Vi skapar ojämställdhet hela tiden
Jag förnekar inte att det var värre förr. Det är ett faktum att vi hade lagar som hindrade kvinnor från att rösta, göra abort och skriva debattartiklar, men det historiska perspektivet överbetonas gärna. Det är som att folk vill intala sig själva att förr i tiden var vi inte så bra på det här, men nu, nu vill alla ha jämställdhet.
Vi tar ett steg tillbaka och tittar på vårt samhälles uppbyggnad. Det förutsätter på många sätt ojämställdhet: Någon måste vara hemma och städa och ta hand om barn, någon måste underhålla relationer känslomässigt, någon måste utmålas som offer om någon annan ska kunna vara aktör. Om vi då antar att det är sant, att alla faktiskt på riktigt vill ha verklig jämställdhet i samhället, vad kan vi göra för att ändra på det? Jo, männen kan vara hemma mer med barn och hushåll och kvinnor kan jobba mer. Pressen kan sluta förstora upp överfallsvåldtäkter och tänka på hur de porträtterar kvinnor och män. Pojkar kan få möjlighet att öva på nära relationer och känslohantering genom att deras kontaktsökande beteende som inte går ut på våld uppmuntras. Och så vidare på en massa andra plan i samhället och våra privatliv. Om alla verkligen ville ha jämställdhet, då skulle vi kunna genomföra dessa förändringar. Det skulle kanske ta några år att organisera om föräldraledighet och mediabevakning, men det skulle gå att fixa på en sisådär två mandatperioder skulle jag tro.
Sveriges regering, och folket som valt dem, har varit övertygade om att jämställdhet är bra i fler än två mantadperioder. Typ tio stycken, ungefär. Ändå kan vi lugnt konstatera att vi inte är ett dugg jämställda. Varför?
Jo, för att ojämställdhet inte bara är en kvarleva från ett sämre samhälle - det är något vi skapar pågående i nutid. Låter det skumt? Vi liknar det vid jultomten. Om alla upphörde att tala om jultomten och berätta för sina barn om honom, om TV-serier om tomten slutade sändas, då skulle han så småningom försvinna ur folks medvetende. Han skulle finnas kvar i gamla sagor och kanske föras på tal någon gång av extra intresserade personer, men han skulle inte vara en del av vår kultur längre. Han skulle vara en historisk rest. Nu är ju inte fallet så, för att folk pratar om jultomten. De bygger upp en förväntan inför jul. Det säljs tomtekläder och görs tomteshower. Vi växer upp med tomten som en naturlig del av vintern. Tomten är en myt vi pågående skapar i nutid.
På samma sätt är ojämställdhet en del av vår kultur, och det är en del vi forstätter göda. Vi talar om flickor och pojkar som olika konstant. Det säljs tjejkläder och killkläder. Det görs shower om hur olika vi är, och vi har dam- och herr-middagar. Det byggs upp en förväntan på en dragning till det "motsatta" könet. Vi växer upp med ojämställdheten som en naturlig del av vår värld. Att han inte bryr sig när du vill prata är inte okänsligt - det är romantiskt! Att han måste få ha sex hela tiden för att inte bli olycklig är ett biologiskt faktum som vi får ställa upp på (båda könen, inte så jäkla kul för killar heller)! Att du har glittriga svepande kläder och han har mörk kostym beror inte på att det ena könet bedöms mer efter utseende och det andra efter inre kvalitéer, det är bara så det är, tjejer är snygga i klänning! Och så vidare i all oändlighet.
Om vi slutade att betona olikheter, slutade att tala i termer av motsatspar: stark-svag, logisk-känslomässig, och istället såg folk som individer som lever i en delvis könad värld, skulle ojämlikheten tonas ned i folks medvetanden. Självklart är jämställdhet en mer komplex fråga är jultomten, eftersom det som sagt går igen i så många av våra tankemönster och invanda föreställningar, men ändå: om vi drog ned på köns-faktorn (typ inte gjorde humorprogram som går ut på att kvinnor egentlig styr relationer trots att mannen har pengarna och vetorätt genom hemliga maktvapen som gråt och tjat. Hosthost... Solsidan) så skulle vi snart leva i en mer jämställd värld. Men nu gör vi inte så. Iställer reproducerar* vi könsstereotyper i det oändliga. Ibland pratar vi om könsstereotyper för att vi vill omstörta dem, visa på det absura i dem, men allra oftast är det bara en oreflekterad upprepning av en världbild som syftar till att upprätthålla en skillnad och en hierarki mellan könen.
