Lärda män och encelliga organismer
Något som var kul var att min lärare sa att med tanke på vilken bra uppsats jag skrivit skulle det nog inte vara något problem för mig att komma in på en forskarskola senare. Halleluja! Jag trodde det var typ omöjligt att komma in som doktorand inom genus. Fast...
Jag känner mig så väldigt velig just nu. Ena sekunden vill jag göra forskarkarriär inom genus och andra sekunden vill jag bli jurist och tredje sekunden vill jag strunta i alltihop och åka till Madagaskar. Jag vet att jag är 20 och inte behöver bestämma mig på studs, men det är ändå jobbigt att inte veta vad jag vill. Jag läsa någotsom lockar, förundrar, driver på, utvecklar och gör skillnad. Det där var lite väl utopiskt kanske, men åt det hållet ungefär.
Det är fantastiskt att alla i vårt land i stort sätt kan bli vad de vill, men valmöjligheterna är samtidigt ENORMA. Du kan inte bara bli naturvetare eller ens "biolog", du måste bli mikrobiolog med fokus på biokemi med inriktningen encelliga organismer och forska på en viss liten process i en särskilt art med en specialmetod. Now where's the fun in that? På ett sätt önskar jag att det vore lite mer som förr, när pluggbenägna människor bara kunde läsa lite vad som och bli "lärda".
Å andra sidan önskar jag inte alls det, för sanningen var långt ifrån så idyllisk. För det första handlade det ju bara om "lärda män", och ska vi specificera lite vad det "lärda vita heteromän med full funktionalitet". En sådan som jag skulle antingen ha blivit gift och lagat mat och pluggat sociala koder, slitit i en fabrik eller möjligen med lite lyckliga förutsättningar få utstå ett liv som hånad akdemiker. I ljuset av det kanske lite möjlighets-overload inte är så farligt...
När jag och Moa pratade om framtiden för länge sedan, innan hon kommit ut, brukade hon svara "kvinna" på frågan om vad hon ville bli när hon blev stor. Idag tror jag att hon skulle svara sineolog eller vad det nu heter (kinavetare), för idag är hon redan på väg mot sitt första mål. Jag gillade titeln på artikeln i Ergo.
Hur kom du fram till vad du ville bli? Eller hur resonerar du som inte bestämt dig än?
/Zäta
Jag började biologilinjen med Afrika och stora kattdjur som största framtidsdröm, och nu håller jag på med min master i ekologi men studerar fjällbjörkens knoppsprickning! Det är superintressant, men inget jag känner jag ska hålla på med till pensionen precis. Jag tror inte man ska lägga så stor stress vid exakt vilken riktning man tar inom ett visst ämne när man studerar, det finns så mycket möjligheter att utvecklas ute i arbetslivet också. Lite kunskap härifrån och därifrån är aldrig fel.
Ja hade man levt för ett par hundra år sen hade man väl inte haft några större chanser att bli filosof precis. Det är fortfarande ett väldigt mansdominerat område, men pratar vi senare hälften av 1900-talet samt 2000-talet är det ändå lätt att komma på massa stora namn som är kvinnor: Elizabeth Anscombe, Philippa Foot, Judith Jarvis Thomson, Onora O'Neill, Rosalind Hursthouse och min idol Christine Korsgaard för att nämna några som jag kommer på sådär på rak arm... Tidigare än så finns det ju BARA män i stort sett. Kvinnor hade liksom inga större möjligheter att studera filosofi, och har man ingen bredd blir det ingen topp heller...
jag har en färdig utbildning jag lagt mycket pengar och slit på men är ändå inte säker på vad jag vill bli när jag blir stor. jag tror det är väldigt ovanligt att komma fram till något slutgiltigt svar på den frågan. jag vill tusen saker och tänker försöka göra tusen saker också.
måste du inte läsa ett tag till innan du kan doktorera? i så fall har du en massa tid på dig att läsa runt, testa juridiken och kanske byta stad och land ett antal gånger innan du behöver ta några beslut. åh, jag avundas din ungdom. nu kommer jag låta som en tant, men ta vara på den tid du har nu och gör allt du är sugen på.
kan ju även nämna att genus är ett ypperligt ämne att ständigt ha med sig i vad man än gör. jag har läst litteraturvetenskap, biblioteks- och informationsvetenskap och arkivvetenskap och alltid kunnat använda genusvetenskapen till max. så mitt tips om du vill ha bredd är att läsa något annat än genus men behålla genusfokuset. för det är fullt möjligt att skriva genusvetenskapliga texter inom andra ämnen också.
