Vad är värt att satsa på?
Jag vet att det är barnsligt och naivt och trångsynt, och att det finns folk som inte ens kan drömma om den lyxen jag egentligen lever i, men jag kände mig lurad. Jag har vuxit upp i ett samhälle som berättar för mig att jag kan göra precis vad jag vill av mitt liv. Det är bara att våga ta klivet. Jag har också haft turen att klara skolan galant, och ha både föräldrar och vänner som trott på mig.
Men när det verkligen kommer till kritan, när du faktsikt står där och ska välja yrke så spelar det ungefär noll roll att det finns en miljon intressanta inriktningar på högskolan, för det är fortfarande bara läkare, jurist och lärare du ska bli. Idag önskade jag faktiskt för första gången på riktigt att jag inte hade läst genus. Jag önskade också på riktigt att jag inte hade så förbannat bra betyg och högskoleprovresultat, eller åtminstone inte var så jävla ambitiös. Jag önskade att jag hade blundat och inte känt efter och börjat på läkarlinjen direkt efter gymnasiet som så många andra duktiga NV-elever. Jag hade säkert vantrivts och undrat om det fanns en värld jag missade, men jag hade inte vetat så jag hade nog nöjt mig och fått bra resultat och blivit en hyfsad läkare.
Nittio sökande till en forskarplats. Ungefär så ser konkurrenssituationen inom genusvetenskapen ut. Jag kan lika bra satsa på att få en Oscar. Det känns ungefär lika sannolikt. Haha.
Och om du nu är en av nittio som doktorerar så får du antagligen inte fast jobb före 50 års ålder. Haha.
Kanske blir jag forskare för att jag brinner för mitt ämne och jobbar frenetiskt med all talang jag kan uppbåda. Kanske vågar jag inte försöka bli forskare. Kanske satsar jag på det trots oddsen. Kanske skiter jag i det och blir något med en fast lön. Jag vet inte. Ingenting vet jag just nu.
Idag gick jag och fånlog hela vägen till parken för att allt kändes så fantastiskt fint. Jag tänkte på Moa och vilken osannolik tur det är att vi fann varandra. Vilken galen lycka att vara älskad av en så vacker person. Vacker på alla tänkbara sätt. Hur avståndet ibland inte spelar någon roll för att jag känner hennes närvaro inom mig ändå.
Så jag kanske vet något ändå. Ja, det gör jag. Kärleken är värd att satsa på.
/Zäta
Åh jisses Amalia vilken konkurenssituation inom genusvetenskapen! Men gäller detta på ett specifikt universitet eller i genomsnitt på alla universitet som ger doktorandutbildning i ämnet? Och finns det inte möjlighet att först läsa en masterutbildning i samhällsvetenskap (inriktning genus) för att förbättra sina konkurenschanser om en doktorandplats?
Jag känner iaf igen mig i tankegångarna, dels att det finns så oerhört mycket intressant att läsa på universitetet - och hur ska jag få csn att räcka? Jag vill stanna kvar i den här världen väldigt länge till, lära mig nya saker och gräva i forskning. Inte ens ett helt liv räcker ju för att hinna med allt spännande!
Och sen känner jag igen mig i de där "taktiska grubblerierna", har många gånger grämt mig över att jag istället för att läsa något jag brann för på gymnasienivå och engagerat mig och läst utökat program borde ha läst något program med "enkla krav" och spikat 20.0 och sedan enkelt kompletterat och sen sökt direkt till en psykolog- eller läkarutbildning. Det hade väl varit mer "taktiskt rätt", eftersom jag har läshuvud. Men icke då. Men när jag på allvar grunnar på vilken väg jag valt och vad jag läst, så kan jag ändå inte ångra en sekund av alla spännande kurser och nya insikter. De må vara en lång eller "omständig" och otaktisk väg, men jag har valt med hjärtat. Och det tror jag du också har gjort. Enträgen vinner, ge inte upp dina drömmar! :)
Kör hårt! Det löser sig alltid.
Strunta i sannolikheten. Gör det du vill. Går det inte bra kan man faktiskt ändra sig.
Aaaw ♥.
Alltså mycket av mitt liberalhat bygger just på den helt vidriga människosyn som ligger bakom den tillhörande myten om att alla kan göra vad som helst, bara de vill tillräckligt mycket. Det leder till precis de hopplöshetskänslor som du beskriver när man sedan kommer i kontakt med den faktiska verkligheten.
Jag kan inte påstå att jag kan avgöra vad som är bäst för alla andra människor, men enligt min egen erfarenhet så har de studieval som jag gjort av så kallade taktiska skäl aldrig gjort mig särskilt lycklig och inte heller lett någon vart i längden eftersom det bara har slutat med att jag hoppat av programmet för eller senare i alla fall. Med andra ord så håller jag med ovanstående. Om du tror att du vet vad du vill göra med livet så tror jag personligen att det är bättre att försöka än att inte göra det.
