Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

3 antifeministiska argument och hur du tacklar dem

När du har haft illräckligt många feministiska diskussioner med folk som har NOLL insikt i maktstrukturer och egna privilegier börjar det utkristallisera sig ett mönster. Jag tänkte gå igenom de olika stegen, med illustrativa diskussioner tagna direkt från dagens facebook-skörd, så att ni slipper falla i fällorna lika hårt som jag gjorde i början.

Facebooks själva konstruktion verkar inbjuda till politiska diskussioner som går överstyr. Människor som känner varann lite grann diskuterar genom en anonym dataskärm där sårade blickar och skämtsamma tonfall går förlorade, men raljerandet och elakheterna frodas fritt. Att argumentera där är en konst för sig, och att känna sin fiende är alltid ett steg på vägen.

Jag har identifierat tre huvudpunkter som antifeministiska argument nästan alltid stödjer sig på:

1. Det var bara ett skämt!

Detta är alltid första försvarspositionen mot kritik. Du är överkänslig. Jäkla feminister utan humor. Blaha blaha.

Tackla situationen: Identifiera vad som händer och välj en motstrategi.

Säg att du blev uppriktigt sårad/illa till mods, om det är sant (svårt att argumentera mot).

Säg att det inte går att rättfärdiga vad som helt med att det är ett skämt - saken hen sa kan fortfarande vara sårande/kränkande/förstärka hemska stereotyper. I skrift märks inte tonfall, så där måste du vara övertydlig om du vill att folk ska förstå dina intentioner, men alla skämt är som sagt inte okej ändå.

Vänd på situationen och fråga personen hur kul det vore om folk använde hans identitet som förolämpning hit och dit. Funkar inte på heteromän, för deras identitet är den mest hyllade i vårt samhälle, så de skulle bara svara "det vore hel okej!" De kan liksom inte leva sig in i hur det är att leva ett liv inom en grupp som är stigmatiserad på ett eller annat sätt. Däremot har alla människor något ickenormativt som kan tas upp, men det beror förstås på situation.

Nedan är ett exempel på hur någon utnyttjar rådande maktstrukturer för att förolämpa någon som gjort livet surt för honom själv. Han som skriver statusen vill uppenbarligen inte skria en genusfråga i sin hemtenta - ett helt okej om än trångsynt ställningstagande - men på grund av detta förolämpar han sina lärare genom att skriva att de är lesbiska. Nu har det gått överstyr.

När en person protesterar kommer försvar nr 1: Det var bara ett skämt! Han raffinerar också sin ståndpunkt genom att hävda att det är politiskt - och därmed viktigt - att få förolämpa lesbiska.  Som ni ser väljer hon som protesterat tacklings-strategi nr två - allt är inte alltid okej för att det är skämt.

Här kommer ofta en diskussion om vad som är okej att skämta om eller inte, försök att avleda den och fokusera på förolämpningen om du inte pallar. Annars kan du ha en liten utläggning, typ såhär:

2. Jag är för jämställdhet!

När du har sågat personens försök till skämt-bortförklaring kommer ofta försvar nummer två: Asså jag är såklart för jämställdhet, MEN..

Tackla situationen: Säg att det krävs att en person visar att hen är för jämställdhet, inte bara säger det. Om någon är ett sexistiskt svin 90% av tiden, duger det inte att hålla en redovisning om kvinnokampen i Uganda och säga att "det är ju så här jag tycker egentligen." Folk behöver inte leva som de lär till hundra procent, men någon slags överensstämmelse ska det finnas för att de ska vara trovärdiga.

Förklara hur det personen just sa går stick i stäv med hens "jämställdhetssträvan"

Förklara vad jämställdhet innebär. "Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter" innebär samma rätt att få vara sig själv utan att bli kränkt eller bli använd som förolämpning, inte bara lika lön.