Ledsen om jag måste vara lite negativ. När jag var 20 trodde jag också att alla i det här samhället kan bli precis vad de vill. Det är en myt.
Jag har många begåvningar och har pluggat och blivit "lärd", både inom institution och på egen hand. Nu sitter jag arbetslös och med stora studieskulder och pluggar på ännu en grej som jag hoppas få jobb inom men är osäker på ifall det går. Vissa har tur och når dit de vill. Andra gör det inte eftersom det inte finns plats för alla som vill. Myten om att vem som helst kan bli vad som helst bara de har talang och bra betyg gör att de som misslyckats ses som sämre - som att de får skylla sig själva. det är en källa till dålig självkänsla; man har inte det coola utvecklande jobbet och därför måste man ju vara mindre värd. Om vi bara kan ta och erkänna att vi lever i ett klassamhälle skulle nog många må lite bättre.
Plastbaronen: kunde inte sagt det bättre själv... idag kom ännu ett brev från CSN, jippi...
Att "alla i vårt land i stort sett kan bli vad de vill" är hittepå. Du känner rimligen själv till strukturer som motverkar sådant - könsmaktstrukturen är en, ju. Klassbakgrund är en annan - akademikerbarn blir oftare mikrobiologer än invandrarungar. Det är svårt att som t ex dyslektiker göra en akademisk karriär. Har man missbrukande föräldrar ökar risken för att man själv skall bli missbrukare, och sannolikheten för att man blir lyckad akademiker minskar. Etc, etc. Dessutom kan inte alla bli läkare, elektriker, brandmän, mikrobiologer, och jurister - massor av folk jobbar, och massor av folk måste jobba, som sopgubbar eller som handläggare på försäkringskassan. Trots att det antagligen inte var drömjobbet när man var 20.
Du borde bli partiledare för F!. Eller något... Du är så otroligt klok.
Nejmen, jag är väldigt ung så jag har inte precis valt jobb eller ens utbildning än. Men jag vet att jag vill bli musiker, så det lär bli musikutbildning :) När jag tröttnat på det efter ett par hundra år vill jag bli politiker, haha.
musik är det enda sättet jag verkligen kan uttrycka mig fullt ut och helt ärligt. jag är mycket intresserad av politik och vill ändra mycket här i Sverige och resten i världen också för den delen.
Jag vet inte riktigt vad jag vill bli, men jag vill i alla fall ha ett yrke som tillåter mig att resa mycket. Har tänkt på biståndsarbetare, helst inom SIDA, men det lär bli svårt att få jobb där. Har också funderat på copywriter, både för att det är intressant och för att man, om man är bra på det, lätt kan få jobb utomlands. Men jag vet inte. Har ett år på mig innan jag går ut gymnasiet, så jag hinner nog tänka ett tag till på saken.
För övrigt skriver du jättebra och din blogg är helt klart beroendeframkallande! Men språkfascist som jag är måste jag påpeka att "i stort sätt" stavas "i stort sett". Man kan alltid lära sig något av varandra (av dig lärde jag mig bland annat vad ordet "diskurs" betyder - för att inte tala om allt annat ej språkrelaterat som du har lärt mig)!
Hahhaah jag veeet! Alla hade kommenterat det i min uppsats och jag vet verkligen att det stavas "sett", men mina fingrar måste ha blivit betingade... ;)
Vad händer ikväll? :)
Det där med att alla kan bli vad de vill var förstås en grov generalisering och inte särskilt genomtänkt. Självklart vet jag att det finns många hinder i vägen för väldigt många, men poängen med inlägget var mest att förmedla lite stress och förvirring, inte att göra någon stor analys av klassamhället (som jag såklart vet existerar och att jag själv är gynnad av det).
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