*reproducera betyder ungefär upprepa. Producera är ju att göra något nytt: reproducera är att upprepa denna produkt, fast här i en abstrakt bemärkelse.
Till exempel: När någon säger "haha, typiskt brudar att bry sig så mycket om vad andra känner" speglar hen inte bara en verklighet, utan skapar och en verklighet. Personen skapar aktivt lite ojämställdhet, och även om det inte just det uttalandet har någon enorm inverkan på samhället så är det ett faktum att det är upprätthållande av maktstrukturer som separerar könen och nedvärderar kvinnor. Det går att säga "typiskt brudar, att..." eftersom vi brukade ha lagar som gjorde kvinnor beroende av män medan män var fria individer, men den föreställningen att tjejer är efterhängsna borde inte behöva leva kvar. Kvinnor fick rösträtt 1921. Känner du någon som levde då? Är det denna persons fel att vi är ojämställda? Är det de historiska skildringarnas fel, eller är det de modrena dokusåporna? Jag kan fortsätta hur länge som helst, men jag tror att konceptet står klart: Vi kan inte skylla på vår historia, även om vi inte heller kan ignorera den.
Nu är det såklart inte så lätt som att om några personer börjar ifrågasätta maktordningar så är det bra imorgon, men det är faktiskt så att det är i detta skapande som potentialen till förändring ligger. För lika sant som att vi hela tiden skapar ojämställdhet när vi säger eller producerar vissa saker, lika sant är det att vi skapar jämställdhet när vi säger eller producerar andra saker. Om vi är tillräckligt många som gör jämställdhet istället för ojämställdhet kan vi tillslut göra det till en historisk rest. Det kanske känns som ett stort ansvar, och alla måste få göra fel eller slippa tänka ibland, men jag tycker också att det är otroligt hoppfullt. Gandhis ord klingar lika bra i vår kamp:
Var den förändring du vill se i världen.
/Zäta
Hej. Vid ett flertal tillfällen har jag läst din blogg. Ofta gör den mig irriterad. Dock än så länge inte till den grad att jag orkat bry mig om att svara. Idag gick du dock lite långt.
Jag börjar fundera på när du skall inse att det är folk med din inställning som faktiskt skapar problemen.
För det första. Du generaliserar något så in i helvete och det gör mig fruktansvärt förbannad att du tycker att DU har all rätt att göra det - men så fort någon generaliserar MOT det du tycker, så blir det hus i helvete.
Det är klart att det i vårt samhälle finns problem. En del av dessa problem må vara synen på kvinnor kontra män. Men vad du inte förstår är att du lever i en värld, där du utgår från att andra människors (då ofta män, så klart - för du får ju generalisera) tankar är något de inte alls är. Och på detta så underminerar du värdet i att göra vissa sysslor - då gärna de sysslor som ses som kvinnliga.
När du nämner saker så som att någon måste ta hand om barnen och att någon måste underhålla relationer känslomässigt, gör du det med undertonen att kvinnan är ansvarig för båda nämnda saker. Undertecknad är man. Undertecknad har också i alla sina relationer varit en stor del i just det känslomässiga underhållet. Jag säger verkligen inte att kvinnorna i dessa förhållanden inte varit det: jag säger helt enkelt att vi gjorde det tillsammans. Stå inte här och säg att män inte har känslor.
I huset jag växt upp har min pappa tagit minst lika stor roll som min mamma i vad kvinnliga sysslor gäller. Visst, pappa har fortfarande tagit hand om de manligare grejerna - som att fixa bilarna och sådär, vilket lett till att min mamma dessa dagar fått stå för de kvinnliga. Men min pappa är ett utmärkt exempel på att dina generaliseringar är 1800, om något.
Vidare säger du också att "Pojkar kan få möjlighet att öva på nära relationer och känslohantering genom att deras kontaktsökande beteende som inte går ut på våld uppmuntras". Jag tänker svara på detta med att först ställa två motfrågor. Ponera att Pelle inte vill öva på det. Vem är du att säga att han måste? Menar du i detta också att alla kvinnor ÖVAR i nära relationer och känslohantering?
