Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Att inte göra skillnad på könen och respektera att folk har kön

Jag fick en kommentar nyligen som sammanfattar en fundering jag ofta stöter på:

Jag läste och begrundade ditt inlägg om transpersoner. Ett främmande område för mig då jag faktiskt aldrig träffat en transperson.

Hur som helst, det är saker som gör mig förvirrad.

Du talar om att man inte ska göra skillnad på könen. Men när det kommer till transpersonen ska man göra en tydlig skillnad och behandla denne som hon/han vill uppfattas.

Och om könet nu inte sitter i vad man har mellan benen utan istället i huvudet, då torde det ju vara skillnad på kvinnor och män i skallen också.

Vad är den skillnaden? Och om man går på den linjen stämmer det ju att kvinnor är bättre på vissa saker och män på vissa t.ex.

Först en liten parantes: Du ska nog inte vara så säker på att du aldrig träffat en transperson (att du aldrig diskuterat trans med en transperson är en annan sak). Många transexuella som genomgått könskorrigering passerar väldigt bra som sitt kön, och den där söta killen i videobutiken kan mycket väl ha varit född med snippa. Det finns också en massa människor som inte är direkt identifierbara som transpersoner, utan det kanske är något de funderar mycket på men bara berättat för några, eller så har du träffat en transvestit som just då inte cross-dressade (hade ett annat köns kläder på sig). Det här var mest en parantes, men en ganska viktig sådan. Vi tror gärna att vår omvärld är mer normativ än den är.

Till pudelns kärna: Hur kan vi respektera alla människors könsidentitet och samtidigt kämpa för att könet ska spela mindre roll?

Det första frågetecknet som bör rätas ut gäller feminismens målsättning. Feminister vill att kvinnors strukturella underordning ska upphöra och att alla människor oavsett kön ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter, samt bedömas utifrån sina handlingar, personlighet och meriter och inte utifrån könsstereotyper. Läs föregående mening en gång till och begrunda huruvida den nämner något alls om utraderande av könsskillnader. Den nämner att vi inte ska behandla människor olika på grund av kön, right? Men den säger inget om att kön ska försvinna och vi aldrig mer ska tänka i banor av män och kvinnor, eller hur? Det är en enorm skillnad mellan att vilja att könen ska vara jämlika och att vilja utradera dem som fenomen.

För att komplicera det hela lite, finns det återigen såklart en massa olika åsikter inom feminismen. Det finns queerfeminister som definitivt tycker att utraderandet av alla uppdelningar i kön är målet (låt oss vara fria från kategorier!), och det finns radikalfeminister som tycker att skillnaden mellan könen är själva huvudpoängen med feminismen (uppvärdera kvinnligheten!). Alla feminister måste dock utgå ifrån det faktiska läget i samhället idag, och där kan vi lätt konstatera att det finns två huvudtyper som människor delas in i: Män och Kvinnor. Vi kan också konstatera att den ena gruppen ständigt blir missgynnad, samt att det är något vi vill ändra på. Därför är feminismens kamp relevant för alla, oavsett hur vi identifierar oss eller vad vi har för utopi-samhälle.

För egen del ligger jag någonstans mitt emellan de två extremer jag beskrev ovan. Jag tycker att kön ska spela mindre roll än det gör idag, men jag vill inte utradera skillnaderna utan uppvärdera kvinnligheten. Låter det flummigt? För att tydliggöra tänkte jag ta ett exempel ur vardagen. Hur många ser inte den här sidan varje dag utan att reflektera över vad den förmedlar? (Det är facebooks förstasida för de som inte hänger där.)




"Jag är" -> Välj kön.

Kan det bli tydligare? Idag är kön inte något valbart, något litet personlighetsdrag eller alls oviktigt. Det är i själva verket grundläggande för hur vi förstår andra människor. Du är ett kön.  Du är inte din hårfärg eller din ambitionsnivå, men kön, där kommer du inte undan. Det går igen överallt och det spelar en fundamental roll för hur vi uppfattar andra människor. Har du provat att berätta en historia där du inte nämner huvudpersonens kön? Din publik kommer snart att bli otroligt rastlös och vilja veta vilket kön din karaktär har. Varför? Jo, för att kön är ett sätt att förstå världen. Vi lägger liksom på ett filter av manlighet eller kvinnlighet på den tidigare oidentifierbara karaktären, och så känner vi oss trygga igen. Problemet är bara att de där filtrena inte är neutrala, de är laddade. Det är ganska uppenbart, om de inte innehöll något skulle vi ju inte behöva dem. De är laddade med fördomar, förhållningssätt, tankestrukturer och föreställning som sällan är uttalade, men som finns som ett eko där bakom och fyller ut vår världsbild. (Prova till exempel att läsa det här stycket en gång till medan du låtsas att den är en man som skrivit det. Det går inte att sätta fingret på hur eller vad, men det känns lite annorlunda, eller hur?)

