Alla hade gömt Anne Frank, men ingen vill hjälpa Mohammed. Om en pågående historieskrivning.
När vi läste Anne Franks dagbok i högstadiet var vi chockerade över att någon skulle vilja ange Anne och hennes familj. Vi var alla stolta moralistiska 13-åringar, övertygade om att just vi minsann hade varit den som hjälpt judarna, stått rakryggade mot nazisterna och aldrig låtit oss svepas med i propagandan.
Än idag tror jag att de allra flesta skulle svara att just de aldrig hade gått med på nazisternas världsbild om de levt på 30-talet, utan principfast ifrågasatt och högljutt protesterat. Vi gillar att se oss själva som goda människor.
Jag läste en artikel av journalisten Per Svensson där han kartlagde vad som hände vid Lunds universitet för 75 år sedan, den 6:e mars 1939, när studenterna under ett fullsatt möte röstade igenom en resolution i protest mot att 10 judiska läkare skulle få komma till Sverige för att arbeta. Detta möte är betydligt mindre känt än Bollhusmötet tidigare samma år i Uppsala, där studenterna röstade igenom samma beslut. Sveriges befolkning var förstås mindre på den tiden, men att de tio judiska läkarna skulle hota arbetsmarknaden för svenska studenter ter sig idag som ett löjligt svepskäl för en ogenerad rasism och främlingsfientlighet, en likgiltighet inför förföljelse och högst reella dödshot som drabbade andra än svenskarna.
Vi lever inte på 1930-talet, och jag menar inte att dagens samhällsutveckling är likadan som den som skedde innan andra världskriget, även om obehagliga paralleller finns. Mitt syfte med att ta upp historien är att peka på ett tankefel vi gör idag. Vi lever mitt i historien, inte vid dess slutgiltiga mål. Det vi gör och säger idag, de politiska beslut som fattas och våra personliga ställningstaganden, kommer en dag om 75 år granskas av framtidens ungdomar.
Dessa ungdomar kommer kanske tänka: "Nej jag hade minsann inte gått på medias snack om höger- och vänsterextremister när nazisterna knivhögg människor och klottrade ned judiska skolor! Jag hade minsann reagerat på den konservativa våg av inskränkande av aborträtt och hbtq-personers rättigheter som svepte genom världen i mitten av 2010-talet innan det var för sent. Jag hade sagt ifrån när det dåtida rasistiska partiet Sverigedemokraterna, vars själva grundideologi byggde på att dela upp människor efter härkomst och hudfärg, vann mark som ett legitimt parti. Jag hade insett det absurda i att asylsökande människor skickades tillbaka till tortyr och förföljelse fast Sverige på den tiden var ett av Europas mest glesbefolkade land, och sagt emot. Jag hade definitivt kämpat för att välfärdsstaten som fanns i slutet av 1900-talet skulle behållas och byggas ut, för det är ju självklart att folk mår bättre när jämlikheten ökar och det finns sociala skyddsnät. Jag hade minsann varit en av de goda människorna."
Vi lever mitt i historien, och just nu håller denna historia på att ta en obehaglig vändning. Men vi kan stoppa den. Det handlar inte om extrema grupperingar på utkanten av den politiska kartan, även om det är mer bekvämt att låtsas som det. Den stora majoriteten, som tror på demokrati och inte på våld, har ett ansvar när rasister och nazister vinner mark. Ett ansvar att ta reda på sanningen och säga ifrån. Den unge man vars huvud upprepade gånger blev dunkat så hårt i marken att han låg i koma i en vecka, medan hans vänner blev knivhuggna bakifrån av nazister i Malmö den 8:e mars var på väg till en feministisk fest mitt i stan. En fest där bland annat jag var, för att fira den internationella kvinnodagen. Jag är vänster, jag engagerar mig mot homofobi precis som Showan gör, och jag är feminist. Det hade lika gärna kunnat vara jag som blev knivhuggen. Det finns ingenting legitimt med att människor knivhuggs på gatan för sina åsikter och engagemang, även om dessa åsikter i majoritetens ögon är extrema. Men för nazisterna är detta ingen olycka - det är deras mål. Att radera ut människor som Showan, som mig och min flickvän, som mina vänner, från jordens yta. Ett genomfört mord på en rasifierad person, en hbtq-aktivist eller feminist, är en seger.
Det här är en politisk verklighet jag inte vill leva i, som jag aldrig trodde att jag skulle behöva leva i, men som jag måste inse att jag idag i Sverige 2014 faktiskt lever i.
Det finns vänsterextremister som är våldsamma, och det är tråkigt. Men den stora majoriteten av vänsterfolk, feminister och aktivister brinner för ett mer jämlikt samhälle där pengar ska omfördelas till de fattigas fördel och kvinnor ska ha större inflytande över sina egna liv. Nazister, rasister och högerextremister brinner för att bevara den ariska rasen, för att separera, isolera och mörda de människor som inte passar in i deras världsbild. Det är en viss skillnad.