3. Vafan är det bättre om kvinnorna tar över eller?

Sista utvägen är ofta vad jag brukar kalla "jorden-går-under-argumentet." I hbtq-frågor brukar det handla om att mänskligheten skulle dö ut om alla blev homos, i feministiska sammanhang brukar vinkeln vara att kvinnorna ska ta över världen.

Tackla situationen:

Påpeka att personen uppenbarligen är medveten om att männen har makten idag, om hen menar att det omvända vore att kvinnorna hade makten. Då kan du hävda att ni i alla fall har en gemensam grund att stå på.

Säg att målet är "lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter" i realiteten, inte bara i lagtext, och att det inte har något med kvinnors maktfullkomlighet att göra.

Om du pratar med en man, säg: JA, ni kommer få mindre makt om vi får mer makt, det funkar så. Det innebär dock inte att vi kommer få ALL makt, bara lite till. Rättvisa kallas det.

När allt ändå skiter sig

Dessa knep funkar tyvärr inte alltid. Ibland är folk så trångsynta, ointresserade och blinda för sina egna privilegier att budskapet inte kan nå fram, oavsett hur bra du är. Det kan vara att de har en förförståelse av tjejer som ovärda att verkligen lyssna på, eller är så övertygade om individualismens fantastiska frihet att de omöjligt kan se hur annorlunda det är faktiskt är för individer av olika grupper.

Tecken på att budskapet inte går in är att personen använder sig av tolkningsföreträde, som visas nedan när han som startade diskussionen bara bestämmer att den är slut (tänka sig, han gav sig själv sista ordet!). Ett annat dåligt tecken, som visserligen ofta tittar fram ofta och kan övervinnas, precis som tolkningsföreträdet, är ogiltigförklarande. Det finns både i bilden ovan när en kille skriver  "TLDR" (to long didn't read) och nedan där personen i fråga vill få hela situationen att likna ett skämt.

Tackla situationen: Inse att alla slag inte kan vinnas, och var stolt över att du vågade protestera. Ofta får sig folk som inte är delaktiga utan bara läser diskussionen en tankeställare ändå.

Sök stöd hos någon likasinnad som kan skratta och gråta med dig. Ibland räcker det med att tänka på hur en person skulle reagera. En av mina vänner brukar säga att hon bara vill skicka alla sexistiska nyheter hon ser till mig så jag kan såga dem. Dylika tankar är ganska tillfredställande.

Garva lite åt hur enfaldigt det trots allt är att hävda sin politiska rättighet i sexistiska skämt av typen "slynor visar tuttarna i köket" och tänk på att att alla vettiga människor måste inse vem som gick vinnande ur en diskussionen som slutade sådär. Jag menar förlåt, men hur kan någon tro att dylika där skämt är smickrande för dem själva?

Lycka till!

/Zäta

mitt i prick som vanligt zäta!

skriv en bok snart, skriv två!

För det första måste jag säga att om det inte är ok att skämta om allt så slutar det med extremister som vill bomba alla som säger minsta lilla negativa grej. Folk borde ta sig själva på lite mindre allvar och inte grina så mycket



För det andra så är jämställdhet inte bara "samma rätt att få vara sig själv utan att bli kränkt eller bli använd som förolämpning" det innebär också samma risk/chans/skyldighet att ta skämt på sin egen bekostnad.



Jag stör mig på såna som ställer sig själva på en piedestal för att de inte skojar om sånt som inte är ok att skoja om. Tråkiga människor.



Och for the record så garvade jag åt "bitches showing titties in the kitchen and fuckin sandwiches". Om du inte har märkt det så handlar alla "make me a goddam sammich"-skämt inte om att kränka kvinnor, de driver bara med uråldriga roller som tyvärr fortfarande finns. Men ska vi behöva tassa runt detta bara för att de rollerna är dåliga? Istället för att konfrontera, skämta, kränka och göra narr av?

Att skämta om att kvinnor bara ska vara i köket och dylikt känns som samma grej som att säga neger, det är fan inte ok.