Det här är inte ett problem i sig. Vi behöver kategorier för att förstå vår omvärld. Men det blir ett problem när filtrena är plus- och minusladdade, samt så starka att personen där bakom knappt syns. När personen bakom filtret blir osynlig brukar vi kalla det för stereotyp. Där finns inte längre något annat än dessa ekande föreställningar och fördomar. Det här är komplexa ting, och självklart kan det vara så att en del av det där filtret verkligen känns som du, på ett verkligt bra sett. En del av kvinnligheten är verkligen du, och det är fullständigt och totalt okej. Som sagt är vår värld uppbyggd av könsuppdelade tankar och ting, så det är svårt (och vare sig bättre eller sämre) att skapa sig en könsneutral identitet.

Okej, nu har vi alltså konstaterat att det finns kön i vårt samhälle, att det finns orättvisa skillnader mellan könen som vi inte vill ha kvar, samt att kön ofta är en del av vår identitet - vare sig vi vill det eller inte. För transpersoner stämmer inte den här känslan av könsidentitet ihop med vad vår värld eller de själva anser vara en kvinnlig, manlig eller "neutral" kropp. För transsexuella personer är känslan av att tillhöra det andra könet (man eller kvinna) väldigt stark och hänger ihop med att kroppen känns helt fel. Många transpersoner är feminister och vill att kön ska spela mindre roll i samhället i stort, en det betyder inte att deras identitet inte spelar roll. Jag tyckte att en läsare beskrev det så hilma bra i en kommentar (hoppas det är okej att jag sätter in det här. Säg till annars!). Blomma är en kvinna med transexuellt förflutet (alltså föddes med snopp men insåg att hon var tjej, gjorde en könskorrigering och nu identifierar sig som kvinna, utan trans-prefix). Här beskrev hon hur det kändes när folk ifrågasatte varför hon inte bara kunde nöja sig med att känna sig som kvinna:

Om det är kroppen som känns fel så är det klart kroppen spelar roll! Då kände jag mig instängd, nu känner jag mig fri. Jag kan praktisera mina sexuella instinkter, det gick inte förut för min slida var liksom gömd bakom nån konstig påse som kändes lite som ihopväxta blygdläppar. Och klitoris sagt på ett märkligt skaft som inte alls kändes som att det hörde till min kropp, jag mådde verkligen illa av det. På riktigt. Och inte bara för att jag inte fick klä mig i rosa.

För att sammanfatta så ser jag inget problem med att respektera folks identitet och att jobba för feminism, eftersom jag inte anser att målet med feminismen är att vi ska sluta göra skillnad mellan könen. Vi ska bara sluta värdera dem olika. Det är mycket möjligt att det finns vissa biologiska skilnnader mellan män och kvinnor som gör oss olika, och som förklarar delar av transpersoners upplevelser, men det gör ju inte att lika lön för lika arbete är oviktigt. Snarare tvärt om.

/Zäta

Jag har tänkt mycket på just den här frågan. Jag tycker den är ohyggligt svår.



Det jag faktiskt har kommit fram till är att de flesta människor känner att deras kön är viktigt för dem, en del av deras identitet, och att jag därför måste respektera det. Jag själv känner mig instängd i mitt kön, och skulle vilja att folk inte tänkte på det alls, men under mina funderingar har jag lyckats att utgå mindre från vad jag själv känner, och mer från vad jag ser runtomkring mig.



Nu när jag kommit fram till det är frågan hur jag ska göra för att respektera dem. Är det fel att behandla alla utan skillnader, att försöka "tänka bort" människors kön? Jag brukade göra det väldigt mycket förut, när jag var övertygad om att kön var något dåligt, och det sitter kvar, liksom. Jag vet inte ens vad jag egentligen ska göra för att behandla en man som en man, när jag försöker känns det fånigt. Och är det inte det mest riskfria sättet att slippa såra någon? Kan det någonsin bli fel?



