"Det var inte meningen att våldta" - om manligt tolkningsföreträde, samtyckeslagstiftning och jämställdhet
Hej! Jag tittar in här och läser lite då och då, och håller med om mycket. Jag är så glad att någon ger röst åt sånt här! Och just nu sitter jag faktiskt och önskar att du blev jurist. Inte vilken jurist som helst utan en sån som tar sig an sådana här fall, en sån som syns i nyhetsmorgon och debattforum, som skriver insändare, kolumner och kanske ledare i tidningar - någon som kan ta kamp och exponering ytterligare ett steg. Nu har jag ju förstått att du läser till läkare, och där kommer du förstås också göra nytta, men i alla fall! Du skulle göra det så jäkla bra.
Skarp analys som vanligt!
Yäss.
Det är så jävla sjukt och deprimerande att leva i det här samhället. Där sånt här får hända. Där folk motarbetar en samtyckeslagstiftning (hur den ens skulle fungera, juristerna och nämndemännen skulle väl göra kullerbyttor över varandra för att få frikänna i alla fall).
Det är första gången jag besöker din blogg - lägger omedelbart till den i min feed. Fantastiskt bra analyserat och formulerat :)
Det är ett sjukt samhälle vi lever i. En sjuk värld.
Du är så himla bra Zäta! Jag är också övertygad om att jämställdhet minskar våldtäktskultur och jag avskyr hur samhället ser ut idag.
Jag vet inte. Uppsåtskravet baseras ju på att ett brott förutsätter någon form av "skuld", och jag har svårt att förstå varför man skulle lätta på den principen ens när det gäller de grövsta brotten (som våldtäkt, mord och så vidare).
Ett brott kräver dels faktiskta omständigheter (till exempel: "en person har orsakat någons död", "en person har hotat en annan person"), dels någon form av skuld och medvetenhet från gärningsmannen. Det vore helt enkelt fel att döma någon som inte är medveten om att den begår ett brott, och även om det handlar om ett grovt brott kan man inte ändra på den saken... Att bara kräva ett rent faktiskt bevis på att ett offer inte samtyckte leder ju till att det inte spelar någon roll om gärningsmannen var medveten eller inte.
Med det sagt är det alldeles för svårt att bevisa våldtäkt, men är det verkligen en anledning att riskera att döma oskyldiga?
En sak till:
En förändring som man skulle kunna göra skulle kunna vara att även införa ett "oaktsamhetsbrott" som motsvarar våldtäkt. Det skulle kunna innebära att den som borde ha insett att den andra inte ville ha sex har begått brottet. Att däremot lätta på beviskraven är ingen lämplig lösning!
Du drar uppsåtet lite väl långt... Man måste inte inse att man har "begått brottet rån", utan uppsåtskravet innebär att man måste inse att man "med våld eller hot som innebär trängande fara" tvingar till sig något. Man skall alltså vara medveten om vad man gör! uppsåtskravet vid våldtäkt innebär att man måste fatta att man har sex med någon (Goddag yxskaft!), men också att man måste inse att den andra är ovillig. Man måste däremot inte förstå att det "är våldtäkt". Däremot vore det nog bra att som jag skrev ovan införa ett oaktsamhetsbrott. Då räcker det att man borde ha insett att samlaget var mot den andras vilja, vilket blir lite rimligare än idag.
I dagsläget är det ändå så det är. Pampiga ord hit eller dit, men det är så alla uppsåtsbrott fungerar! Gränsen för att döma någon för våldtäkt går där man kan bevisa (ställa utom rimligt tvivel) dels att gärningsmannen fattade att den hen hade sex med sade nej eller på annat sätt visade att hen inte ville (så verkar det ju vara i det här fallet), men dels - på ett ungefär - också att gärningsmannen skulle ha gjort precis samma sak även om hen hade varit säker på att offret verkligen menade "nej". Det är riktigt, riktigt svårt att bevisa det här, och det är också där så många våldtäktsdomar verkar falla.
Du har helt rätt i att strafflagar inte finns till för något annat än att skydda människor från våld, tvång och förtryck, men just därför behövs också uppsåtskravet. Även den som är anklagad för ett brott måste ju få skydd av lagen... Det är en förbannat svår avvägning. Det är därför jag tycker att ett lite (inte mycket) mildare brott skall finnas när det inte går att bevisa att gärningsmannen verkligen fattade, men att hen borde ha fattat.
...fast det är ju ändå en moralisk diskussion, och då kommer man nog aldrig att komma helt överens!
Sofia,
Jag förutsätter att Du läst tingsrättens domskäl i målet. Som Du säkerligen vet riskerar diskussioner som utgår från andrahandskällor (som t. ex. Metros "rättsfallsanalys"), att grundas på felaktiga premisser.
Först och främst måste väl ett skydd för alla enskilda medborgare rimligen även innefatta ett skydd för misstänka (alltså inte dömda) våldtäktspersoner?
