Problemet med jämställdhet
Du kan fråga vem som helst som växt upp i Sverige - jämställdhet är bra, jämställdhet är eftersträvansvärt. Ändå är vi inte jämställda.
Share
Vad innebär egentligen jämställdhet? Är jämställdhet att få samma lön lika arbete, oavsett kön? Är jämställdhet att ha lika inflytande i politiken? Är jämställdhet att ens insatser blir värderade på samma sätt oavsett om du är kvinna eller man?
Jag tror att de flesta skulle svara ja på dessa frågor. Jag skulle i alla fall göra det. Men jag skulle också fortsätta att fråga:
Är jämställdhet att ha rätt att vara hemma med sitt barn halva tiden? Är jämställdhet att få vara känslosam oavsett kön? Är jämställdhet att kunna vara sexig och respektabel på samma gång?
Dessa frågor är inte lika självklara. Med lite eftertanke tror jag att de flesta skulle svara ja, men varför blir det inte ett lika rungande, medelsvensonskt JA, som på de första frågorna? Jo, för att de senare frågorna är ställda utifrån ett kvinnligt perspektiv. När vi pratar om jämställdhet i Sverige idag tar vi för givet att det handlar om att kvinnorna ska "höja" sig till männens nivå. De ska också få ta del av politik, lön och viktiga saker. Om män ska ta del av hem- och känsloarbete är det för kvinnornas skull, så att de ska få tid att ta del av det stora manliga livet.
Jämställdhet är ett könsneutralt ord. Jämställdhet betyder att vi ska vara lika. Men vems "lika" är det som styr egentligen?
Problemet med jämställdhet är att det inte alls är könsneutralt. Det bygger på en manlig norm. Men eftersom denna norm är osynlig innan vi granskar det hela noga, blir det kvinnorna som gör fel hela tiden. Hur många gånger har vi inte hört att tjejer måste ta för sig mer, att kvinnor missar chansen till chefsposter, att det är klantigt att klä sig så utmanande, att hon fick skylla sig själv som blev våldtagen, att hon faktiskt måste ha skinn på näsan om hon vill komma någon vart. Det är sällan vi hör att killarna måste backa för att släppa fram tjejer, att mannen trängde sig före till chefsposten, att det var dumt av honom att ha kostym, att han borde frågat om hon verkligen ville ha sex, att han faktiskt borde vara lite känsligare om han vill komma någonvart. Vi jämförs hela tiden mot en norm, ett beteende som är "rätt." Rätt kan vara fint, men när det är så starkt manligt kodat som idag blir det väldigt jobbigt för dem som både måste anpassa sig till "rätt" och till att vara "en riktigt kvinna". För som vi sett är det inbyggt i "att göra rätt" att det är manligt, så en kvinna kan inte både vara "rätt" och kvinna. Dubbelbestraffningen, ni vet.
Problemet med jämställdhet är alltså att det utger sig för att vara könsneutralt, men inte är det. Begreppet både osynliggör kvinnors underordning och omöjliggör en grundläggande förändring genom att utge sig för att jobba för lika rättigheter, men gör det med medel som utgår från män. När jag säger att "jämställdhet" gör något, så menar jag rent tankemässigt i hur folk tänker kring begreppet. Självklart gör reella insatser så som lönehöjningar en bra påverkan på kvinnors situation. Men jag menar att hur vi pratar och tänker kring ett fenomen i förlängningen formar verkligheten för detta fenomen. Detta att jämställdhet som begrepp verkar vara könsneutralt, men inte är det, är enligt mig en delförklaring till varför vi aldrig får till någon jämställdhet trots att alla vill ha det.
Vill vi verkligen ha jämställdhet, i dess rena bemärkelse där alla har samma rättigheter, skyldigheter och värde, måste de outtalade manliga normerna som ligger till grund för detta begrepp försvinna. Vi måste inse vilka som faktiskt är underordnade idag och utgå från den verkligheten. Jag tycker inte alls att jämställdhet är ett värdelöst begrepp, men det måste liksom alla andra till synes rättvisa och enkla begrepp granskas kritiskt ibland.
Och det är precis därför feminism behövs. Det räcker inte med ett "könsneutralt" begrepp som jämställdhet, för detta begrepp osynliggör viktiga könade maktstrukturer och hindrar, om det används vårdslöst, sitt eget mål. För att kunna använda "jämställdhet" som det könsneutrala och bra begrepp det kan vara, behöver vi paradoxalt nog kombinera det med den inte alls könsneutrala feminismen.
Först då kan vi bli jämställda på riktigt.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Anna-Maria
Många kloka ord.
Postat av: Elin
Precis det här skriver jag om i min uppsats i antropologi och just när jag kört fast i mina egna tankar hittade jag ditt inlägg! Tack för mer inspiration som förmodligen kommer att göra att jag slipper sitta med uppsatsen hela sommaren.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