På detta vill jag också tillägga att jag har absolut ingen aning i vilket samhälle du växt upp i, men jag - som 21 årig kille - har aldrig någonsin blivit uppfostrad av såväl mina föräldrar, släkt, vänner, skola eller samhälle att våld någonstans skall uppmuntras.
Näst kommer du in på en punkt som personligen gör mig mycket arg i radikalfeministers argumentation. Just det här med "tjejkläder", "pojkkläder", "killeksaker" och "flickleksaker". Varför skapar du ens ett problem av detta? Varför tycker du att det är ett problem att det finns tjejer som vill gå i kjol - men inte lika många män som vill det? Menar du att samhället skulle varit bättre om fler män hade klänning eller att det hade varit bättre om fler flickor lekte med actionman? Helt seriöst: vem är du att bestämma över folk? Vem är du att ens påpeka vad folk skall leka med, ha på sig, äta, dricka eller tycka? Du skapar dina egna problem! Ser du inte det?! Du lägger ett negativt värde i något som inte är värt att söka ett problem i.
När vi kommer in på saker som att kvinnor tjänar mindre än män för lika arbete har vi ett stort problem. Men när det handlar om att min systerdotter Elin på fem år vill ha rosa kläder vissa dagar - då har vi verkligen inte ett problem. Det faktum att du ens kan skapa ett problem ur saker som inte är problem, är helt åt helvete.
Detta följs av ytterligare rent förolämpande uttalanden om män. Du generaliserar så grovt att du kan med att säga att män för det första är känslomässigt ointresserade (tro mig - vi har känslor vi med). Efter detta drar du till med den mycket gemytliga och härliga kommentaren att män (generaliserat till alla män) blir olyckliga av att inte få ligga och att kvinnor således skall skjuta till. Hahaha jag skrattar åt detta. Jag bara skrattar. Ser du inte själv hur lost du är? Ser du inte hur du generaliserar mot ett helt kön, så pass illa att du på något vis föder ditt eget hat mot detta kön? Sanna mina ord syster när jag säger att man klarar sig rätt bra själv om det är det man vill.
Jag har jobbat på en hel del arbetsplatser och varit medlem i flera olika fackföreningar. Via dessa fackföreningar har jag, likt mina såväl kvinnliga som manliga kollegor, fått lön efter a) ålder b) tid vi jobbat på företaget. Ingen skillnad för män och kvinnor. Inte har jag på dessa arbetsplatser heller stött på något som skulle kunna liknas vid att män idag värdesätter andra män högre än kvinnor. Något som du dock verkar leva efter att det så skulle vara.
Slutligen i detta vill jag återigen be dig fundera över en sak. Gör det något att vi är annorlunda? Vill du på riktigt ha ett samhälle där alla människor är likadana? Eller vill du ha ett samhälle där alla får vara den dom är? Det vill jag. Det sistnämnda. Och jag är helt säker på att din väg och dina åsikter är ett hot mot denna förhoppning.
Antagligen kommer du att ha en mängd förklaringar på varför jag tycker som jag gör. Kanske att jag är man, att jag färgats av media, att jag färgats av andra män eller något helt annat. Må så vara.
Du behöver komma ur din bubbla där du ständigt skapar dina egna problem. Du behöver släppa på talesättet "think outside the box" och istället hoppa in i den box som faktiskt är vårt samhälle.
En sak skall du dock ha rätt för. Nämligen rubriken på inlägget. "Vi skapar ojämställdhet hela tiden". Tråkigt nog är det dock människor som du, som faktiskt skapar denna ojämställdhet.
T: Vad bra att du verkar leva i en helt jämställd värld! Konstigt att den inte överensstämmer med andra människors verklighet.
Ja, jag generaliserar. Jag generaliserar för att det vore otroligt otympligt att skriva "och så finns det undantag såklart" varje gång. Jag generaliserar för att göra poänger, inte för att jag tror att verkligheten alltid ser ut så. Detta har jag skrivit om ett flertal gånger. Jag förbehåller mig rätten att inte täcka in varje parameter av varje diskussion i varje blogginlägg, utan låter hela bloggen stå för det perspektivet.