Dessa nazistiska grupperingar vinner mark eftersom SD flyttat gränsen för vad vi accepterar som normalt i dagens Sverige. SD tillåts göra detta när ledarskribenter ser tårtkastning mot en partiledare som ett större demokratiskt hot än ett nazistiskt mordförsök på en ung människa. Ledarskribenterna kan göra det när folket inte reagerar mot förskjutningen och förenklingen av språket till ett vi mot dom, starka mot svaga, höger mot vänster. Den stora majoriteten, som tror på demokrati och inte på våld, har ett ansvar. Rösta på ett demokratiskt parti, skärskåda ledarskribenternas verklighetsbeskrivning, säg ifrån när någon ställer grupper av människor mot varandra, lär dig argumentera för dina och andras rättigheter - för de kommer att ifrågasättas framöver.
Om du hade gömt Anne Frank, måste du hjälpa Mohammed. 1930-talets samhällsutveckling var inte ditt ansvar, men 2010-talets utveckling är det. Är du läkaren som ställer dig i korridoren och vägrar släppa in rasister på studiebesök på din avdelning, eller är du medlöparen som värjer dig med att tänka att det ändå inte rör dig som vanlig hederlig medborgare?
Historien pågår nu, och det är vårt ansvar - ja ditt ansvar som vanlig hederlig medborgare - att ge den en riktning vi kan stå för om 75 år.
wow! gud vad bra!
Att nazistiska grupperingar vinner mark i Sverige är måhända en sanning med modifikation. Svenska motståndsrörelsen ökade sina aktiviteter med 30% under 2013, men samtidigt sjunker deras medlemstal år från år. Man kan anta att det är en kärna av de riktiga knäppisarna som försöker att med fler aktiviteter hålla intresset uppe för en krympande skara sympatisörer.
Och Salemmarschen minskar sitt deltagande år från år.Det går faktiskt åt rätt håll. Vi lever i den fredligaste av tider , fast vissa media och andra som har intresse av att skapa rädsla och osäkerhet hävdar det motsatta. Antalet väpnade konflikter är det lägsta någonsin. Våldsbrottsligheten minskar i alla kategorier i hela den del av världen som för statistik över det, främst i den västliga hemisfären. FN: s milleniummål om halverad fattigdom till 2015 ser ut att lyckas. Antalet barn som går i skola är det högsta någonsin, antal analfabeter det lägsta. Miljömedvetenheten har vuxit gigantiskt, 1975 visste en bråkdel av jordens befolkning vad global uppvärmning var.
Jan Carlen Söderman: och ändå har vi ett rasistiskt parti i riksdagen...
Zäta, jag håller med allt du skriver. Kommer ihåg hur en satt där när vi läst Anne Frank. Jag förstod verkligen inte hur ondskan kunde vara så utbredd... På något sätt är det ännu tuffare nu, när en är mer insatt och på läst. När en inser vad det egentligen betyder att Hitler var vald i demokratiska val, hur Sveriges "neutralitet" egentligen bara kan kallas feghet... Det gör världen hemskare på något sätt.
Jag ser parallellerna mellan världen i dag och världen på 1930-talet. När jag känner mig som mest pessimistisk brukar jag säga att världen bara behöver en ny Hitler så är vi på samma ställe igen. För inte tror jag att vi har lärt oss något... tyvärr.
Du skriver bra men det här är tyvärr bara vulgärpropaganda som få någotsånär insatta historiker och samhällsvetare kan ta på allvar. Mohammed befinner sig i himmelriket i dagens Sverige jämfört med vad Anne Frank och hennes familj gjorde. SD är ett kulturkonservativt demokratiskt politiskt parti som använder sig av demokratiska metoder, liksom alla andra demokratiska partier, för att vinna makt och inflytande. Eftersom F! inte uttryckligen tagit avstånd från bloggande tokrabiata feminister, som SD gjort för sitt motsvarande klientel, utan tvärtom välkomnar idioterna i "kampen" så tycker jag det är mer legitimt att skylla F! för det du just skyllt SD för. Att bana väg. Jag hoppas efterkommande generationer stolt och moralistiskt kommer berömma sig själva för att de minsann inte hade röstat vänster eller på F! när det begav sig.
Jag tror att de flesta inte anser att Mohammed och Anne Frank inte är samma sak
Vilken Mohammed pratar vi om? Alla utländska kan väl inte påstå att de befinner sig i Anne Franks situation.
wigwag: Jag vore stolt om jag röstade på F!
Jag tycker inte att situation med invandrare kan liknas med nazism.