Kärlek till Zäta för att du har sån ork!

Bra inlägg. Om vilka jävla blockmongon det finns där ute. Hatar folk som tycker man ska "skämta om allt", det är nämligen oroväckande ofta samma sak som att inte ta något på allvar.

@Johanna: i vissa sammanhang är ordet neger ok, skulle du säga att det ska tas ur böcker som Huckleberry Finn bara för att det är nedvärderande? Det har en användbar punch där



@fanny: men det är ok att använda ord som "hatar" om såna man aldrig träffat? Förresten finns det något som att ta saker på /för stort/ allvar

Jag vet inte jag... När folk kommer med sunkiga sexistiska skämt så sitter dom ju NÄSTAN i en win-win-situation. Skrattar man med för att visa att man har humor så vinner dom, om man istället kommer med en mindre föreläsning om varför dom är elaka så vinner dom litegrann också, för man visar att man tar dom på oerhört stort allvar och ser dom och det dom säger som väldigt viktigt och värt att lägga en massa energi på. Om man betraktar motparten som väldigt viktig så blir det självuppfyllande.



I ett sånt här läge hade jag inte gjort någotdera, jag hade bara skrivit nåt i stil med "Suck. En genusfråga, var det för jobbigt för dej? Det är väl bara att ta dej i kragen och skriva dit ett ordentligt svar, ska inte vara så j-a svårt om du förstått kursen".

Lisa: absolut. Att ta något på för stort allvar för mig är dock inte att bli upprörd över uppenbart sexistiska skämt, snarare att mordhota folk för att dem drar dem. Om man upplever något som kränkande så ska man säga det. Det du ägnar dig åt är ett förminskande av människor som faktiskt bryr sig och engagerar sig i något.

Fanny och Johanna och Emma: Tack! Och tack för att ni tar diskussion åt mig ibland - det är DÄRFÖR jag alltid orkar!



Lisa: "Men ska vi behöva tassa runt detta bara för att de rollerna är dåliga? Istället för att konfrontera, skämta, kränka och göra narr av?"



Vad kallar du mitt blogginlägg om inte en konfrontation? Men NEJ jag tycker inte att vi ska kränka folk.



DP: Visst har du rätt i det, det var därför jag ville ge tips om hur det liiite lättare går att ta sig ur en sådan situation. Ditt svar var skitbra, och det är smart att välja sina strider. Det här inlägget är till för de strider vi väljer att ta, och att vi inte ska ge upp dem bara för att det är en jobbig sits. Hur ska världen då bli bättre? (Idealist, javisst ;)

tusen tummar upp till det här inlägget. försvara feminismen-fällan faller jag ständigt i och blir ofta så paff att jag inte lyckas svara ordentligt. tyvärr så får man ju ofta stämpel som den tråkiga feministfittan bara för att man säger ifrån när någon säger något uppenbart kränkande.

tack för ett sjukt bra inlägg. ska utan tvivel sprida detta vidare! jag kommer bli en frekvent läsare av din blogg, du kloka kvinna.

Både du, Sofia, och hon som protesterade är otroligt bra på att argumentera och komma till kärnan av problemet med deras uttalanden! Själv hade jag gett upp efter anklagelsen att jag inte kan ta ett skämt.



@Lisa

Min erfarenhet är att det oftast är de som kämpar för utsatta gruppers rättigheter som förlöjligas och anklagas för att sakna humor eller ta saker på "för stort allvar". Undrar varför :)



Det ÄR tillåtet att skämta om allt, så länge man är medveten om vad man säger och har vett att sluta när någon känner sig kränkt. Det är bara inte alltid vi (föremålen för de lumpna "skämten") orkar ha överseende, vilket jag kan tycka borde vara förståeligt med tanke på att vi dagligen tvingas leva med att vara det svarta fåret i olika sociala sammanhang, men jag kan försäkra dig om att flator, bögar och feminister också har självdistans.



http://www.youtube.com/watch?v=T1lvMJ-l0_A

Vilket inlägg! Fantastiskt bra och klarsynt. Jävla idioter, om du ursäktar.