Nej, det gör inget om vi är annorlunda. Det har jag också skrivit om förut. Men det gör något om ett kön konstant nedvärderas för att vi skapas som annorlunda.
Nja, jag tänker inte räkna upp några anledningar till att du tycker som du gör. Du kommer uppenbarligen aldrig att förstå att förtryck kan vara osynliga för människor som inte är utsatta för dem.
Det här med rubriken var intressant. På ett sätt har du rätt. Jag bidrar delvis till att upprätthålla skillnader mellan könen när jag påtalar dem, men samtidigt är det en skillnad mellan att påtala något i syftet att omstörta det, och att förstärka/strunta i det. Vi har bara ett språk tillgängligt och det är redan könat, så jag får utgå från den verkligheten, precis som de som gillar det.
Jag undrar hur du T vill föra en diskussion om strukturella orättvisor om du inte kan tänka dig att generalisera? Men du kanske inte tror att det finns strukturella orättvisor?
Och varför blir du så upprörd över generaliseringar som påvisar strukturer där du är ett undantag? Det är ju helt fantastiskt att du har tagit ett stort känslomässigt ansvar i dina relationer. Du är i så fall en av de som inte gör ojämlikhet i detta scenariot. Och det är väl bara jättebra. Men kan du inte känna igen i något litet avseende att det finns sådana tendenser i resten av samhället?
Problemet med att som du säger tänka i boxen istället för utanför är ju att man bara ser det som är runt omkring en och inte det stora perspektivet. Och visst finns det fördelar med att vara på en individnivå men inte om man inte tar med den strukturella nivån.
Att det finns undantag från generella förtryck betyder inte att förtrycken inte existerar. Vi är ALLA med och skapar ojämlikhet, män som kvinnor. Men nu är det så att vi lever i ett samhälle där den grupp som förlorar mest på det är kvinnor.
Feminismen säger inte att män inte har känslor eller kan ta hand om barn eller bara vill ha sex hela tiden. Feminismen säger att det finns samhällsstrukturer som säger detta och dom strukturerna är fel. Det är essensialister som säger detta och vill pracka på män oförmågan att behärska sina sexuella drifter och som bara tänker logiskt och är utan känslor. Detta är precis det som feminismen säger sig vara emot. Och precis som du säger så vill feminismen också ha ett samhälle där alla får vara som dom är. Men hur ska det gå till när det finns strukturer som säger att du som man eller kvinna MÅSTE vara på ett speciellt sätt för att vara en riktig man/kvinna?
Men T, det är väl precis det här handlar om? Att alla ska få ha rätten att själva bestämma? Men så är ju inte fallet när vi (och med vi menar jag oss andra inklusive mig själv, uppenbarligen inte du) föds in i en värld där vi faktiskt inte har den möjligheten. Jag kan inte hjälpa att bli full i skratt när jag läser det du skriver, eftersom du är så otroligt angelägen om att poängtera att du inte under några omständigheter kan ge henne en poäng i det hon skriver, och på samma gång så visar det sig i ditt resonemang att du i mångt och mycket tillhör den gruppen som hon beskriver i inlägget här ovan. Vi skapar ojämställdhet hela tiden. Jag vet inte vilken verklighet du lever i, men uppenbarligen inte i min, men gratulationer till dig som inte behöver vara en del i detta samhälle eller ens uppmärksamma att vi lever under olika villkor, beroende på vilket kön vi har.
Det är precis sådant här som jag vill få fram med min blogg (http://intersexorwhat.blogg.se/), jag skriver den helt könsneutralt och halvt anonymt för att se hur folk tolkar skriften och för att se vad för slags kommentarer jag får beroende på hur jag skriver varje inlägg. Jag vill se om läsarna tror att jag är man eller om de tror att jag är kvinna utifrån hur och vad jag skriver, men jag vill även se om läsarna tycker att texterna låter annorlunda beroende på om de tänker "Det är en man som har skrivit" eller "Det är en kvinna som har skrivit".
Jag säger inte att jag är bäst i världen med min blogg, men jag vill i alla fall försöka visa att kvinnor inte måste vara känslosamma och män inte måste vara sexgalningar, samt liknande stereotyper. Det finns så mycket där emellan som inte kommer fram om man stannar kvar i sin lilla låda.