Och såklart, en eviga frågan: vad vad vad är en man, och vad är en kvinna? Jag tycks ha glömt.

Hmm.. jag har tänkt mer och mer på det där med biologiska skillnader mellan individer. Jag börjar mer och mer tro att det är miljön/uppfostran som gör det.



Läser psykiatrisk ohälsa för tillfället och många diagnoser kommer med olika statistik, och det blir tydligt hur kvinnor, för det mesta (enligt statistiken) straffar sig själva medan män agerar utåt och oftare aggressivt. Miljö och uppfostran. Jag tror det spelar mer roll i många sammanhang... än biologiska skillnader.



Ja, jag ville bara säga det.. eh.. liten tanke så där kl 2 am.



Du är så jävla klok att jat vill vrida upp volymen på dig och tvinga alla att lyssna/läsa. I loves it. Tack.

I Diaspora, som är tänkt som ett framtida mindre ondskefullt alternativ till Facebook, så är »kön« en textruta. En /frivillig/ textruta. Se motivationen från den som hackade dit det här: http://www.sarahmei.com/blog/2010/11/26/disalienation/



Jag är fortfarande fascinerad över att det finns folk som vågar tänka och agera politiskt i ett tekniskt projekt sådär (för det är klart att vår kommunikationsinfrastruktur är politisk!), speciellt med tanke på de antipolitiska känslor som brukar finnas hos tekniker. Tror att det är för att mängden tekniker som jobbar med fri programvara redan /har/ en selektion på vettighet.

Hah. Jag tänkte på Diasporas system genom halva bloggposten, så hade någon redan kommenterat om det. Hannes Mannerheim gör dock en intressant analys http://hannes2peer.wordpress.com/2010/12/06/queera-diaspora-utmanar-facebooks-kapitalkata-annonsorer/

"Facebook har ekonomiska motiv för att kräva infuckning i könslådor. En användare vars kön de inte känner till går inte att sälja lika dyrt som en könad. Anledningen är att annonsörerna kräver att kunna forma sin målgrupp efter könsorgan. Queera personer anses tydligen ekonomiskt ointressanta, eller så reagerar även dessa normativt på reklam."



Det är chockerande hur mycket i facebooks verksamhet som görs av rent ekonomiska motiv, och hur mycket som faktiskt påverkar oss.

Jag är av åsikten att vårt system för kön är så mycket av ondo att det bör tas bort helt och hållet. Jag har nämligen väldigt svårt att föreställa mig att könsrollerna någonsin skulle kunna bli värdeneutrala. Däremot så kan jag inte kräva av någon individ att den ska ta på sig ett martyrskap för den strävan och skapa sig extra friktion mot världen, så tills dess att vi är av med vårt begränsande könstänkande så kommer jag göra mitt bästa för att respektera varje individs önskan om att bli omtalad, tilltalad och tänk på med den könsroll den själv har valt, oavsett hur omedvetet eller medvetet det valet är gjort.



Till och med könsrollsvalet hos en cis-person som aldrig har varit i närheten av att reflektera över sin könstillhörighet som något annat än en självklar förlängning av kroppens utseende tänker jag respektera. Och jag tänker uppmuntra den sortens respekt från alla.



Jag tror också att det är en fungerande strategi mot vårt könssystem att luckra upp kopplingen biologi-könsroll. Därför är jag extra noga med att hålla ordning på könsroller hos individer som jag uppfattar har brutit mot den kopplingen.



Som en parentes: Det går intressant nog att låta bli att välja ett av alternativen i kön-rutan på FB. Du kan också ändra till det ovalda/obestämda defaultläget på en redan existerande användare. Bland annat så slipped du en del av den dummare reklamen om du gör så.

Kan inte göra annat än konstatera att jag har jävligt smarta läsare. Jag gillar er.

Vad kul att bli citerad av en av mina blogg-idoler! :) KRAM!

