Är alla barn heterosexuella?
Att tala om barn och sexualitet är fortfarande ganska tabubelagt, även om allt fler erkänner att barn onanerar, leker sexuella lekar med varandra och nyfiket upptäcker sin sexualitet. Och att det är helt okej. För det är det ju. Så länge det är på barnets egna villkor och med någorlunda jämngamla personer är det toppen. Ibland tror jag att rädslan för pedofiler och översexualisering slår över till att bli en total tystnad i området. Att tala om barn och barns eventuella sexualitet är inte samma sak som att uppmuntra till att sexualisera barn. Vuxna ska inte sexualisera eller ha sex med barn. Det är fel och ett brott. Övergrepp, våld och ofrivillighet är alltid fel. Men då handlar det heller längre inte om sex eller sexualitet, utan våldtäkt, och det är en kategori jag inte tänkte diskutera idag. Barns egen upptäckarglädje, även inom det sexuella området, är det inget fel på.
Har ni varit på en fest någon gång där alla börjar berätta om vilka sexuellt laddade lekar de lekte som små? Jag har varit på flera. Och berättelserna varierar, men en sak är nästan alltid gemensam: Alla trodde att de var de enda som gjorde det, och de allra flesta skämdes för det. Behöver jag ens nämna att det här har en könad aspekt också? Små pojkar uppmuntras kanske inte att pilla på snorren bland folk, men promenerar en naken tvååring omkring med handen på snoppen orsakar det knappast någon generad tystnad, utan snarare genuint muntra kommentarer. Om en liten tjej går runt och pillar på snippan är nog utgången däremot osäkrare.
Med tanke på vår historia (minns ni anti-onani-cornflacsen?) är det väl inte så konstigt att det blir lite hysch-hysch kring barn, särskilt tjejer, och sexualitet. Det kan ju också vara en vettig strategi att inte tala allt för mycket om dessa frågor i ett samhälle där så mycket annat cirkulerar kring sex. Att tiga och tjata ligger ganska långt från varandra liksom. Det är elakt att säga "nej usch, sluta Lisa!" om den lilla tjejen just upptäckt sin snippa, men det betyder ju inte att vi behöver prata sexualitet med barn hela tiden. Det är väl som med allt annat: På barnens egen nivå, när de är redo. (Jag ska lätt köpa de här böckerna till mina framtida barn att ha i bokhyllan när frågor kommer.)
Men om det nu är så vettigt att vara måttfull i dessa frågor, hur kommer det sig att en viss sexualitet går bra att prata om? Hela tiden. Och att den är bedårande. Fin. Rätt. Nästan som att den inte finns, faktiskt. Om vi nu lever i ett samhälle som gör allt för att inte sexualisera barn, hur kommer det sig att alla barn antas vara heterosexuella?
Den här videon är bland det gulligaste som finns. Jag älskar att tjejen ogenerat rapar mitt i och killens glädjetjut är obetalbart.
"First kiss" heter den. Vem bestämmer att det här är en första kyss? Jag tar det för ganska sannolikt att dessa barn har pussat både föräldrar, småsyskon och kanske andra barn tidigare. Men "första kyssen" betyder något speciellt. Det är när kärlek, romantisk kärlek alltså, är inblandad som det definieras som en första kyss. De här barnen vet nog inte vad "romantisk kärlek" är, men de har definitivt snappat upp är att det är något speciellt att pussa någon du gillar på munnen. Men frågan är, om personen bakom kameran istället råkat filma två småtjejer som pussades och gjorde high five, hade den lagts ut på Youtube under rubriken "First kiss" då? Troligen inte. För vuxenvärlden hade inte tolkat det som romantisk kärlek och därmed hade pussen inte fallit under kategorin "första kyssen." Kyssen antas vara speciell för att den sker mellan två personer av olika kön. (Observera att jag inte talar om de specifika barnen på filmen, jag vet inget om deras läggning. Detta är ett teoretiskt resonemang kring vad som räknas som "giltig kärlek" i vårt samhälle.)
Hela videon är en hyllning till den hetreosexuella kärleken. En fin, gullig sådan som det inte är något fel på alls. Felet ligger i att inga andra historier får plats. "All you need is love" står det i slutet av videon. Allt du behöver är kärlek. Allmängiltig kärlek - eller? Videon i sig sänder förstås inte ut budskapet att hetreosexuell kärlek är det enda rätta, utan den gör det när den sätts in i den hetreonormativa kontext som vår samtid utgör. När nästan alla gulliga historier om barn handlar om olikkönade par, och detta alltid tolkas som allmängiltig kärlek, så får inte de samkönade historierna plats. De sker definitivt, men de tolkas inte på samma sätt. Det är inte gullig barnkärlek, det är sexualitet och det är fel, för det har inte barn! Hyckleri. Om barn inte har en sexualitet så är de inte heterosexuella heller, duh.
Läggning och sexualitet är förstås inte självklara synonymer, men antagandet om barns hetreosexualitet bygger ändå på att de ska växa upp och bli både hetreo och sexuella, varför jag ser det rimligt att använda orden så här.
