Jag vet att jag är ungefär ett år efter alla andra när jag skriver om
Jämlikhetsanden, men jag råkade se en föreläsning av Richard Wilkinson igår på kunskapskanalen och blev helt fascinerad. Ifall någon skulle råka vara lika efter som jag kan jag berätta lite kort att Wilkinson tillsammans med Kate Picket sammanställt WHO:s siffror om socialt välmående för ett 20-tal rika länder och plottat dem mot ekonomiskt jämlikhet för att få fram ett samband. De variabler de använt sig av är bland annat spädbarnsdödlighet, läskunnighet, fetmautbredning, olika våldsbrott och kvinnors deltagande i politiken. De har kollat på 30 olika variabler och alla utom rökning och självmordsfrekvens visar samma sak: Ekonomiskt jämlika länder klarar sig bäst. De har högst läskunnighet och lägst våldsfrekvens.

Jaha, tänker ni, rika länder är förstås bättre. Men poängen är att det INTE handlar om BNP per capita, alltså hur rikt ett land är, utan hur stor den ekonomiska skillnaden mellan de rikaste och de fattigaste är. USA är ett av världens rikaste länder räknat i pengar (också per capita), men det har enorma klyftor mellan rika och fattiga. USA är det land som konsekvent placerar sig i botten (eller överst beroende på variabel. Sämst helt enkelt.) i mätningarna. Japan och Skandinavien är genomgående bäst, för där är de ekonomiska skillnaderna små. Siffrorna kommer alltså från WHO och sambanden är statistiskt signifikanta genomgående, och kan inte heller förklaras med andra faktorer så som kultur: Sverige och Japan är ganska olika, eller hur?
Något som också var väldigt intressant är att vinsterna i hälsa, livslängd och välmående inte bara gynnade den fattigaste delen av befolkningen. I alla samhällen har de rika det bättre. De lever längre, kan läsa i högre utsträckning, blir mördade mindre ofta, men i ojämlika samhällen har de rika det betydligt bättre än de fattiga. I jämlika samhällen mår dock alla bättre. Vinsten är störst för de fattigare delarna av befolkningen (de kommer närmare de rikas hälsostandard), men även de rika mår bättre än de rika i ojämlika samhällen. Ojämlikheten i sig verkar vara farlig för vår hälsa.
Boken har fått mycket kritik. Främst från den politiska högern. Duh. De gillar ju ekonomiska skillnader och tycker att välfärdssystem är onödiga, alltså vill de inte lyssna på den här forskningen. Wilkinson och Picket har svarat på all kritik och bevisat att de har rätt om igen på sin hemsida.
Men det handlar inte bara om välfärdssystem så som sjukvård. Jämlikhetsanden kollar bara på ekonomisk jämlikhet, inte hur den uppkommer. I japan har de jättelåga skatter, men alla tjänar ungefär lika mycket (lite) ändå, så jämlikheten är stor i alla fall. I Sverige har vi stora inkomstskillnader. Enorma. Vi borde vara i klass med USA och ha tio gånger så mycket mord, tre gånger så hög spädbarnsdödlighet som Japan och knappt någon jämställdhet - men det har vi inte - för att vi omfördelar. Vi skapar ekonomisk jämlikhet. Inte total jämlikhet förstås, vissa tjänar fortfarande mer och ska också göra det eftersom de har mer kvalificerade jobb med lång utbildning, men relativ ekonomisk jämlikhet. Och alla i hela Sverige vinner på det. Till och med de rikaste 10 % som bara klagar på skatter vinner på det i hälsa och levnadsstandard. För att inte tala om de fattigaste 10% som gör en enorm vinst, som jag även om jag inte tillhör dem definitivt tycker är bra.
En kvinna i publiken pekade på att Sverige var som bäst på det här på 80-talet. Sedan dess har vi urvattnat välfärden, klyftorna mellan rika och fattiga har ökat och alla har börjat må lite sämre. Det är ett mönster som går igen i hela världen. Den ekonomiska ojämlikheten ökar, och med den våldsbrott, fetma och ojämlikhet i stort. Det är en hemsk utveckling och såhär ett par veckor efter valet kan jag inte låta bli att fråga mig själv än en gång - hur tänkte de som röstade fram en blå regering?
Jag tycker att den här forskningen är fantastisk. Jämlikhet är inte bara bra på ett solidariskt, kärleksfullt och filosofiskt plan, det är faktiskt bra rent krasst för vårt välmående, även om de första skälen vägen minst lika tungt för mig. Nu gäller det bara att folk och politiker tar till sig den här kunskapen så att vi kan vända den äckliga utveckling mot ojämlikhet och hårda samhällen som vi ser idag.
/Zäta