Nej vet du vad, Sofia! Någon måste faktiskt få den platsen och du har bara en chans att snappa den om du ger dig in i kampen! Så var det med den saken.
Du är tillräckligt smart för att veta att du inte bara kan vända ryggen åt din dröm. Du måste åtminstone försöka. Om du kämpar för något du tror på och brinner för så är vägen dit aldrig meningslös. Kom ihåg det.
Vet ni. Jag brukar inte storgrina till bloggkommentarer. Knappt ens röras i ryggen av hatet som tittar fram nu och då.
men nu. Antingen för att det är sent eller för att ni är så jävla ärliga. Är det inte lite coolt att folk jag knappt ens träffat, eller kanske bara haft en stel yrkesrelation till, förstår mig bättre än jag själv?
Jag antar att jag måste försöka. Sedan får det böra eller brista.
Jag vill inte. Jag vill inte bli läkare för att jag kan. Jag vill inte vara en dålig, eller ens hyfsad läkare, när jag kan vara en bra, fantastisk, självklar, något annat.
så nu. Ja, om storgrina innebär hulkande, snyftande, snorande ljud och tårar så gör jag det till det här.
Tack.
Jag har lite samma dilemma, men jag tror inte att konkurrensen inom det område jag är intresserad av är lika hög. Du borde kolla upp andra vägar, säkert kan det vara så att du kan läsa till ett yrka där du kan ah nytta av dina kunskaper i genus, kanske statsvetenskap (då man kan bli tjänsteman) eller något åt det hållet. Det finns andra yrken och enkla vägar utom lärare, läkare och jurist och kanske någon som passar dig bättre. Sen är det klart att man kan satsa också, du får väl överväga vad som is å fall skulle ske i ditt liv om du misslyckades. Du kanske kan ordna situationen ekonomisk ändå?
Det är svårt det där med yrkesval för att det finns så många valmöjligheter. Jag är där själv just nu.
Det bästa man kan göra är att läsa in sig på vad det finns för jobb genom att ex kolla Akademikerförbundet SSR och Juseks rapporter och info om framtidens jobb. De organiserar människor som har läst samhällsvetenskapliga ämnen, som genusvetenskap ingår i.
Jag har för mig att de flesta genusvetare blir antingen utredare eller analytiker som de flesta som läser samhällsvetenskapliga ämnen.
Ett tips är att rikta in sig på något annat samhällsvetenskapligt ämne som statsvetenskap eller sociologi så man får någon inriktning på det man vill jobba med.
Annars är det bra att kolla upp flera alternativ.
Förstår mig verkligen inte på människor som blir läkare för att de kan, om folk bara visste vilken typ av person det krävs för att bli en Bra läkare, så skulle inte ens hälften vara kvalificerade. Som sjuksköterska/sjuksköterskestudent ser jag det, det är otroligt genomskinligt när man ser personer som blev läkare för att de brinner för det och de som blev det för att samhället tyckte så, för att betygen räckte eller för att de inte brinner för något alls
Min far brukade säga: Den som inte drömmer - den lever inte! Det mottot har jag levt efter hela mitt liv och mina drömmar utgör vägen :)
Vi tror på dig. Du kan, men det vet du nog redan.
För allt i världen försök ändå! Efter att ha läst din blogg så tycker jag att du har en helt störd talang på området, och jag känner att världen skulle förlora på att inte ha dig inom det området, och jag ser fram emot den dag då jag kan köpa din avhandling i en bokhandel :D
En karriär som lokförare vore kanske något? Det råder brist på sådana, så att bli anställd ska inte vara något problem.
Med tanke på den enorma talang som lyser igenom här på bloggen, så vore det ett enormt slöseri om du blev läkare! Satsa på det du vill och jag är säker på att just du kommer bli den 90:e som får platsen. (Och skulle du inte få den så är jag säker på att din begåvning kommer öppna andra dörrar - säker!)
Stor kram och lycka till!!
Satsa! Jag blir uppriktigt berörd av det här inlägget eftersom jag kan identifiera mig otroligt mycket i det du skriver. Men för guds skull, satsa. Som alla ovan säger har du en enorm talang och engagemang. Det måste, bara måste betala sig förr eller senare!
Det är klart du ska söka. Konkurrensen kanske är hård, men du tillhör ju dom med lite bättre odds än andra också.
Go for it! Klart det går, du har nog så bra förutsättningar man kan önska!
Och tänk på att du kommer kunna all nytta du kan göra för världen som genusforskare.. Så det vore ett ganska altruistiskt val.
Och att doktorera är jätteroligt :)
/teknat-doktorand
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
