyder det att vi vill leva i ett samhälle som premierar de dragen? Självklart inte.

Naturligt är livsfarligt ord, mycket eftersom det är så positivt konnoterat. Det skulle göra mig väldigt glad ni ville tänka på hur och i vilket syfte det används nästa gång ni hör det, med allt detta i bakhuvudet.

Jag är övertygad om av biologisk och evolutionär forskning behövs för att vi ska lära oss mer om vilka processer som driver oss, för med insikt kommer förmågan att hindra de drag vi inte tycker om och framhäva de vi uppskattar. Jag är precis lika övertygad om att denna forskning behöver bli granskad och dess objektivitet behöver bli kritiserad av ett genusvetenskapligt perspektiv för att inte användas till att motivera eller förstärka orättvisor. Naturen kan inte ignoreras för att samhälliga strukturer ska verka viktigare, det behövs inte för det är så tydligt att manligt och kvinnligt är föränderliga storheter som i allra högsta grad är kulturellt skapade, men naturen får inte heller användas för att motivera löneskillnader och särbehandling som vi människor är fullt kapabla att åtgärda. Kan vi åka till månen kan vi höja kvinnolöner, liksom.

Evoluitonsbiologi och genusvetenskap går inte bara att kombinera. Jag skulle vilja säga att de båda vetenskaperna behöver varandra för att vi ska kunna leva i ett så rättvist och framåtsträvande samhälle som möjligt.

/Zäta