Äntligen en vettig förklaring på varför man ska acceptera transexualism trots att man vill minska fokus på könsroller. Det har inte ens transexuella lyckats förklara för mig. Jag har i och för sig bara frågat två och den ena verkar inte ha haft nån djupare förståelse för den problematik jag funderade över. Den andra svarade inte. Antar att de inte vill att man ska fokusera på deras könstillhörighet eller nåt, varför de nu gör det själva i så fall :/



Jag kan inte säga att jag riktigt håller med, men jag är jäkligt glad att nån tar sig tiden att förklara det hela. Jag kan acceptera att människor är transexuella, men jag ser det som en psykisk sjukdom och tror inte att en massa andra människor går och är pro-transexuella minskar folks fokus på kön/genus. Och att behandla det hela med könskorrigering är ett jäkligt konstig sätt att möta en psykisk sjukdom. För egentligen är det inte friskare än att en människa känner att den vill amputera ett ben eller Kyles pappa i South Park som opererar om sig till delfin. Själv skulle jag gärna få en monetär behandling till rik dandy. Jag gillar dyra ostar, viner och kvalitativa klädmaterial men hade oturen att födas in i en familj där vi periodvis käkade ogräs för att ekonomin skulle gå ihop. Min farsa var en okultiverad stålarbetare/busschufför/tullare/soldat och morsan en nästan lika okultiverad receptarie på apoteket. Nu är jag säkert onödigt provocerande, men jag måste ventilera min frustration över att det här är den FÖRSTA gången i mitt liv som jag sett frågan diskuteras. Tack för att du bryter tystnaden. Äntligen kan jag börja sätta mig in i problematiken utifrån fler perspektiv.

@Oskar



Nu är det säkert många människor som brinner av ilska för att man kallar transsexuella för psykiskt sjuka - men jag hoppas att så inte är fallet eftersom det mest visar på den skam vårt samhälle associerar med sjukdomar i huvudet (faktiska kemiska ändringar i hjärnan) jämfört med kroppsliga sjukdomar.



Men visst går det i någon mån att beskriva transsexualitet som psykisk sjukdom (foster där hjärnan utvecklas till en kvinnohjärna medan könsorganet utvecklas till ett manligt könsorgan, eller tvärtom, är transsexualitet, så visst finns det en faktiskt avvikelse i hjärnan från det normala precis som för psykiskt sjuka), men jag bryr mig personligen inte om klassificeringen.



"Och att behandla det hela med könskorrigering är ett jäkligt konstig sätt att möta en psykisk sjukdom"



Detta är ett mycket märkligt synsätt: hur vi ska eller inte ska hjälpa människor ska inte styras av vilka behandlingssätt vi tycker är normala och vilka vi tycker är "jäkligt konstiga". När vi (samhället) möter en människa som behöver någon slags medicinsk hjälp borde vi fråga oss:



1. Vilket är det behandlingssätt som på sikt kommer att hjälpa den här personen mest?

Könskorrigering skulle för en del människor vara något som under hela deras liv få dem att må bättre. Den människa som vill amputera sitt ben kanske skulle bli glad för stunden, men inte på sikt (kommer den personen vara lycklig efter att ett ben är borta? kanske är olyckan sen att ena armen inte är amputerad? osv. kanske bättre att se över alternativa behandlingssätt).



2. Är vi (samhället) villiga att betala så mycket skattepengar som behandlingen kräver?

Könskorrigering är nog relativt billigt jämfört med den delfinoperationen som kyles pappa genomgick. Dyra ostar och viner är nog inte heller något dom flesta människor känner sig villiga att betala åt någon annan.



Vi måste fråga oss vad som kommer hjälpa en människa mest, inte agera efter någon slags "ideologisk medicinbok" som säger att vissa behandlingar är "fel". Och jag tror att könskorrigering i många fall kan hjälpa en transmänniska mer än dom alternativ till behandling som finns (vilka dessa nu är? vill knappt tänka på det).

@Oskar



Du finner det inte underligt hur denna "psykiska sjukdom" faktiskt botas genom kroppslig korrigering och genom detta enbart? Vanföreställningar till följd av "andra" psykiska sjukdomar går att hålla i schack med rätt medicinering och terapi, men inte när det kommer till transsexualism, säger det dig någonting? Vidare är det frågan om transsexualism som begrepp ens hade existerat i ett samhälle där det inte gjordes skillnad på män och kvinnor, där könsroller inte fanns - medan övriga psykiska sjukdomar hade kvarstått.