Zäta, din blogg är helt fantastisk!
T:
Problemet (i alla fall en liten del av det) är att din son (typ Pelle) aldrig kommer att uppmuntras att låna Elins rosa klänning och känna sig fin i den. Oavsett om han vill det eller inte. Nämnas kan ju att de flesta pojkar någon gång under sin dagistid gillar rosa klänningar samtidigt som nästan alla pojkar aldrig mer kommer använda klänning efter dagistiden (och de som gör det har svårt att ens bli accepterade som män, eller ens människor). Det är en begränsning jag tycker att du borde bry dig om att se. Minst.
Att sätta sig in i mindre priviligerade gruppers situation är svårt, men inte omöjligt alls. Att se sina egna begränsningar i en struktur och inse att det finns mer än fri vilja som styr oss borde vara självklart.
När man generaliserar så förstår väl folk att det finns undantag...eller? Verkar som att det inte går fram hos alla. Vi är ett undantag fast på ett annat sätt. Jag har inte valmöjligheten att "jobba mer" eftersom jag har kronisk värk. Det har ofta hänt på jobbintervjuer att när min värk kommit upp så blir till och med de som varit intresserade helt ointresserade. De vill ha någon som de vet kommer till jobbet dag efter dag så jag förstår dem verkligen eftersom jag i nuläget inte kan lova det. Men sedan har jag även den åsikten att båda föräldrar ska jobba "lagom". Att båda är hemma med barnet. Vi delar på föräldraledigheten och har en riktigt fin uppdelning här hemma. Är det någon dag jag inte orkar så tar min sambo mer än hälften av ansvaret och om han t.ex. jobbar kvällen så tar jag mer än hälften. Jag förstår inte hur arbetande kvinnor orkar med både jobb och hem. Jag ser det inte heller som att de "saknar hjälp". Jag blir irriterad när jag hör hur folk pratar. En man "hjälper" ju inte till i sitt eget hem. Det är en mans ansvar helt enkelt och då tycker inte jag man ska kalla det "hjälpa till" eller, som jag hört en del säga, "vara barnvakt". En pappa har lika stort ansvar för barnet som mamman och är ALDRIG barnvakt.
Nu gled jag från det du skrev om lite där på slutet...
T:
Jag minns en tid då jag tyckte att generaliseringar var skitjobbiga (typ sju, åtta år sedan), när jag kände mig orättvist dömd för att jag tydligen tillhörde den och den kategorin av människor och därför enligt andra var på ett särskilt sätt. Någonstans insåg jag tillslut att generaliseringar är nödvändiga för att kunna poängtera vissa viktiga saker, som strukturella missförhållanden och då tänkte jag att om jag inte är som, eller beter mig enligt den generaliseringen så är det bara en bra sak. Om jag är en som bryter mot det negativa mönstret som kan ses inom en grupp är det väl bara någonting positivt, något att vara glad över. Istället för att ställa mig upp och bli arg kunde jag följa med i debatten på ett annat plan än tidigare. Det är skillnad på person och struktur, och för att kunna skapa ett hållbart och jämställt samhälle behöver vi kunna erkänna att dessa strukturer finns (och samtidigt ha i bakhuvudet att det givetvis finns undantag).
Att du och din flickvän har ett fint förhållande tror jag helt säkert, men faktum kvarstår att det är långt ifrån alla förhållanden som är fria från rädsla gentemot den andra partnern, att många relationer inte alltid har samma villkor för sex eller samtycke vid sex.
--
Dessutom vill jag kommentera detta:
"Näst kommer du in på en punkt som personligen gör mig mycket arg i radikalfeministers argumentation. Just det här med "tjejkläder", "pojkkläder", "killeksaker" och "flickleksaker". [...] Varför tycker du att det är ett problem att det finns tjejer som vill gå i kjol - men inte lika många män som vill det? [...] Helt seriöst: vem är du att bestämma över folk?"