Poängen med det här inlägget är inte att säga att rasifierade i dagens Sverige lever under samma villkor som judar under Förintelsen, utan att visa hur mycket lättare det är att se hur obehaglig en samhällsutveckling är när man har facit i hand. Även om vi inte direkt är på väg mot utrotning av rasifierade i Sverige idag går det inte att förneka att rasistiska partier vinner mark såväl här som i övriga Europa (SD må ha vunnit makt på demokratisk väg, men det betyder inte att de är ett demokratiskt parti. Demokrati har också ett innehåll, och en viktig del av detta är principen om alla människors lika värde, vilken SD i många lägen misslyckats med att värna om). Nazistiskt våld är ett problem i dagens samhälle, men ses av många som "bråk mellan höger- och vänsterextremister". Varje dag skickar Sverige tillbaka människor till krigshärdar, människor som har flytt för sina liv för att komma undan krig och förföljelse. Lagar som REVA gör att poliser väntar utanför barnpsykmottagningar, skolor och sjukhus för att kunna fånga papperslösa som gömmer sig - att dra paralleller till Nazityskland är egentligen inte så jävla svårt.
Det är lätt att säga att människorna i Tyskland borde ha reagerat på 30-talet, men det är svårare att studera sin egen verklighet och ta tag i att bekämpa det förtryck och de orättvisor som finns här, runtomkring oss, idag.
Bra skrivet! Jag minns att jag själv började ifrågasätta huruvida jag själv hade "gömt Anne Frank" efter att ha sett filmen Die Welle för flera år sedan. Jag insåg att det inte handlar om huruvida man är en "god människa" eller inte, utan snarare om vilka som anses förtjäna den här godheten enligt de normer som råder i samhället för tillfället.
Du är så bra! ❤️
wigwag:
Haha! Vilket kul skämt att SD skulle tagit avstånd från extremister. Det är ju jättestor skillnad på att säga att man tar avstånd och att faktiskt ta avstånd. Om man ville ta avstånd skulle ju partitoppen kanske inte stödja avpixlat... Vilket de påstår att de inte gör... men i praktiken gör. Skoj!
Ta absolut inte det här som kritik, eller som ett påhopp mot dig. Det är bara en sak att tänka på:
Du skriver "Om du hade gömt Anne Frank, måste du hjälpa Mohammed.", har du funderat på varför just namnet Mohammed används? För bland rasister jag träffat (säger absolut inte att du är rasist) så brukar det ofta låta som att "ööh, alla invandrare heter Mohammed och Ali".
Det är förmodligen ingenting du tänkt på, eller menar något illa med, men det är lite "lustigt" hur även alla som kämpar för lika rättigheter använder dessa stereotypiska namn.
Skitbra inlägg för övrigt =)
Superbra inlägg!
Jag tar ofta upp det här problemet, att folk i allmänhet tycks vara extremt goda människor så snart det handlar om situationer där de har facit i hand och där de kan göra ett teoretiskt ställningstagande, men inte fullt lika ofta är villiga att faktiskt göra de ställningstagandena här och nu, när det verkligen räknas.
Petter Karlsson: Skoj och skoj! Tycker det inte är ett dugg roligt eftersom allt sånt här löst rasistsvammel banar väg för SD. Folk röstar ju förfan på partiet för att dom tycker synd om dem i PK-Sverige. Så länge partitoppen i SD har vattentäta skott mot all uttalad rasism och främlingsfientlighet samt vidtar åtgärder när partifolk gör bort sig på bloggar och andra ställen så är jag nöjd med deras attityd i frågan. Samma kan inte sägas om F! vilket var min poäng. Ni som tänker rösta på F! tycker jag ska ta lite ansvar i den tid ni lever. Vad som kommer sen har vi inte en aning om men efterkommande generationer kommer att döma er.
Hej hallå hittade din blogg precis, men känner igen dig, du råkade inte vara på klubb åmål i göteborg förra helgen?:)
Fantastiskt bra skrivet!
SÅ BRA SKRIVET!!!!!!!
Huvudet på spiken! Det är precis som du skriver lätt att i efterhand bekänna sig som "god". Men när det kommer till att handla därefter blir det för många svårare. Tack för ett välformulerat inlägg.
<3
"Är du läkaren som ställer dig i korridoren och vägrar släppa in rasister på din avdelning, eller är du medlöparen som värjer dig med att tänka att det ändå inte rör dig som vanlig hederlig medborgare?"
Din poäng är god och viktig, men ovanstående mening reagerar jag mot. Är det verkligen förenligt med en läkares etik att vägra behandla patienter baserat på deras åsikter? Det sänker ju bara vederbörande till deras nivå. Eller missuppfattar jag dig?
Mohammed som jobbar på sjukhuset? Jo, honom hade jag hjälpt alla dagar i veckan. Mohammed i Husby som anlägger en bilbrand, attackerar brandmännen när de kommer dit och tycker att alla "kuffir" är lovliga att råna? Nej, honom hade jag med glädje kastat till vargarna.
Om Sven i Blekinge, en region som har samma problem med arbetslöshet som Husby, hade agerat på samma sätt hade jag gärna kastat honom till vargarna också. Men hittills har han inte agerat så.
Så otroligt jäkla asbra, usch vad bra! Du sätter ord på så mycket jag har tänkt, tack! <3
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
