Uppsala
- Jag vill rymma. Men jag klarar inte av att längta, nej usch vad jag är dålig på det.
- Min vän rymde till Skåne men det gick inte att vara så långt borta så hon cyklade hem igen. Fast det var för långt att cykla så hon vände och tog tåget hem.
- Det var fint tycker jag.
Jag är så trött på min barndomsstad och ändå älskar jag den så mycket. Jag avskyr att alla de människor som fick mig att känna mig liten och värdelös i sexan fortfarande går på samma gator som jag, för även om jag inte känner mig vare sig liten eller värdelös utan mest bara oberörd när vi hälsar stelt, så finns en ömtålig tolvåring där innanför 20-åringens raka rygg och leende ögon, som inte kan låta bli att mäta sig själv med deras blick. Jag älskar att alla de människor som fick mig att skratta och räta på ryggen när jag gick i sexan fortfarande sitter i min soffa på kvällarna, även om samtalen inte längre går ut på hur vi ska fånga hans intresse, utan hur vi ska få plats för oss själva med honom. Jag avskyr att utsikten utanför de smutsiga bussfönstren är samma som den där första pirriga dagen i musikklass. Jag älskar att en nästan tom gågata eller domkyrkans spegling i Fyrisån känns precis som mina egna. Jag avskyr att veta exakt vara alla affärer ligger och vilken som lämpar sig för vad, men jag älskar hur staden växer och gör nya delar synliga allt eftersom umgänge och ålder ändras.
Men jag tror att jag måste rymma snart, för det finns för mycket här som påminner om vem jag varit, för att jag ska kunna förstå vem jag vill bli. Fast jag helt övertygad om att jag kommer försöka cykla hem igen rätt snart igen, om jag så måste lära mig att cykla enhjuling på vägen. Förbaskade Uppsala, varför måste jag tycka så mycket om dig?
/Zäta
Share
- Min vän rymde till Skåne men det gick inte att vara så långt borta så hon cyklade hem igen. Fast det var för långt att cykla så hon vände och tog tåget hem.
- Det var fint tycker jag.
Jag är så trött på min barndomsstad och ändå älskar jag den så mycket. Jag avskyr att alla de människor som fick mig att känna mig liten och värdelös i sexan fortfarande går på samma gator som jag, för även om jag inte känner mig vare sig liten eller värdelös utan mest bara oberörd när vi hälsar stelt, så finns en ömtålig tolvåring där innanför 20-åringens raka rygg och leende ögon, som inte kan låta bli att mäta sig själv med deras blick. Jag älskar att alla de människor som fick mig att skratta och räta på ryggen när jag gick i sexan fortfarande sitter i min soffa på kvällarna, även om samtalen inte längre går ut på hur vi ska fånga hans intresse, utan hur vi ska få plats för oss själva med honom. Jag avskyr att utsikten utanför de smutsiga bussfönstren är samma som den där första pirriga dagen i musikklass. Jag älskar att en nästan tom gågata eller domkyrkans spegling i Fyrisån känns precis som mina egna. Jag avskyr att veta exakt vara alla affärer ligger och vilken som lämpar sig för vad, men jag älskar hur staden växer och gör nya delar synliga allt eftersom umgänge och ålder ändras.
Men jag tror att jag måste rymma snart, för det finns för mycket här som påminner om vem jag varit, för att jag ska kunna förstå vem jag vill bli. Fast jag helt övertygad om att jag kommer försöka cykla hem igen rätt snart igen, om jag så måste lära mig att cykla enhjuling på vägen. Förbaskade Uppsala, varför måste jag tycka så mycket om dig?
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Sofia i London
allt jag känner i solna är: ok, jag går omkring på exakt samma gator som för 10 år sen, det är fan inte ok.
Sååå skönt att bo i ett annat land. Sååå skööönt
Postat av: Karin H Olsson
Hej Sofia!
Mycket längesedan, hoppas livet leker gott för dig! Vilken trevlig blogg du lyckats åstadkomma, härligt. Läste ditt inlägg och kände mycket väl igen mig. Jag minns hur det var och jag är mer än lycklig över att Uppsala är ett minne blott.
Må så underbart och ha en grym påsk!
stora kramar
Karin
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