Det är ett problem att barn direkt får veta att vi är helt väsenskillda varelser, att män och kvinnor är olika. Vi lär oss att killar är si, och tjejer är så, och däremellan finns inget annat. Anledningen till att tjejer vill gå i kjol är för att vuxna tycker att det är gulligt, och för att vuxna kvinnor använder det ibland -- de blir uppmuntrade att klä sig på ett sätt (och barn är otroligt angelägna att visa att de förstår vad vuxna tycker är rätt, läs slumpvis vald modern bok om barns inlärningsprocess och psykologi). Pojkar ser sällan andra pojkar eller vuxna män i kjol och förstår att det plagget hör till den där andra kategorin människor. Där förstärks bilden av att vi är olika. Dessutom gillar vuxna att skämta om tjejbaciller, och på film när en biologisk man har klänning så skrattar publiken -- "så kan man ju inte göra!"
Det handlar inte om att samhället automatiskt skulle bli bättre om fler män skulle känna sig bekväma och snygga i kjol, det handlar om att tjejer och killar uppmuntras att investera tid och intressen i olika saker, hur dessa intressen värderas, och vad de sedan leder till. Tidigare har det oftast gynnat män att de fått chansen och uppmuntrats att utbilda sig, när flickor helst skulle sträva efter att bli en effektiv husmor. Nu kan vi istället se hur tv-serier(eller hela tv-kanaler för den delen, som tv3 vs. tv6) som riktar sig till tjejer handlar om relationer och bearbetning av känslor (t.ex sex and the city), och tv-serier som riktar sig till killar är actionfyllda, handlar om nördar som är duktiga på matte eller hur de inte bryr sig om sina fruar eller mödrar (se tv6-aktuella Våra värsta år, Jims värld och Seinfeldt). Det skickar signaler som säger åt oss att såhär är det, kanske inte riktigt så illa, men det är kornet av "sanning" som ger den roliga igenkänningsfaktorn. På så vis skapar vi ojämställdhet hela tiden.
Jag förstår att det är svårt att övertygas av ett blogginlägg och dess kommentarer, men försök i alla fall att se det som någonting positivt att du inte skadats av de budskap som vi ständigt matas med om hur olika tjejer och killar är. Det är inte feminismen som skapar oämlikheten, feminismen har bara redskapen för att visa upp de strukturella missförhållanden som finns i samhället -- det är en enorm skillnad, men jag kan förstå hur en icke-insatt kan blanda ihop dessa två.
(Jag hann inte riktigt korrläsa kommentaren, så jag ber om ursäkt för eventuella stavfel och märkliga formuleringar.)
/Moa
Jag tycker att du är helt fantastisk iallafall, det här var sjukt bra skrivet och du tar upp det jag går och ragar sönder på mina kompisar över varje dag.
du är toppen.
Jag älskar när inlägg ger upphov till intelligenta diskussioner som den här! Gogo mina läsare!
Bra skrivet! Som alltid lika intressant och tankeväckande. =)
"Jag tycker att du är helt fantastisk iallafall, det här var sjukt bra skrivet och du tar upp det jag går och ragar sönder på mina kompisar över varje dag.
du är toppen."
- Samma här säger jag, . Du äger =)
Jag tar ett steg utanför debatten och vill säga att jag gillar din iakttagelse om att kulturen är något som hela tiden skapas, i nuet. Fast den (åter)skapas som en förljd av det förflutna. Vi upprepar vad vi sett och hört andra göra före oss. Och det är väl därför som negativa strukturer lever kvar trots att de flesta av oss vet bättre. Om man gjorde en undersökning, så tror jag att NÄSTAN ALLA skulle vilja ha jämställda löner. Och ändå säger statistiken något annat.
Kanske inte skulle säga att vi skapar ojämställdhet, däremot att vi spär på/bygger på den ojämställdhet som funnits sedan länge. Vi gör det värre, när vi i många avseenden skulle kunna göra det bättre. Och ofta är vi inte ens medvetna om det.
Sedan vill jag tillägga att T verkar ta allting väldigt personligt. Om han inte stämmer in på det du skriver behöver han väl inte bli så upprörd? Visst om han tycker att du generaliserar onödigt mycket, men jag upplever inte att han uttrycker sig särskilt trevligt om det. Sen fattar jag inte hur man får dig till att vara en radikalfeminist. Jag tycker inte alls att du stämmer in på den beskrivningen.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
