Behöver sexighet och respektabilitet alltid vara motsägelser?
En man kan mycket väl vara sexig och respektabel på en och samma gång. Det ingår till och med i hans sexighet att vara självständig, intelligent och charmig. Charmig förresten, kan kvinnor vara det? De är flirtiga, gulliga och sociala, men charmiga? Det är ett lika manligt som positivt kodat ord. Men hur kommer det sig att kvinnor måste vara seiga på bekostnad av sitt respektabilitet, när mäns sexighet kan bidra till densamma?
Jag tror att det hänger ihop med hur manlig och kvinnlig sexualitet konstrueras. Mannens bygger mycket mer på status, som han får både genom mentala och världsliga tillgångar, medan kvinnan som alltid förknippats med sin kropp blir sexig genom utseendet i mycket högre utsträckning. Självklart generaliserar jag här för att tydliggöra strukturerna, jag vet mycket väl att många tycker att intelligens är det sexigaste draget hos kvinnor såväl som män. Dock hör vi sällan "men varför klär han sig sådär utmanande om han vill bli tagen seriöst?" Jag har tidigare skrivit om utrymme och att vi inte alltid gör de mest rationella valen i trängda situationer, och det hänger självklart ihop med det.
Hur ska vi då handskas med denna motsägelse? Jag tror att det bästa ibland kan vara att strunta i sexualiseringen, bli blank i blicken och kort svara "Jaha." på påståendet "du är så söt när du är upprörd!" Då faller det hela rätt platt. Andra strategier kan vara att flirta tillbaka, strunta i könskodade maktstrukturer och bara ha jäkligt kul, men samtidigt hålla i bakhuvudet hela tiden vad det är som händer och att du är värd att bli tagen seriöst, du bara väljer att inte köra på den linjen just nu. Jag tror också att det är viktigt att ha personer i ens närhet som tar ens åsikter på allvar och alltid tittar en i ögonen, även om de uppskattar hur söt du är. Jag har verkligen inget emot sexighet och flirtar, det är bland det roligaste som finns, men det ska alltid vara på bådas villkor. När en två meter lång man lyfter upp mig och slänger mig på sängen trots mina protester på efterfesten eftersom vi skojbråkat, är det inte längre på samma villkor. Det är inte längre frivilligt och det är inte längre roligt. Det är maktmissbruk. På samma sätt kan det vara fantastiskt kul att skämta om sex, utseende och flirta genom att spela på sin feminitet, men när bakomliggande strukturer utnyttjas för att ogiltigförklara eller förminska, då är det inte okej längre.
Jag tror inte att sexighet och respektabilitet behöver vara motsägelser, men jag vet också att det i dagens samhälle är svårt att hitta en balans som blir "lagom." Framförallt är det viktigt att inse att hur vi uppfattas inte alltid är något vi rår över själva, och inte klandra oss själva för hårt när balansen inte vill infinna sig.
/Zäta
har inte tankt pa det, men det ar sa sant! man far inte se for osexig ut heller om man vill ha respekt som kvinna har jag markt
Den ständiga balansgången som är omöjlig och nödvändig att upprätthålla... jag blir galen på denna dubbelbestraffning!
Hm, jag tror att en kvinna kan få respekt om hon är sexig på ett manligt sätt. En medelålders kvinna med makt och massor av erfarenhet kan i alla fall absolut uppfattas som sexig i de kretsar som jag rör mg i. Och det utan det som vi vanligtvis förknippar med kvinnlig sexighet. Utan urringningen, sminket och håret, men med en självsäkerhet som ofta ses som sexig hos män.
Frågan är hur många heterokillar som skulle tycka att hon var het.
"Du är söt när du är upprörd" är typ som "Har du mens eller?". Jag tror också att den bästa strategin är att bara ignorera det, om en inte vill ha en väldigt lång och invecklad diskussion om rätt till ilska och genus (vilket en i och för sig kan vilja ha).
Jag kan uppleva samma sak som minimänniska, det är svårt att få respekt och bli tagen på allvar som 157 cm lång. Det är väl en av anledningarna till att jag har så svårt att se feminin ut också, om jag var kort smal och feminin känns det som om ingen skulle lyssna på mig alls. Fast nu får du mig att vilja pröva, bara för att se vad som händer.
Haha ja, jag är ju kort, smal och inte bara feminin utan flickig dessutom. Det är klart att folk ibland (mest äldre män) avfärdar mig som korkad eller oviktig att ta på allvar, men de flesta brukar ändra uppfattning rätt fort när jag öppnar munnen. Det är rätt kul att se hur de nästan rycker till av förvåning ibland. Jag upplever nog att jag blir lyssnad på övervägande delen av tiden, och när jag inte blir det lyckas jag ibland tänka att det är de som förlorar på det. Fast ibland blir jag förbannad förstås. Och skriver ett argt blogginlägg... ;)
Jo, det är ju helt klart de som förlorar på att inte lyssna på dig ;)
Vi får se hur det bli när jag blir mer långhårig, det blir om inte annat väldigt intressant.
Kommentera, beröm, kritisera, tipsa och fundera - och håll en god samtalston!
Alla kommentarer publiceras, men upprepade eller grova kränkningar eller personangrepp leder till borttagande av kommentarer och spärrning av IP-nummer. Jag är ansvarig för allt innehåll på min blogg och vill främja ett gott diskussionsklimat. Detta är en feministisk normkritisk blogg där alla ska känna sig säkra.