Människor använder humör för att förminska andra, javisst, men ibland används det också för att hantera sådant som är övermäktigt (ex soldater i krig). Ibland måste man acceptera att människor använder humör för att lära sig och försöka förstå sig på. Humor är inte hat. Humor är glädje. Humor är en försvarsmekanism. Humor är ett sätt att hantera sådant man inte förstår, att göra det hanterbart. När någon kallar mig en bitterfitta eller feministjävel och tycker att jag ska ha lesbiskt sex och det är en ATTACK ja, då kan man börja snacka genus och härskartekniker men ibland så är det sagt med kärlek. Fast ja, ni kanske inte är så vana vid dysfunktionella människor och hur de kan kalla varandra för idioter och det kan vara något bra.



Ibland måste man välja vilka kamper man bekämpar. Facebook-feminism kommer inte att göra någon skillnad. Det enda man gör är att attackera andra och säga HA HA! JAG ÄR SMARTARE ÄN DIG OCH JAG KAN MER OM GENUS OCH MÄNNISKORS LIKA VÄRDE ÄN DIG! HA! DU ÄR EN IDIOT OCH SÄGER DUMMA SAKER OCH JAG KAN KNÄCKA DIG! Tjejen vädrade frustration på ett rätt hälsosamt sätt (humor) varför ge sig på någon som helt tydligt inte är på topp?

(Gillar hur min telefon förvandlade alla humor till humör)

Och jag älskar "Vad gör du här? In i köket och gör en macka åt mig kvinna!"-kommentarer. Istället för att börja bitcha om könsroller (vilket garanterat inte kommer att fungera på mansgrisar) säger man "Ha! Vad gör du utan för grottan gris? Vad jag ser har du inte brutit varken armar eller ben så in i köket och när du väl är där gör mig en macka!"



Och så kan en feminist hänga med mansgrisar och njuta av deras sällskap och faktiskt lära dem något. För det är väl det ni vill? Att man ska kunna umgås med människor som tycker annorlunda och lära dem något?



Exemplet med mackan ovan hände i förra veckan och jag fick en macka. Och respekt. Möt människor på deras nivå och sätt er inte på höga hästar och tyck att ni är bättre än någon annan. För det är ju det ni gör. Ni säger att ni är bättre än dem för att era åsikter är "bättre". Fundera på det där med härkartekniker och människors lika värde. Ni är inte bättre. Era åsikter är inte bättre. Ja, tänk på det i några sekunder. ERA ÅSIKTER ÄR INTE BÄTTRE. Vill ni att män ska behandla er väl? Visa dem hur de ska göra istället för att prata om sådant de inte bryr sig om och inte förstår.

Jag var bara tvungen:

http://flortunn.blogg.se/2011/january/hur-man-ska-bemota-antifeminister-pa-ett-sat.html



Tycker förresten att du skriver väldigt bra och genomtänkt, det finns väldigt mycket intressant och tänkvärt på den här bloggen.

MEN det här inlägget borde du tänka om. Du attackerar någon på fb som helt tydligt är trött och stressad och du är stolt över det. "Jag är feminist MEN" betyder att personen ändå bryr sig, det är inte alla som gör det. Tjejen har en poäng när hon undrar varför genus dyker upp på ALLA tentor.

Jag har svårt att förstå problemet i om nu genus dyker upp "på alla tentor". Min erfarenhet är iallafall att kurser inom humaniora, tar upp teorier såsom genus, postkolonial teori, marxistisk teori jämt och ständigt. I stort sett varje föreläsning jag har försöker de väva in dessa teorier för att problematisera. Det skapar olika glasögon att se på världen och historien och framförallt skapar en motvikt i en annars vetenskaplig tradition som helt utgått från de vita männens perspektiv. Jag vet inte hur lärarutblidningen är utformad, men jag har svårt att se att sådant som genus skulle på nåt sätt stå i vägen och försämra utbildningens kvalitet. Tvärtom.