Om ett krav på samtycke fanns måste (väl?) i sådant fall krävas att gärningspersonen haft uppsåt till det bristande samtycket? Det skulle alltså inte räcka med att det bevisats att målsägandens samtycke brustit, utan även att gärningspersonen åtminstone misstänkt att samtycke inte förelåg, samt att denne inte sett följden (bristande samtycke) som ett skäl att avstå från att utföra handlingen (s.k. likgiltighetsuppsåt; den "lägsta" formen av uppsåt, se vidare t. ex. Asp, Petter m. fl., Kriminalrättens grunder, 2:a tryckningen 2011, s. 321f.).
Vidare ska domstolen inte basera domen på den misstänkte gärningspersonens faktiska verklighetsuppfattning, utan bedömningen ska göras utifrån vad någon i den misstänkte gärningspersonens position rimligen har kunnat känna till/inse. Med andra ord ska rätten göra en objektiv bedömning utifrån gärningspersonens position (se Asp m. fl., Kriminalrättens grunder, s. 115). Hur gjorde tingsrätten bedömningen i det fall du refererar till?
Avslutningsvis ställer jag mig frågande till Din slutsats, eller Ditt sätt att uttrycka, att domen baseras på manligt tolkningsföreträde. Även om slutsatsen i sig kan diskuteras undrar jag om Du, om den misstänkte gärningspersonen varit en kvinna, hade dragit en liknande slutsats; att domen baserats på kvinnligt tolkningsföreträde? Om denna fråga besvaras nekande undrar jag varför du valt att uttrycka Dig som du gör? Jag undrar om Du är medveten om den värdering som ligger i att uttrycka sig på det sätt du gör. Vilket syfte tjänar det till att uttrycka sig så?
Allt gott,
Erik
Mina damer och herra, se ovan på signatur Erik för ett exempel på manligt tolkningsföreträde och microaggression.
Erik, jag har sparat din text som exempel på exakt hur blåsta män kan vara när det kommer till samtycke. Jag hoppas det ska hjälpa mina yngre systrar att känna igen såna som du redan på hur ni uttrycker er - och hålla sig långt, långt ifrån dig och dina gelikar.
Jessica,
Utveckla gärna vad Du menar!
Det var inte min avsikt att framstå som "microaggressiv" (?), utan jag ville bidra med några av mina egna tankar om ämnet.
Jag vet heller inte hur min min inställning till ett eventuellt samtyckeskrav framgår av min kommentar? För mig är framstår det inte som helt klart hur ett sådant krav skulle tolkas och tillämpas, så jag försökte redogöra för min egen bild av gällande rätt som ett inägg i debatten.
Erik
Som jag ser det skulle en samtyckeslagstiftning sätta fokus på den tilltalade, dvs vad gjorde han för att försäkra sig om att kvinnan samtyckte till att ha sex? I hovrättens dom i det välkända flaskvåldtäktsfallet i Umeå förra året är det just det som gör att det fäller mannen som använde flaskan i stället för att som i tingsrätten fria. Hovrätten fokuserar på hans beteende och menar på att det styrker att han haft uppsåt att mot hennes vilja föra upp flaskan i hennes underliv. Tingsrätten hade ju, tyvärr som så många andra domstolar, fokuserat på hennes beteende och låtit det ursäkta vad han gjort eller i vart fall göra det mer förståeligt att han inte förstått att hon inte vill. Se gärna Ulrika Anderssons, docent i straffrätt vid Lunds universitet, avhandling "Hans (ord) eller hennes? En könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd mot sexuella övergrepp" från 2004, Bokbox förlag. Hon analyserar rättspraxis (hovrättspraxis är jag rätt säker på) och kommer fram till att där lagstiftningen handlar om gärningsmannens beteende, gärningsmannens våld, så handlar rättstillämpningen i stället om hennes vilja. Kvinnan konstrueras diskursivt som öppen och gränsöverskridande och hennes sexualitet som tillgänglig och passiv.
Jag kommenterar domen, särskilt uppsåtsbedömningen som Lunds tingsrätt gjort här: http://susannamariaeriksson.wordpress.com/2014/01/10/nar-nej-blir-ja/
Avslutningsvis skulle jag vilja säga till Erik att jag inte tycker att du alls verkar ha bidragit med egna åsikter, utan endast Petter Asps, Magnus Ulvängs och Nils Jareborgs åsikter så som de kommer till uttryck i Kriminalrättens grunder.
Du skriver så sjukt sjukt bra! Håller med om att du hade varit en fantastisk jurist.
Hej igen!
Skriver i dag på SvT Debatt om våldtäktsdomen från Lund:
http://debatt.svt.se/2014/01/13/nagonting-ar-ruttet-i-rattsstaten-sverige/
/Susanna
Dina synpunkter är helt rätt. Du är en av de smartaste personerna!!!!! Bra att det inte bara är jag som synliggör feministiska tankar!
Jessica, bra uttryckt! Du sa precis det som behövdes sägas. (dvs. Jessica som kommenterade Erik)
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