Svaret till varför detta kan fortgå är förstås att heterosexualiteten är osynlig i vårt samhälle. "NÄHÄ" kanske du tänker nu, det syns ju överallt! Och det är sant, men syns den som "heterokärlek" eller som "kärlek"? Det sistnämnda, va? Hetreokärleken är så kanoniserad att den tas för givet och inte ens ses som en sexualitet eller läggning. (Det är just det här som kallas hetreonormen.)
Personligen tycker jag att barn ska få anses ha en sexualitet även långt innan de är redo för att ha sex i den traditionella bemärkelsen, men att den inte ska definieras av vuxenvärlden som varken det ena eller andra eller tredje. Sexualiteten ska varken skuldbeläggas eller definieras snävt såsom varandes heterosexuell. Om barn är kära i någon av ett annat kön är det förstås helt okej och jättegulligt ibland. Vuxna behöver bara inte anta att det alltid ser ut på det sättet.
/Zäta
Väldigt intressant! Jag och några kompisar diskuterade detta tidigare idag. Kul att du skriver om det :)
Mhh. Du är genial!
På Jezebel hade dom den här videon för ett tag sedan, men där var namnet "boys first kiss" eller något sådant, och sedan "highfive" för det alltså. Okej tänker jag, vad så det räknas inte för flickan?
Det hela kändes så typiskt, det påminde mig om hur det brukar framställas, hur det ses i filmer och, ja allt möjligt. Att killen är den som "vinner" tjejen, och då ska det hurras för honom. Köns- och heteronormativt ja. För som du tar upp så ser en inte detta med samkönade, eller jo det händer - men då tas det inte på allvar. Då är det bara skoj.
Som när två tjejer kysser varandra, då ses det oftast direkt för killars ögon, något sexuellt för dom att titta på. Eller så tas det inte på allvar - dom bara "leker" bisexuella. Mannen som norm och heteronormen. Samt det visar på synen på bisexuella.
Bra skrivet!!
Helt rätt och bra skrivet, återigen! :)
Jag måste erkänna att jag i mina reflektioner kring heteronormativiteten inte nått att det inte ses som en sexualitet alls, i den bemärkelse du skriver, så nu har jag fått något nytt att tänka på ^^
Bra inlägg!
Förresten så tänkte jag på det där om att hetero är så otroligt normativt, låt mig citera dig: "Hetreokärleken är så kanoniserad att den tas för givet och inte ens ses som en sexualitet eller läggning". Det är så sant! Det finns hur många ord som helst för homosexuellta (bög, lebb, flata, fikus osv...) men det finns inte mer än ett ord för heterosexuella, det ordet är just "hetero(sexuell)", alltså ett normaltillstånd som vi inte behöver benämna som annorlunda genom att ge det ett smått nedvärderande ord för. Visst, ordet straight finns ju också, men hur bra är det liksom? Det betyder ju "rakt fram" typ, som om det är det enda rätta och pang på rödbetan, allt annat är fel.
Oj, vilken lång kommentar det blev om en sådan liten detalj. Jag lovar att kommentera lite mer inläggsspecifikt i framtiden ;)
Vad jag reagerar mest på när jag ser klippet är den irriterande vuxna människan som förstör hela upplevelsen genom att upprepa "no more" hela tiden. Varför får de inte pussas? Får man inte pussas in public, eller? Lyckligtvis verkar ungarna inte bry sig alltför mycket om henne! Söta!
Intersexorwhat: På engelska finns det ju termen "breeder" för heterofolk. Men det är ju lite nedsättande, reducerar dem till deras biologiska fortplantsmöjligheter. Fast om du vill ropa något åt heteros kan du ju använda den termen ;-)
Så jävla bra. Amen på det.
Mycket bra inlägg!
Några utav mina första frågor till Zacks förskola (när vi var där på visning) var om dom jobbade med genus och sen om dom hade en hetrosexuell norm när dom berättade sagor, etc. Dom tittade frågande på mig och det kändes som om dom knappt förstod vad jag menade! Men nu förstår dom lite mer och jag har köpt in böckerna "Jösta och Johan" och "Junior börjar på förskolan" till dom. Det är böcker som handlar om två manliga giraffer som älskar varandra och adopterar en krokodil... mycket fina sagor :)
Tack för ett väldigt bra inlägg.
Visst har även mycket små barn i någon bemärkelse en sexualitet, men jag tror som du att vuxna ofta läser in alldeles för mycket som inte finns där. Att man så gärna vill se det där olikkönade bästisparet på dagis som kära i varandra o.s.v Minns t.o.m hur Personalen på mina kusiners dagis arrangerade ett "bröllop" mellan en pojke och en flicka i dagisgruppen. Och visst kan småbarn, t.o.m spädbarn "onanera", men de fantiserar knappast under tiden, och de blir med stor sannolikhet inte sexuellt attraherade av andra personer (vad utövande pedofiler än vill tro) utan det handlar enbart om att uppnå välbehag genom fysisk stimulans. Den förmågan, att tillfredsställa sig själv utan att fantisera eller tänka på någon/något man blir sexuellt upphetsad av utan som en ren fysisk handling försvinner ju heller inte automatiskt vid en viss ålder. Det finns nog en hel del vuxna som har den kvar.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