Asbra inlägg, Sofia! Jag gillar särskilt det du nämner om att jämställdhet inte bara handlar om lika lön för lika arbete. Vad vet jag, de nämnda kvinnorna på lärarinstitutionen kanske var riktigt dåliga på sitt yrke, men jämställdhet innebär de har en rättighet att inte få det tillkortakommandet sammankopplat med sitt kön/genus/sexualitet.



En annan sak jag tänkte på: Tänk på att det ofta handlar om människor som slänger ur sig en sak utan att tänka sig för. När hen sedan får kritik, blir hen rädd för att verka som en dålig/svag/orättvis människa. Denna rädsla kan gott vara anledningen till att en annars vettig person faller tillbaka på trygga maktstrukturer som hen vet alltid kommer att stödja henom. DETTA GÖR DET NATURLIGTVIS INTE OK att häva ur sig kränkande kommentarer, men det kanske kan vara en tröst för de kränkta att veta att RÄDSLA och inte HAT ligger bakom.



All cred till tjejen som vågade protestera (som för övrigt har en fantastiskt snygg profilbild, undrar vem som kan ha tagit den...)

Zäta, jo jag tar ju också strider ibland.

:-)Förresten, jag var nog lite äldre än vad du är innan jag helt släppte rädslan för att vara "jobbig/humorbefriad feminist", men jag är glad att jag gjorde det till slut.

Tycker det handlar så otroligt mycket om på vilket sätt man skämtar, vem man skämtar med och om man har vett att sluta och be om ursäkt om någon tar illa vid sig. Klart man "ska" kunna skämta om allt, men inom rimliga gränser. Skämt om feminism/kvinnor/etc. är tyvärr sällan roliga just för att det nästan alltid verkar ligga allvar bakom dem, men när det blir lite obekvämt så får man höra att det bara var på skämt. Jag köper inte det. Inte alla gånger i alla fall. Har en kamrat som jämt ska "skämta" om invandrare, kvinnor, feminister o.s.v. Ingen skrattar och hen verkar väldigt seriös, men så fort hen får lite mottugg som resulterar i att hen blir knäckt av ens motargument, heter det att det bara var ett skämt. Och jag köper faktiskt inte det.



Sen förstår inte jag heller, som några redan yppat sig om, problemet med att genus dyker upp på tentor. Det kan väl vara intressant att se saker ur olika perspektiv? Min pojkvän t.e.x. studerar filmvetenskap och där dyker genus upp ibland. Inte fan sitter han och gnäller över det. Tvärtom tycker han att det är intressant, även om varken han eller feministerna i hans klass är av åsikten att allt går att/bör analyseras sönder ur ett feministiskt perspektiv. Kan ju tillägga att den senaste tentan handlade om feminism + film och de flesta i hans klass verkar ha sugit rätt rejält på den tentan. >< men inte min pojkvän, ZTÅLLT.

Mycket bra artikel och bra kritik av Lisa. Är det möjligt att syntetisera dessa eller måste vi acceptera dem som olika syner på problemet? Jag sympatiserar med båda.

Underbart! Mer inlägg av denna sort! (Ny läsare som blivit fullkomligt fast) =)

En intelligent människa vet att det den där killen sa var sexisistiskt. Inte antifeministiskt. Så jag förstår inte varför du hävdar att det är antifeministiska argument eller ens med antifeminism att göra? Vet du inte vad antifeminism är så kan jag förklara för dig.



(Och nej, antifeminism är inte manschauvinism eller sexism, det står för något mer jämställt än vad även den mediehyllade feminismen står för.) Hör gärna av dig för frågor.



MVH Antifeminismen

du.är.fantastisk.

tack