Det finns en sak som väldigt många från priviligerade grupper har väldigt svårt att förstå. Det är skillnad på icke-privilegium (rättvisa) och diskriminering (orättvisa). Ett tydligt exempel är heterosexuella som blir upprörda när någon frågar om de har en partner. "Varför frågar du det? Jag är väl inte lebb heller, nej jag har ingen kille." Att fråga om någon som du inte känner har en partner istället för en pojk- eller flickvän handlar om att inte anta att alla är heterosexuella, men också att inte anta att folk är homo- eller bisexuella. Den frågan antar inget, och priviligerar därför ingen. Jag har dock aldrig hört en homo- eller bisexuell som blivit upprörd över att bli frågad om partner, snarare tacksam för att slippa säga "nej jag gillar inte killar, men jag har flickvän."

Heterosexuella skulle ha rätt att känna sig diskriminerade om alla helt plötsligt började anta att de var homosexuella och fråga om killarna hade pojkvän eller vilka sorts tjejer hon tänder på. De har däremot inte rätt att känna sig diskriminerade när frågan inluderar alla, även dem själva. Det är kanske trist att inte längre vara priviligerad, men det är ingen rättighet och faktumet gör dig knappast diskriminerad.

Samma resonemang kan föras kring män som envist hävdar att all slags kvotering och speciell satsning på kvinnor är diskriminerande mot dem. Om kvotering infördes skulle det vara för att utjämna en orättvisa, inte skapa en ny orättvisa. Mer om varför det är på det sättet kan du läsa här. Männen skulle inte längre vara priviligerade, utan spela på samma nivå som kvinnorna. Det skulle bli rättvist. Ett icke-privilegium som hävdas vara en orättvisa. Snedvridet och ganska osynligt innan vi börjar bena ut begreppen.

Apropå gårdagens anstormning av arga svenskfödda män som tycker att de får ta skit när jag hävdar att svenska män också våldtar, kan vi göra samma sak där. Svenska välanpassade män män anses enligt fördomar inte kunna våldta. De är priviligerade eftersom de anses lite bättre än utlandsfödda män. När jag säger att svenska män också våldtar (inte att alla invandrare är godhjärtade eller att alla svenska män är våldtäktsmän, bara att det är en överdrift att säga att bara invandrare våldtar) ramlar dessa män ned från sin priviligerade position - och känner sig diskriminerade. Problemet är bara att de inte alls är diskriminerade, de är bara icke-priviligerade och således bedömda ur ett rättvist perspektiv.

Om jag hade sagt att svenska män är svin som älskar att våldta, till skillnad från utlandsfödda svenskar som är fina och bara utsatta för rasism - då hade jag diskriminerat. Men jag andades inte ens åt det hållet. Jag sa bara att rasism skapar orättvisor och att svenska män också våldtar.

Personligen tycker jag att oberättigade privilegier som tillkommer mig är lite obehagliga. Om jag fötts med svart hår och mörk hy, hade min blogg haft lika många läsare då? Om jag varit riktigt ful, hade mina lärare lyssnat lika mycket på mig då? Om jag växt upp i en tvåa med fem syskon utan tillgång till dator och uppslagsverk, hade jag varit lika allmänbildad och kunnat argumentera för min sak som jag är och kan idag då? Jag vill konkurera på lika villkor med alla mina medmänniskor, inte bara med dem som idag har det lättare än mig (till exempel män).

Jag önskar att fler kunde inse att frånvaro av privilegier är en god sak, som gynnar en rättvis värld. Jag vill kunna veta att jag fick stipendiet för att jag var bäst, inte för att jag hade rätt hudfärg eller kön.

/Zäta