Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Babybulor och kalaskulor... eller?

Imorse satt jag och bläddrade i Veckans NU! eftersom SvD inte fanns tillgänglig i korridoren. Det är som vanligt bara bullshit och skvaller och illamåendeframkallande stereotyper. (Kvinnor framställs som ständigt strävande efter utseendeperfektion och att hålla fast män och männen verkar hellre vilja göra annat, eller möjligen skaffa en yngre älskarinna. Men de är bra pappor -- till skillnad från kvinnorna som är usla mammor eftersom de bara tänker på sitt utseende.)

Men mitt i smeten var där ändå en bild som fick mig att haja till mer än de övriga. Det var denna bild på Audrina Patridge, som var tagen från skvallerbloggaren Perez Hiltons blogg, där det spekulerades kring huruvida hon var gravid. "Det ser ut som en tvättäkta babybula" står det i ingressen. I tidningen finns det inga paint-bokstäver och "bulan" ser om möjligt ännu mindre ut.

Alltså. Alltså. Alltså har författarna till Veckans Nu och Perez Hilton sett en riktig människa det senaste decenniet?! Vi homo sapiens har nämligen något som kallar underhudsfett som är vitalt för vår överlevnad. Det samlas gärna på vissa ställen. Under fötterna, för att vi ska kunna gå på våra benstumpar, till exempel. Ett annat ställe som är viktigt att skydda och som är en finfin lagringsplats är magen. Särskilt precis under naveln buktar det ut på nästan alla människor som inte svälter. DET BETYDER INTE ATT VI ÄR GRAVIDA -- DET BETYDER ATT VI KAN ÖVERLEVA TVÅ JOBBIGA DAGAR MED LITE MAT, TYP. DET ÄR EN BRA GREJ.

Nu läser inte jag skvällertidningar sådär jätteofta, men det verkar ändå vara en trend det här med att kvinnor vars mage ståt ut det minsta mellan höftbenen bedöms vara gravida. Folk ser olika ut, och det är såklart inget fel att ha en helplatt mage, men det är fel att vi leds att tro att det är normen. Att det är normen och allt annat är fult och fel.

Det vanligaste är att magar står ut. Det bästa och snyggaste är magar vi trivs med. Inget annat. Puckopress.

Jag ska skriva ett längre inlägg en annan dag om skönhetsindustrins och smalhetsens hämmande effekt på tjejers liv och kvinnorörelsens framgångar. Just nu är jag lite för förbannad och dessutom ganska så sugen på ett regndopp i svenskt vatten. Jag och min fina mage som står ut typ FYRA centimeter från höftbenen.

Ah, tänk vad skönt det är att kunna bada även i molningt väder. Tacka vet jag underhudsfett.

/Zäta

Hatar fixeringen vid att kvinnor med minsta lilla put på magen är gravida. Som att alla kvinnor drömmer om att skaffa barn, och som att det aldrig kan finnas någon annan orsak till en putande mage. Vissa är bara byggda så, helt enkelt, andra har tränat för lite så att inälvorna hoppat ner lite och skapat ett put, medan andra har underhudsfett där. Vanligt underhudsfett för att klara av att överleva, helt enkelt. Bara idioti att genast anta att kvinnor med magfett är gravida. Dessutom kan folk ta jävligt illa upp av sådana frågor/spekulationer. Har själv fått höra det till döddagar, typ. Och jag bah: "NEJ, jag har ätit lite för mycket kakor, hört talas om kvinnor som äter förut? tydligen inte".

Förbannade idioter. Jag blir ilsk. Skitbra att läsa den där smörjan för unga tjejer i tonåren, INTE. Bah! En sån tidning kommer aldrig inför min dörr.

När jag ser sånt här så blir jag knappas förvånad över att så många kvinnor i världen svälter sig och får anorexi eller bulimi.



Trots att jag är så smal så putar magen alltid ut! Det ska vara så! Ibland när jag precis har ätit så tycker jag att jag nästan ser gravid ut, men det betyder inte att jag är gravid. Jag och mina tjejkompisar brukar ofta skämta om att vi är gravida med pasta eller liknande, bara för att poängtera att vi faktiskt har naturlig utputande magar! Alla kvinnor har det fan!

Min teori är att föreställningen om att kvinnor har platta magar och att de annars är gravida har att göra mycket med den perfektionshysteri vi har i vårt samhälle idag. Till exempel finns det hur många program på tv som helst som har budskapet "du måste jobba hårt, du måste vara perfekt och på topp i alla lägen". Det budskapet ser jag mycket när det gäller jobbsökning och karriär också. Perfektion har blivit en så stark norm i vårt samhälle att vi tolkar de som inte lever upp till normerna och kraven som en anomali/undantag och som "misslyckade, trots att de flesta inte lever upp till kraven om just perfektion.

Efter nobelmiddagen var det ju skriverier om att kronprinsessan skulle vara gravid, bara för att hon hade en klänning som skulle få alla att se gravida ut. Som modet har varit en tid.



Såg dig på nyheterna idag! Haha, "där är ju zettermark!" tänkte jag.