Man har funnit att den transsexuella hjärnan skiljer sig från cis-hjärnan i förhållande till det fysiska könet. Då annan behandling bevisligen inte fungerar, undrar jag om du hade sett hjärnoperation av transsexuella som en bättre metod för att råda bot på tillståndet? Hade du själv villigen genomgått hjärnoperation för att din könsidentitet inte accepteras av samhället? Dvs om vi leker med tanken att en hjärnoperation av detta slag hade varit utförbar - något den inte är, vilket leder oss till frågan om du anser att det är rimligt att låta transsexuella lida tills man kommit på andra behandlingsmetoder som du finner rimligare att använda sig av?



Att, mycket förlöjligande, dra in South Park i diskussionen visar bara på omogen respektlöshet och utan respekten är din påstådda acceptans av transpersoner inte mycket att hänga i julgranen.



Att anklaga samtliga transpersoner för att de två du tillfrågat inte kunnat eller velat besvara den svåra frågeställning som diskuteras, är helt orimligt. Transsexualism är inte något man resonerar sig fram till utan något man känner och upplever, inte sällan utan att kunna sätta ord på känslan eller varför man har den, varför du inte kan kräva att var och en av oss ska kunna svara på genusrelaterade frågor på ett mycket djupare plan.

(fortsättning) @Oskar



Det går inte att likställa eller jämföra transsexualism med längtan efter amputation av en kroppsdel.



Att vara transsexuell innebär INTE att man nödvändigtvis önskar korrigera sin kropp på något sätt, vare sig genom hormonbehandling eller operation - fastän många väljer att använda sig av något av eller båda dessa tillvägagångssätt; för att uttrycka utåt vad man känner sig som på insidan, för att bli bemött i samhället så som man önskar, för att inte känna att man ser på en främmande kropp när man ser sig i spegeln, etc. Men lika många skäl som det finns till att operera sig, lika många finns det att låta bli.



Varje transpersons upplevelse av tillståndet är unikt och det som är viktigt för den ena behöver inte spela lika stor roll för den andra (t.ex. frågan om att korrigera sitt fysiska kön). Men att förringa transsexualism till att ENBART vilja operera sitt kön (vilket du gör när du drar parallellen du drog) visar på stor okunskap i ämnet, Oskar.



Vanligtvis uppmuntrar jag till diskussion men du borde inte uttala dig mer.

Rättelse:



Jag märker nu i efterhand att det var fel av mig att mena, som jag först skrev, att transsexualism ”botas” och att det ”botas enbart genom fysisk korrigering”. Samtidigt som det är fel av mig att dra alla över en kam (alla transpersoner upplever sig inte behöva eller kunna bli ”botade”) står påståendet i kontrast till vad jag senare säger om att vissa väljer bort kroppslig korrigering och ändå mår bra.



Jag understryker: Naturligtvis upplever inte samtliga transsexuella att de behöver ändra sin kropp för att må bra, liksom inte alla transsexuella som ändrar på sin kropp faktiskt mår psykiskt bättre efteråt – fastän de kan vara nöjda med de kroppsliga ingreppen i sig. Vad jag i min upprördhet menade att säga var att det närmaste vi kan komma ett ”bot” på tillståndet (för de transpersoner som upplever att de behöver behandling för att må bättre) är kroppslig korrigering - utan att därmed förringa ts-problematiken/tillståndet till något som går att avhjälpa med en operation eller två.



Hoppas min poäng framgick utan att någon känner sig kränkt. Så, nu slutar jag skriva mer om det här. =)

I love you <3

Bra skrivet, Zettermark!



@Oskar: Om du är intresserad av att veta mer om transsexualism, utifrån transsexuellas eget perspektiv, finns det många bra bloggar. Exempelvis:

http://tranifesto.com/ (extremt klok snubbe!)

http://trollhare.wordpress.com/

http://saladbingo.wordpress.com/

http://americantransman.com/ (mycket vetenskap)

...och min egen blogg dessutom, som iofs. egentligen är mer filosofiskt än pedagogiskt inriktad. Zettermark här har också flera bra inlägg om transsexualism. Det är möjligt att du fortfarande tycker vi är obegripliga, och i så fall finns det ingt mer jag kan göra för dig. Du får väl be om att återfödas som transsexuell i nästa liv :P