Han som i man
Han som i man alltså. Alla våra läroböcker är författade av män. De föreläsare och lärare vi haft hittills är män. Det här bygger definitivt på strukturer som premierar män, men det är ändå inte dessa faktum som jag blir mest upprörd över. Nej, det är mna kursares totalt oreflekterade användande av "han" och "Uffe" och "man" HELA TIDEN.
I går hade vi redovisning. Alla grupper hade tagit svenska mansnamn som exempel, utom vår grupp och en grupp som valde att kalla sina fiktiva personer "A" och "B." "A", som var själva subjektet i historen, kallades dock konsekvent för "han". Vår grupp hade tre kvinnliga och två manliga exempel, eftersom jag lite odiskret sagt att det kunde få vara en tjej med också -- varpå en av gruppmedlemmarna halvt på skämt påpekar att kvinnorna minsann fått de "bra" rollerna i våra historier. Här kan det klargöras att en brud blev kidnappad, en kör rattfull och en försöker rädda sin väninna genom att köra henne till sjukhuset. Det skulle väl möjligen vara den sistnämnda som var "en bra roll."
Jag menar inte att mina kursare gör fel eller är medvetna sexister, men just att det är omedvetet är nästan värre. Den manliga normen är så självklar. En neutral, icke utmärkande, jämlik människa är inte könsneutral - han är man. Jag har tidigare nämnt att små barn, innan de riktigt lärt sig det där med pronomen, säger "han" till allt och alla. Men åren lär vi oss det där med vilka männikor som är "han" och vilka som är "hon" (att det skulle finnas några andra alternativ lär vi oss verkligen inte*), men en människa, en vem som helst, verkat fortsätta att vara en han i vårt undermedvetna.
Själva juridiken gör inte direkt saken bättre. Fram till för några år sedan var alla exempel i lagboken skrivna i manlig form. Nu har de börjat ändra detta, men manliga pronomen lever förstås fortfarande kvar som norm. Jag fick ett upprört mail igår också av en gammal kompis som undrade om arbetande människor aldrig var kvinnor? Hon citerade följande paragraf:
19 § Arbetsgivare skall fortlöpande hålla arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal underrättad om hur hans verksamhet utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt liksom om riktlinjerna för personalpolitiken.
Det roliga är att gårdagens lektion gick ut på att gå igenom olika sätt att tolka en lagtext. Ett av sätten kallas restriktivt slut, och är precis som det låter, när lagen tolkas med försiktighet och ordalydelsen följs exakt. Det här borde ju rimligen leda till att kvinnor inte är bundna att informera sina medarbetare om personalpolitiken. Right?
Det är klart att jag förstår att det inte är så enkelt, men det borde inte heller vara så svårt att inse att det finns en manlig norm och att det fina "lika inför lagen" aldrig kan uppfyllas så länge lagen har ett kön (eller en färg eller en funktionalitet och så vidare...). Därför behöver vi ändra på den här normen. Att säga "hon" ibland är ett litet steg på vägen.
/Zäta
*Under nollningen när vi skrev en lista på 100 saker vårt lag har gemensamt skrev jag bland annat:
"<3 alla män
<3 alla kvinnor
<3 alla andra"
Jag fick åtminstone tre kommentarer på hur lustigt detta var. "Nu börjar det verkligen spåra..."
Du kan ju använda "e contrario"! Det är mitt favoritsynsätt. Alltså; om det inte står uttryckligen, så är det inte så t.ex. "hundar får inte medtagas" betyder att taxen blir lämnad hemma medan katten, hästen och kon får följa med. Applicera det på mansnormen i lagtexterna. :)
Som jämställdhetsivrare kommer du tyvärr få vara med om både det ena och det andra i en såpass homogen, konservativ, mansdominerad miljö. Var pluggar du någonstans?
Därför använder jag alltid "hen" när det är inte är givet vilket kön en person har. Bra och könsneutralt.
Samma problem har vi på filosofiska fakulteten. Jag har läst filosofi vid både Lunds och Uppsala Universitet, och vid båda institutionerna har föreläsare uttryckt en tillsynes ärlig önskan om en lösning på problemet. Siffror för filosofiska fakulteten i Lund hittar jag inte, men i Uppsala finns det statistik här http://www.filosofi.uu.se/Jamstalldhetsplan/Jamstalldhetsplan.html som visar bland annat att könsfördelningen hos institutionens anställda är 66-34, och många anställningsgrupper saknar kvinnor. Doktorander och lektorer drar upp statistiken.
Det stora problemet är dock - som du också nämner - kurslitteraturen. Kända filosofer är män, och eftersom filosofin är ett ämne som ofta hänvisar långt bakåt i tiden är många kända filosofer också kvinnohatande män (Aristoteles, Nietzsche och Kant kan nämnas bland de absolut största filosoferna). Det bör pratas om mer - som till exempel Egonsson och Felix gör här http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1280714/Uppmarksamma-kvinnors-bidrag-till-filosofin.html . Jag har själv haft Egonsson och vet att han är uppriktigt oroad över problemen.
Som man med planer på en akademisk karriär inom det filosofiska fältet känner jag att jag har en del i skulden. Men jag hoppas att jag kan bidra med att lyfta frågan iallafall.
Bara en liten påpekan:
Jag vet att du skrev att de vi hittills bara har haft manliga lärare och föreläsare men då vill jag påpeka detta:
1.Det finns fyra manliga och fyra kvinnliga lärare
2. Båda administratörerna är kvinnor
3. Det finns fyra kvinliga och fyra manliga föreläsare
Du har nog bara hamnat i någon av grupperna med en manlig lärare!
Wicky: Absolut!
Elsa: Uppsala. Men jag är väääldigt tveksam på om jag ska fortsätta, ens den här terminen. Vi får se.
Isak: Lyft på! Det behövs! Just filosofin är verkligen vinklad som jag har förstått det. Jag hade till exempel en lärare som pluggat filosofi och där talar de inte om Beauvoir som filosof. Hon var ju "bara" feminist! (Just för att hon var kvinna!)
Anonym: Hej anonyma kursare. Det är ju toppen att vi har kvinnliga lärare och föreläsare, som sagt sa jag HITTILLS. Mitt intryck so far - det kan mycket väl komma att ändras.
Nu handlar det här visserligen om naturvetenskap, men jag skulle vara mycket förvånad om det ser annorlunda ut på andra ställen:
http://microbiology.se/2011/01/26/research-leaders-in-the-future-are-men/
Tyvärr är fortfarande de högst upp på universiteten män, och forskningsstiftelserna använder statliga medel för att upprätthålla den ordningen.
Hej Zäta!
Jag hittade din blogg för ett tag sen, men glömde återvända. Igår blev jag påmind igen, och har idag läst igenom typ halva bloggen (plus c-uppsatsen). Och jag tycker bara... att du är genialisk. Kanske mest läsvärda bloggen på hela internet. Älskar hur konkret och sakligt du beskriver saker som jag själv bara blir arg över och inte kan sätta orden på. Alla borde läsa din blogg.
Kram!
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
