Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter.

Män blir också objektifierade (ibland)

Feminism. Feminit. Kvinnofokusering. Som så många ofta är snabba att påpeka vill de inte ansluta sig till en rörelse som premierar det ena könet. I högstadiet brukade jag av den anledningen förespråka neutralism. Det gick ut på att alla kön och männikor ska värderas lika, alltså ungefär exakt vad feminismen vill. Men med begreppet "neutralism" faller en viktig, den viktigaste till och med, biten bort. Det är kvinnorna som är det underlägsna könet. Neutralt är alltid manligt.

Världen är dock inte endimensionell. Det finns många steriotyper och regler som håller män fågna på samma sätt kvinnor. De spelar inte i samma division, men de finns.

Jag menar, jag skulle i alla fall bli förolämpad om någon framställde min hjärna såhär:


Hittad här.


Av ren nyfikenhet undrar jag vad sexist-anhängarna tycker om en sådan här bild? Den är onekligen sexistisk. Är det lika kul när det handlar om män? Tilltalar det en annan målgrupp (kvinnor)?

Det är alltid svårt att analysera humor. För det första öppnar det upp för personangrepp i stilen "bitterfitta", för det andra uppfattar människor ett och samma skämt på så olika sätt. Men frågor som jag brukar ställa mig i dylika sammanhang är: Förstärker denna bild/text våra fördomar om kön, eller får den oss att tänka efter? Eller är den bara kul och påverkar oss inte alls?

Det är sällan något inte har en påverkan. Sexistisk humor kan vara bra och ickenormerande. Det beror helt på sammanhang och utförande. Överdrifter kan parodiera och dra uppmärkssamhet mot ett missförhållanden i samhället. Men det är alldeles för lätt att falla i den riktiga sexism-fällan och bara förstärka steriotyper och kvinnors underordning.

Jag tycker dock att det finns en viss skillnad mellan sexism riktad mot män och sexism riktad mor kvinnor. Båda är definitivt fel, men den ena sorten slår ur ett underläge och den andra på de redan liggande. Det gör mig inte en anhängare av nu-ska-männen-få-smaka-på-sin-egen-medicin-folket som hejar på reklamkanpanjer som objektifierar män. Jag tror att det finns andra sätt att ändra på mäns privilegerade positition, men det utesluter inte att ett maktperspektiv är relevant vid anlyser av könade skämt.

/Zäta

Sv: Hehe, tack. När något gör mitt feministhjärta argt så...



Och för övrigt håller jag verkligen med dig i det du skrivit i inlägget. Jag minns när jag gick i högstadiet och började upptäcka feminismen på riktigt och samtidigt började stöta på människors okunskap i ämnet. Som det här med att feminism skulle handla om att kvinnor vill trycka ner män. Jag brukade (och brukar) säga att enda anledningen till att det heter just feminism är för att det i första hand är kvinnorna som under historians gång alltid varit de som behövt kämpa för att ha rätt till samma saker som männen fått gratis. Men visst är allt inte en dans på rosor bara för att mannen är man, den så kallade normen. Jag blir precis lika arg när män degraderas till någon slags rapande, skrevkliande, sexbesatt varelse. Det är inte okej någonstans. Det är så himla löjligt att hålla på och generalisera och dra vitsar om att det ena könet skulle vara och bete sig på ett visst sätt. Feminismen kräver ju som bekant att alla ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter OAVSETT KÖN.

Ja, jag blir helt nedslagen när jag hör sånt här. Uppgiven och förbannad. Kommer vi ingen stans? Inte när forskare går ut och uttalar sig om sakersom så många människor vill höra. Hmm, undra vad de vill göra; tro på en forskare som säger att saker är som de är av en oförenderlig orsak eller att vi kan förändra samhället tillsammans med våra krafter och stark vilja? Då känns jämställdhet så långt borta.

Jag vet inte om jag tillhör en minoritet (förmodligen inte) men jag har oerhört svårt att bli förolämpad av bilden överhuvudtaget. Den varken provocerar, påverkar eller roar. Den är helt enkelt meningslös.



Det är väl fint och så att ni blir arga på den här mansbilden och jag förstår era argument men kan inte riktigt hålla med. Om det är någon som finner glädje i sådana här satirer så tycker jag man kan låta dem hållas. Har man som man någon form av självinsikt eller självdistans så blir man inte förolämpad av sådant här. Förutom om en man, mot förmodan, skulle råka vara just som bilden antyder. Människor får gärna se mig som en skrevkliande sexidiot så länge jag känner mig själv bra nog för att veta annorlunda.



Tyvärr tror jag att människor - män som kvinnor - är för måna om sina egna privilegier för att vi ska uppnå rättvisa. Individens självbevarelsedrift blir helt enkelt för stark. Dock förändras saker ständigt men om inte människor börjar titta över sina egna tomtgränser så kommer jämställdheten vara lika långt borta hundra år framåt. Feminismens mål är definitivt ett drömscenario men om man förankrar dem i världen så känns det som att de till en stor del tyvärr kommer stanna i drömstadiet.

http://antifeministen.blogspot.com/2009/04/kroppsideal-enbart-kvinnokrankande.html

Jag tror att mycket få män provoceras av den här bilden, i mycket just för att de faktiskt gillar stereotypen.



Titta på finnarna, de odlar en kultur på film av att allt de i stort sett gör är att vara kärva, supa och slåss med kniv. Det är svårt att bli kränkt av en bild man har gjort till sin egen. Även om man gjort det HALVT på skämt...