Det här med utrensningar på facebook eller Varför F! inte kommer få egen majoritet i riksdagen
Jag stöter på uppdateringar i stil med höststädning på G! Om du ser det här har jag valt att ha kvar dig som vän!" eller gjort mig av med en herrans massa "vänner" nu som jag inte ens hälsar på! på Facebook ganska ofta, vilket såklart betyder att jag inte ser de uppdateringarna minst lika ofta, när jag själv blivit "utrensad".
Share
Jag förstår att folk som ser Facebook som en social samhörighet, en utvidgning av sin bekantskapskrets, känner för att ta bort barndomsgrannen som de inte ens känner igen efternamnet på. Eller folk som är mycket måna om sitt privatliv och inte vill ge folk de inte känner insyn i det, men ändå vill kunna vara uppdaterade om evenemang och dylikt. Jag tycker alltså inte att det per definiton är fel att ta bort folk som vänner på facebook, däremot tycker jag att det finns felaktiga anledningar och jag skulle aldrig få för mig att göra det själv.
Idag har jag 573 vänner på Facebook. Jag har såklart inte 573 vänner. Jag tror inte att jag skulle känna igen alla mina Facebook-vänner på stan, jag vet inte vad alla jobbar med eller kommer ifrån, jag har faktiskt inte ens träffat alla offline. De flesta riktigt avlägsna bekanstskaper kommer sig av något samarbete över nätet för länge sedan, en bloggkompis, eller gamla lågstadieklasskompisar och nyblivna vänners utbytesstudentkompisar eller liknande. Jag inser förstås att vi inte är "vänner". Jag är inte direkt intresserad av deras relationsstatus eller morgongympapass, men jag ser deras närvaro i en social sfär jag besöker varje dag som grundläggande.
Varför i hela friden namns då?
Jo, för att dessa människor ger mig en, stundtals ganska intim, inblick i en vardag jag aldrig annars skulle komma i kontakt med. Den gamla klasskompisen som får barn som 20-åring. Kompisens kompis som högljutt argumenterar för en ökad militärisering. Gamla ragg som doktorerar utomlands inom något intressant ämne. Folk från mina hemkvarter som reser runt världen eller blir jurister trots att de var strulputtar på mellanstadiet. Bekanta som kämpar med sin vikt eller råkar ut för en olycka. Medelålders personer jag träffat på jobb och genom föreningar vars arbete och intressen ger nya infallsvinklar. Exets vänner som skickar upprörda mail om ojämlikhet på deras utbildning.
Det skulle aldrig komma på tal att ta en fika och prata om livet med dessa människor. Kanske skulle jag springa på någon av dem på en fest och utbyta lite banaliteter om vad vi gör nuuuförtiden, men jag skulle aldrig se deras bäbisbilder eller politiska manifest. Det är lätt att som feminist och någon slags förkämpe för rättvisa missa sin egen situation. Jag lever i en ganska snäv sfär. Jag skriver för en relativt insatt, eller i alla fall intresserad, publik om feministiska frågor. Jag umgås mest med blivande akademiker och ofta feminister, queerfolk och våra allierade. Jag läser utvalda nyheter i nättidningarna som berör jämlikhet och jag prenumererar på Feministiskt perspektiv.
Visst läser jag morgontidningen och kollar på nyheterna och visst pratar jag med människor vars världsbild skiljer sig från min, men jag behöver ändå Facebook och dess spretiga kontaktnät för att ge mig verklighetsförankring och mångfald. För att inse att alla inte är som mig och mina vänner. Jag tror inte att det går att överbetona vikten av det. Jag vill aldrig hamna i den överlägsna fällan där jag missar människors olika förutsättningar och prioriteringar. Självklart är det viktigt för mig med dessa halvt separatisktiska rum och stödstrukturer. Livsviktigt. Men det är inte gynnsamt för någon att jag ska gå runt och tro att F! kommer få egen majoritet i riksdagen eftersom alla i min närhet verkar så galet positiva till deras politik.
Andra människor har säkert andra sätt att få denna verklighetsdusch, men för mig är Facebook en viktig del. Det här förutsätter förstås att jag inte är en superprivat person, eller ser Facebook enbart som en social sida. Jag klickar vidare på nyhetsstorys flera gånger per dag som folk lägger upp, och jag vill att det jag ser ska komma från en massa olika håll. Om någon är uttalat rasistisk eller homofob (och det har hänt) tar jag kanske efter några diskussionsvändor ta bort den personen, för det anser jag inte är ett värdefullt tillskott, men att radera folk bara för att de röstar på ett annat parti än en själv är galenskap. Det bidrar bara till ökade kulturella och sociala klyftor som inte gynnar någon i en demokrati. Att ha någon som vän på facebook betyder inte att du stöder dennes åsikter. Bara för att jag värderar att ha tillgång till en mångfald av erfarenheter och åsikter på Facebook betyder inte det att jag håller med eller vill umgås med alla där.
Men visst har det sina nackdelar. För mig blir en ny vänförfrågan från någon jag knappt känner alltid samma sak som att komma ut. Med dunder och brak. HEJ, jag är feminist! HEJ, här är min stundtals provocerande blogg där jag skriver om allt jag tycker är viktigt! HEJ, jag har flickvän! HEJ, min flickvän är dessutom transsexuell! Visst vore det skönt att förbli oifrågasatt inom normen, men knappast särskilt givande för att föra mina frågor framåt. Jag brukar tänka att den där trevliga ekonom-killen på krogen kanske behöver lite feminist-queer-normkritiska uppdateringar på sin annars misstänkt nyliberala news feed, även om han inte alls förväntade sig det av den lilla rosettprydda tjejen som pratade musik. Eller kanske särskilt därför.
Så nästa gång du rensar bland dina vänner, tänk efter varför du gör det. Och om du inte har väldigt goda skäl, ta inte bort mig. Jag uppskattar att ha dig där.
/Zäta
Kommentarer
Postat av: Stolt feminist.
Jag gillar din blogg, du skriver vettigt och klokt.
Postat av: plastbaronen
Har själv diskuterat det där med facebookvänner med en annan person rätt nyligen. Hon är för att rensa, men jag har bara tagit bort en enda person - som jag aldrig träffat, som aldrig var där, och som jag inte har någon aning om vem han var. Annars har jag kvar allhop.
Men hon som jag diskuterade med skriver mer öppet om mer privata grejer, och då är det kanske inte så konstigt om hon inte vill ha syrrans kompisar som hon aldrig träffar där. Medan jag är väldigt ytlig och utslätad på facebook eftersom jag ser det mer som ett samlingsställe för alla ens kontakter, och eftersom verkligen alla möjliga finns där, kan man inte skriva vad som helst.
Postat av: ica
jag tycker mycket om det här inlägget. ända sedan jag läste det första gången, när det publicerades, fram tills idag har jag funderat och funderat. Vet inte riktigt vad det lett till (än), och jag har inte slutat ta bort människor jag ej känner, men jag tycker det är en intressant synvinkel.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
Trackback
