I allmänna debatter är det ganska populärt att slänga sig med olika varianter av meningen "genusvetenskap är tyckande", underförstått: Det är inte vetenskap och inte värdefullt. Ganska ironiskt med tanke på att åsikten "genusvetenskap är tyckande" ju knappast är något annat än tyckande. Det andra argumentet, samhällsnyttan, som hela humaniora- (och ibland samhällsvetar-) sfären ständigt får försvara sig gentemot är ockå intressant. Naturvetenskap blir inte alls ifrågasatt på samma sätt, trots att naturvetenskaplig forskning generellt kostar betydligt mer pengar. Vad är samhällsnytta? För vem? Forskning som räddar liv får gärna en särställning, och det är svårt att argumentera emot. Medicinsk forskning är fantastiskt viktig. Men den forskning som granskar vem som får vårdresurserana då? Ekonomi och kanske genusvetenskap? Den forskning som får oss att förstå vår kultur och oss själva lite bättre, är den värdelös bara för att den inte är mätbar i hormonnivåer?
I badet igår låg jag och läste Forskning&Framsteg (vaddå doftljus och lugn musik?) och såg då följande två artiklar: "Så kan fysikerna radera en händelse" och "Vi vet inte längre hur tungt ett kilo ska vara".
Den första artikeln handlar om fotoner som bromsas upp och skapar ett hål i rumtiden. När inget ljus finns är det omöjligt att se vad som händer innanför, och något kan alltså pågå innanför hålet utan att vi vet om det. Vi ser bara slutresultatet. Det kallas för "osynlighetsmanteln" eftersom det är precis vad som sker, men bara i några nanosekunder och bara på en yta av ungefär en kvadratcentimeter. För att skapa en "mantel" som kan svepa in ett helt rum (och därmed låta exempelvis ett potentiellt bankrån pågå utan att säkerhetskameror registerar eller någon kan ingripa, efetrsom det är helt osynligt för utomstående och sker i vad som utifrån skulle uppfattas som ingen tid alls) skulle det krävas ett system med optiska kablar lika stort som solsystemet, just för att ljus färdas så snabbt. På slutet av artkeln säger professor Carl-Gustaf Ribbing: "Jag tror att eventuella tillämpningar kommer vara mycket begränsade i både tid och rum. Det kommer inte att få plats någon Harry Potter i denna mantel." Fortsättningen lyder: "Nej, nutida fysiker är inga trollkarlar (...) Forskare som Martin McCall drivs av ev lekfull nyfikenhet, och tillämpningarna kan dyka upp så småningom."
Alltså: Det här är fett coolt, men vi kan inte använda det till något. Och juste, vi använde sjut dyr labbutrustning för att komma fram till det.
Den andra artikeln handlar om hur den vikt som representerar ett kilo, en metallvikt som hålls inlåst i Paris, har börjat väga mindre än sina kopior på sista tiden. Ingen vet varför, och ingen vet heller om det kanske är kopiorna som börjat väga mer eftersom de bara kan realteras till varandra. Vikt är den enda enhet som fortfarande definieras av ett fysiskt föremål, metern är tillexempel definierad utifrån hur långt ljus färdas på en (extremt liten) bråkdel av en sekund. Nu håller tre forskarlag runt om i världen på att ta fram en ny definition av ett kilo, som ska basera sig antingen på ett visst antal (i storleksordningen tio upphöjt i 25) kiselatomer eller elektrisk spänning, genom en wattvåg. Ingen har dock hittills lyckats att mäta upp ett kilo med tillräckligt liten felmarginal, så än så länge är vi fast med den lilla metallvikten i Paris.
Alltså: Basen för alla beräkningar som har med vikt att göra är osäker, och det är svårare än väntat att definiera vikt utifrån naturkonstanter.
Såatteh, matematik har enkla logiska svar som alltid går att lita på, eller var det så att någon tyckte att kiselatomer var bra och någon annan gillade wattvågen? Såatteh, naturvetenskap är alltid berättigat att ge forskningspengar till, även när ingen människa eller anann organism kommer dra nytta av resultaten?
Vad jag vill ha sagt är förstås inte att vi borde sluta forska inom fysik. Vad jag vill ha sagt är att forskning kan berättigas med en rad olika skäl, och att samhällsnytta är ett flytande begrepp. Vad jag vill ha sagt är att allt mänskligt kunskapssökande innehåller ett visst mått av tyckande och definierande som utgår från oss själva på olika sätt, men att det inte gör kunskapen värdelös för det. Att försöka förstå vår omvärld och oss själva bättre kan vara en tillräckligt god motivering. Det är fett coolt med osynlightesmantlar, och jag är glad att någon finansierade ett projekt så att jag fick lära mig om dem. Det är också fett coolt med performativitet och den heterosexuella matrisen, och jag är glad att någon finansierade ett projekt så att jag fick lära mig om dem.
Jag värdesätter kunskap. Självklart värdesätter jag människoliv och forskning som strävar till att rädda dem också, men inte bara. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi behöver mångfald och input från en massa olika håll.
Ja, genusvetenskap är delvis tyckande. Precis som all forskning. Och den är oftast värdefull ändå.
/Zäta
